Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hackor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hackor
Hallon
i c:a 75 graders vinkel mot skaftet. Bredden bör
anpassas efter ändamålet, i allmänhet passar omkr.
17 cm. Det finnes även H. med tvådelat blad,
avsedda att föras med en halva på var sida om raden
(fig. 3). På hård jord bör H. vara tyngre än på lätt
jord. Vid grupphackning av rotfrukter behövs oftast
en tyngre H. N-g.
Hackrensning är ett utmärkt medel mot ogräs av alla
slag, varför den bör utföras, så att den blir effektiv i
detta hänseende. Av största vikt är att lämpliga
redskap, hästhackor och handhackor, användas.
Ogräsen skola avskäras, men bearbetningen för övrigt
bör vara så ytlig som möjligt, enär kulturväxternas
rötter i annat fall skadas, vilket hindrar grödornas
fulla utveckling. Skären på hästhackan böra utgöras
av horisontellt arbetande knivar, som hyvla
markytan och även handhackorna böra vara konstruerade
efter samma princip. H. bör börja så tidigt som
möjligt, ty de små ogräsen utrotas lättare än de mera
utvuxna och kulturväxterna löpa då mindre risk.
Särskilt i rotfruktfält bör H. börja, så snart raderna
kunna skönjas. Sedermera upprepas den så ofta
ogrässkott synas. Handhackningen är mycket
ar-betskrävande och har i många fall övergivits utom
till sockerbetorna. Utförda försök visa dock, att den
väl betalar sig. God ogräsrensning har ofta fördubblat
skörden av potatis och rotfrukter, varför man kan
påstå, att rotfruktsodling utan noggrann H. i
allmänhet icke blir lönande. A. Å.
Hagbcte, se Bete.
Hage änger i främsta rummet inhägnat område i
allmänhet. H. användes dock ofta i betydelsen hagmark.
I åtminstone övre Norrland är H. liktydigt med
stängsel, medan den inhägnade betesmarken kallas
hägn. J. B. & B. W.
Hagelskadcfürsäkring. Fruktträd och växande gröda
skadas ofta av hagelskurar, som falla i samband med
åskväder under våren och försommaren. De lägre
luftlagren äro varma och fuktiga, de övre kalla. Vid
uppstigandet avkyles den varma fuktiga luften, och
om detta går hastigt, bildas en stor mängd
underkylda vattendroppar, som under elektrisk påverkan
sammanfrysa till hagelkorn. I länder som Ryssland
och kring Medelhavet skadas jordbruket betydligt
av hagel; i Sverige äro de inre delarna av Götaland
mest utsatta. År 1862 stiftades det första bolaget
för H. i Sverige, Skåne-Hallands, ömsesidigt, med
säte i Lund, och därefter tillkommo några andra
länsbolag. För hela landet bildades år 1900 Allmänna
Hagelskadeförsäkringsbolaget i Stockholm, även detta
ömsesidigt och grundat på delägarnas obegränsade
personliga ansvarighet. Ersättning lämnas för förlust
genom skada å växande gröda, som förorsakas av
hagel och därmed följande oväder. Ali slags säd,
rotfrukter, hö och fröskörd äro föremål för H., och
försäkringstagaren skall till fulla värdet upptaga ali
gröda av samma slag. Ersättningen beräknas efter
den minskning i grödans värde, som hagelskadan
vållat. Premierna variera för olika län, medeltalet för
hela riket 1917—21 låg omkring 3 kr. per 1 000 kr.
försäkringssumma. För år 1936 utgjorde premierna
för H. i samtliga bolag 258 000 kr., skadeersättningarna
123 000 kr. och förvaltningskostnaderna 109 000 kr.
A. E-d.
Hagmark. Med H. (även kallad hage) avses i stort sett
de beten av olika slag, som ursprungligen uppstått
genom bortröjning av skog och sedan använts i sitt
naturliga skick som bete. H. kan vara helt kal och
gräsbärande över hela arealen men är vanligen mer
eller mindre skogbeväxt och närmar sig ofta till sin
vegetationsform lövängen. Denna H. betecknas av
mången naturvän som en typiskt svensk naturmark
(»den svenska hagen»), vilken i någon omfattning
borde bevaras i sitt karaktäristiska tillstånd. Arealen
egentlig H. minskas undan för undan genom att
den dels överföres till skog, dels omvandlas till
kulturbete. År 1938 torde arealen H. i landet ha uppgått
till omkr. 1 million ha. J. B. &. B. W.
Hagtorn (Crataegus, fam. Rosaceae), ett släkte av
träd eller buskar med tornar, parflikade blad,
blommor i kvast och små bärlika stenfrukter, oftast med
flera stenar. Släktet är starkast representerat i östra
Nordamerika, men har åtskilliga arter även i Asien
och Europa, bl. a. enligt modern uppfattning sex i
vårt land, där för övrigt ett flertal arter äro vanliga
som prydnadsbuskar och häckväxter, vartill de på grund
av beväpning och sin förmåga av stark och tät
förgrening vid klippning äro särdeles lämpliga. Blommorna
äro merendels vita, men former med röda blommor
förekomma också, och äro de dessutom fyllda, få de
utseende av små rosor. Trädformiga exemplar av
dylik rödhagtorn äro mycket omtyckta som
solitärer. Den ofta planterade amerikanska C. coccinea,
bredhagtorn kan bli ett ganska stort träd.
H. G. S.
Hagtornsfjäril, (Aporia crataegi), en vit fjäril,
påminnande om kålfjärilen. Larverna leva på grenar
av lövträd och även fruktträd under våren och
försommaren. På hösten och vintern finnas de i
valnötsstora bon av hopspunna blad. De motarbetas genom
att man förstör bona samt på våren genom
besprutning med arsenikgift. G. Dbg.
Hakaphos-Xcu, se Biandgödselmedel.
Hakklättrare, se Klängväxter.
Haksko, se Hovbeslag.
Hakympning, se Förädling.
Hallon. De hos oss odlade sorterna härstamma alla
från varieteter av det vilda H. (Rubus idaeus L.),
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
