Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hexosmonofosforsyra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hexosmonofosforsyra
Hissar
Hexosmonofosforsyra, se Alkoholjäsning.
Hicracium, hökfibblesläktet, tillhör familj
korgblomstriga och har i allmänhet gula blommor utan
stödje-blad. Ett flertal utveckla frön utan befruktning men
korsning förekommer också. Även obetydliga
skilj-aktligheter hålla sig emellertid konstanta och man
räknar med omkring 2 000 arter eller underarter.
Som prydnadsväxt odlas bl. a. rödfibbla, som har
lysande, röda blommor och orangefibbla, som har
orangegula blommor. G. Dbg.
Hingstbesiktningstvång, se Hästavel.
Hingstdepå, se Hästavel.
Hingstuppfödningsanstalt, se Hästavel.
Hinnfrukt, se Frukt.
Hinokicyprcss (Chamæcyparis optusa) härstammar från
Japan. Den är vackert mörkgrön och odlas som
parkväxt. G. Dbg.
Hippursyra (Benzoyl-glykokoll, C6H5 . CO . NH . CH2 .
. COOH) är ett fast, färglöst, vackert kristalliserande
ämne, som ingår i växtätarnas urin. Det bildas av
den benzoesyra (se Karbonsyror), som är ett resultat
av förbränningen inom kroppen av åtskilliga
aromatiska substanser, genom dess sammankoppling under
vattenutträde med aminosyran glykokoll. Härigenom
förlorar benzoesyran sin giftighet, varigenom
bildningen av H. utgör ett naturligt skydd mot
förgiftning med benzoesyra. Då glykokoll är en
byggnadssten i äggvitan (se Äggviteämnen), verkar emellertid
en stor myckenhet aromatiska substanser i fodret
skadligt därigenom, att den berövar kroppen ett
viktigt ämne eller inverkar försämrande på
hushållningen med glykokoll. O. S—g.
Hirs, ett gemensamt namn på ett antal stråsädesslag
tillhörande gruppen Paniceae med 2-blommiga småax
i glesare eller tätare, stundom axliknande vippor;
nedre blomman i varje småax är könlös (Panicum)
eller hankönad (Setaria); varje småax bär därför
endast en kärna, som är liten och hårt omsluten av
de glänsande (Panicum) eller matta (Setaria)
blomfjällen.
De båda viktigaste arterna äro vanlig H. (Panicum
miliaceum L.) och kavelhirs eller kolvhirs (Setaria
italica [L.] P. B.). Båda äro uråldriga kulturväxter
av asiatiskt ursprung — kavelhirsen anses härstamma
från den även i vårt land förekommande grönhirsen
(S. viridis [L.] P. B.) — och redan under stenåldern
odlades de i stor utsträckning i Europa och även i
Sverige. Numera odlas den vanliga H. huvudsakligen
i Sydryssland, Galicien, Ungern, Italien och Frankrike.
Ifråga om klimat och jordmån har den ungefär samma
fordringar som majsen; fröet gror först vid 11 à 12° C.
Den är anspråksfull och frostöm och ger svag skörd;
det är därför ganska naturligt, att den undanträngts
av mera givande, mindre ömtåliga kulturväxter.
Kavelhirsen är av betydelse som spannmål blott i
Ostindien och Ostasien; i Europa odlas den inom
samma område som den vanliga H. men
huvudsakligen som grönfoder.
Mindre betydelse än de nu nämnda hablodhirsen
(Panicum sanguinale L.) och negerhirsen
(Pennisetum typhoideum Rich). Beträffande morhirsen, se
Durrah. H. O—d.
Hissar kunna antingen vara löpvagnshissar eller
släp-hissar. Om löpvagnshiss skall kunna användas, måste
takresningen vara fri från hanbjälkar. Under nocken
upphänges en på ovansidan järnskodd bjälke, vilken
uppbär en löpvagn (fig. 1). Under löpvagnen hänger
Hissar. Fig. 1. Löpvagn till hiss (»Record» från fabr.
Odin).
en svängel och i dennas krokar fästes den av en bom
och fyra linor bestående lassfångaren. Genom ett
motorspel, försett med en transporttrumma och en
hisstrumma, kan upp- och nedhissning ske och
löpvagnen dragas åt ena eller andra sidan. Om
nämligen återgångslinan (6 i fig. 1) hålles stilla och
hisslinan drages in eller släppes efter, kommer respektive
hissning eller firning att ske; om den ena linan drages
och den andra släppes efter, kommer vagnen att
förflytta sig åt det hållet dragning sker.
Det upphissade lasset lossas därigenom, att de till
lassfångaren hörande linorna på ena sidan krokas av
genom ett ryck i en från svängeln nedhängande lina.
Den tid, som varje vagn behöver stå för avlassning,
utgör endast 2—3 minuter. Innan löpvagnen hinner
avlasta och återkomma, åtgår emellertid ännu någon
minut. Som drivkraft åtgår 3—6 hkr för en mindre
och 6—10 hkr för en större H.
Vid tröskning kan svängeln ersättas med en gripklo,
varigenom säden från olika delar av logen kan
fram-forslas till tröskverket med tillhjälp av H. En sådan
gripklo kan taga omkring 200 kg helsäd per fång och
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
