Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovbeslag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hovbeslag
Hovbeslagskurs
0,10—0,15 %. För vissa ändamål användes även stål
(trav-, galopp- och vissa vinterbeslag).
En hästsko indelas i 5 lika breda delar, en tådel,
två sidoarmar och två traktarmar. Skons övre yta
benämnes hov- eller bärytan. För vissa ändamål
hamras inre delen av denna yta ned mer eller mindre,
skålytan. Undre ytan benämnes markytan och dess-
Hovbeslag. Baksko sedd från översidan med skålyta
utefter inre randen.
utom tala vi om ytter- och innerrand. Med
konkavskor menas sådana, där innerranden lutar nedåt, utåt.
Skons bredd skall vara minst lika stor som bärrandens
med undantag för vissa, mycket tunna sportbeslag.
Skons tjocklek varierar efter arbetets art (från 2—15
mm i vårt land). I sidoarmarna äro sömhålen placerade
och alltefter behovet slås flera eller färre sådana upp.
Minsta antalet är sex, största elva. Den hos oss
vanligaste skotypen är försedd med fals, i vars botten
sömhålen slagits upp. Skor utan fals benämnas
stämpelskor.
Till beslaget har förr hört hakar — nedslagna ändar
av traktarmarna. Dessa hava ursprungligen varit en
vinterdetalj, som fått kvarbliva även på sommaren
fram till vår tid. Det moderna sommarbeslaget är dock
en slät sko, som betydligt mera än hakskon tillåter
ballen (strålen) att taga stöd mot markytan.
Vintertid måste däremot beslaget vara skärpt vid arbete på
is och snö. För detta ändamål brukas hakar och brodd.
De förra kunna antingen vara fasta eller bytbara
(skruv- och kilhakar). En fast hake i tådelen benämnes
grepp eller gräv. Broddén kan vara nitbrodd, där
brodd-klingan »nitas» (slås ned) över skokanten eller
lång-brodd, där klingan slås igenom hornet.
För att hindra halkning sommartid och för att bryta
stöten mot marken åt hästar, som arbeta på gator
och permanentlagda vägar, användas buffers (inlägg
mellan skoarmarna) av olika material (gummi, kork,
halm, filt) eller sulor, som fästas mellan skon och
hoven. Sulorna göras i största utsträckning av gummi
och filt. Det modernaste på detta område är hästskor
av gummi med armering av stål invalsad i
gummimassan samt de s. k. PG-beslagen, som bestå av en 3—5
mm tjock järnplatta, på markytan försedd med en
tjock gummidyna så att hästen går enbart på gummi.
Särskilt dessa PG-beslag hava visat sig välgörande.
Hästskorna fästas vid hovens bärrand med söm,
försedda i spetsen med en avfasning (svick), som styra
dem ut genom hornväggen. Sömmen skola spikas i
vita linjen och riktas i allmänhet parallellt med väggen.
De komma då fram 2,5—3 cm högt upp, vilket i
normalt horn är tillräckligt för att erhålla gott fäste.
Sedan alla söm islagits, klippas de av intill väggen.
Med en rasp avlägsnas utdrivna hornspån samtidigt,
som en fåra bildas under varje söm. I denna fåra nitas
sömmet med tillhjälp av nitjärn och skohammare och
när niten är färdig, skall den hava fyrkantig form och
vara så väl infälld i väggen, att den ej märks, om man
med handen stryker över väggytan.
Skon skall riktas, så att den ligger intill
bärrands-kanten i tå- och sidodelarna men så småningom vidgas,
så att den vid trakthörnet ligger en cm vidare. Den
skall dessutom vara minst en cm längre än hoven.
Avvikande från denna normalskoning är sådan för
felaktiga hovformer, som avser att antingen rätta
felaktiga benställningar och hovformer eller åstadkomma
en jämnare slitning av beslaget. Exempel på
korrektionsbeslag för unghästar äro halv-, tre fjärdedels- och
halvmånformade skor, som påläggas den del av hoven,
där slitningen är störst.
Ett beslag bör bytas och hoven verkas (avlägsna
utvuxet horn) för hästar, som arbeta på gator och vägar,
var 4—5, för sådana i jordbruk var 5—6 vecka, enär
eljest hovens ställning mot marken blir felaktig. En
normal hov är dubbelt så hög i tå som i trakt. Det
senare området slites mot skoarmarna till följd av
hovens egenrörelse (hovmekanismen) men ej det förra.
Följden blir, att vinkelförhållandena ändras, om
tå-delen får växa ut för mycket i förhållande till trakten
till skada för leder, senor och band. E. Å-m.
Hovbeslagskurs. Vid Alnarp anordnas årligen en 3
månaders praktisk och teoretisk utbildningskurs i
hovbeslag. För att antagas till elev fordras att hava fyllt
18 år, äga god hälsa och tillräckliga kroppskrafter
samt hava deltagit i smidesarbete — helst hovslageri
— under minst 6 månader. Elev erhåller under kursen
fri kost och logi samt fri läkarvård.
Kungl. Maj:ts reglemente angående kurs i hovbeslag
vid Alnarp Svensk författningssamling 222/1939.
Vid veterinärhögskolan i Stockholm anordnas
årligen två kurser för utbildning av hovslagare, vardera
om 3y2 månad och med början 15 juni och 1 september,
och vid veterinärinrättningen i Skara anordnas
årligen en 4 månaders kurs i hovbeslag. Undervisningen
är kostnadsfri. Elev erhåller fri bostad men får själv
betala kosten. Elever kunna erhålla stipendier från
hushållningssällskap. A. A-n.
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
