Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästraser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hästraser
- Hästraser
Anglo-arabiska fullblodet är en produkt av korsning
mellan engelskt och orientaliskt fullblod. Till en början
försökte man skapa en ny ras, som i sig skulle förena
de två ursprungliga fullblodsrasernas förtjänster utan
att ha någonderas fel, men detta har dock icke lyckats.
Intresset för anglo-arabaveln har på senare tid gått
tillbaka.
2. Halvblod. Hit räknas alla hästraser och typer
av varmblodigt slag, som icke benämnas fullblod. Ett
stort antal halvblodstyper finnas, vilka icke alla kunna
betraktas som avgränsade raser.
Ostpreussaren är Tysklands ädlaste halvblodshäst.
Den härstammar från provinsen Ostpreussen men är
spridd över hela Tyskland och har exporterats till
flera länder, bl. a. till Sverige. Stuteriet Trakehnen,
som bildades 1732, har varit av mycket stor betydelse
för rasens utveckling. Stuteriet omfattar omkring 400
moderdjur och ett tjogtal beskällare. Tidigare har aveln
varit ganska ensidigt inriktad på produktionen av
kavallerihästar, men numera försöker man i större
utsträckning även tillgodose jordbrukets behov av
lättare arbetshästar. Man vill ha en kraftig
halvblodshäst med god bredd och stort djup, som samtidigt är
lättrörlig och har ett livligt temperament.
Hannoveranaren ärtyngre och grövre än ostpreussaren.
Den har uppkommit genom förädling av den inhemska
häststammen i Hannover med hingstar av
företrädesvis engelskt fullblod. Den stora hingstdepån Celle, som
grundades 1795, har varit av stor betydelse för den
hannoveranska hästens utveckling. Hannoveranarna
uppfödas huvudsakligen på låglandet, där man
utefter floderna Elbe och Weser har tillgång på mycket
goda betesmarker. Hästarna utvecklas därför väl och
bli stora och kraftiga men ofta även något svampiga
i kroppsbyggnaden. Hannoveranaren har stor
användning som tyngre kavallerihäst och har även ansetts vara
en bra vagnshäst. Olika färgtyper förekomma, men
fux och brun är vanligast. Inom Sveriges
halvblods-avel har hannoveranaren använts i stor utsträckning.
Oldenburgaren är en stor och kraftig halvblodshäst,
som i hög grad förenar massa och elegans. Under
de senaste åren har denna häst fått ökad användning i
vårt land. Bland andra tyska halvblodstyper må nämnas
ostfriesaren, hollsteinaren och mecklenburgaren, vilka
alla äro ganska storvuxna och kraftiga och användas
både för jordbruksarbete och som vagnshästar.
Anglo-normanden är en fransk halvblodsras, av vilken
både lättare och tyngre typer finnas. Färgen är vanligen
brun, med eller utan tecken men även fuxar förekomma.
Man eftersträvar en kraftig men samtidigt ädel
halvblodshäst, som kan användas både som jordbrukshäst
och för militärt ändamål.
Bland engelska halvblodstyper må nämnas den
ganska stora och kraftiga clevelandhästen, hackney,
vilken användes som vagns- och artillerihäst, och
huntern, som användes för jaktändamål.
Andalusiska hästen härstammar från södra Spanien
och var under 1600-talet Europas mest berömda
hästras. I Österrike grundades två stuterier, Kladrup och
Lipitza, där andalusiska hästar utgjorde
grundstommen. Denna hästtyp har haft stor användning vid den
gamla skolritten, där en hög och vacker benföring var
huvudsaken. Lipitzastuteriet tillhör numera Italien,
men i Österrike har ett nytt stuteri för lipitzanare
grundats, som bl. a. lämnar material till den berömda
ridskolan i Wien.
Ungerska lanthästen är en halvblodsras, som har
gjort sig känd för sin händighet och uthållighet. Den
har ett tungt huvud, hjorthals och låg manke men torra
extremiteter.
Amerikanska travaren är huvudsakligen uppbyggd
på grundval av engelskt fullblod och spanska hästar.
Den är mycket berömd för sin snabbhet. Högst står
travaveln och travsporten i Kentucky.
Orlofftravaren är Rysslands förnämsta halvblodsras.
Orlofftravaren beskrives som en vacker och ädel häst
med lång rygg, torra extremiteter och vägvinnande
rörelser. Färgen är vanligen skimmel eller svart.
Frederiksborgshästen var vid 1700-talets mitt
världsberömd. Rasen grundades på 1600-talet i Danmark
vid Frederiksborgsstuteriet, som intill 1871 var kunglig
egendom. Frederiksborgshästen har god hållning och
eleganta rörelser. Färgen är vanligen fux. Någon
större roll spelar rasen icke längre.
Svenska halvblodshästen representerar icke någon
enhetlig rastyp, utan är uppbyggd på importer av
tyska halvblodshästar, särskilt hannoveranare och
ostpreussare med inkorsning av engelskt fullblod. Av i
Sverige under 5-årsperioden 1931—35 premierade
hingstar voro 10,9 % av varmblodig typ. Bland de
varmblodiga hingstarna voro 14 % engelskt fullblod, 38 %
importerade hannoveranare, 11 % ostpreussare, 4 %
anglo-normander och 33 % svenskfödda
halvblodshingstar.
3. Ponnyhästarna utmärkas av sin ringa storlek.
Vanligen räknar man till ponnies hästar, som då de äro
fullvuxna icke uppnå 147 cm mankhöjd. Vid
utställningar brukar man indela ponnies i två grupper;
större, som mäta över 135 cm, och mindre som icke
uppnå detta mått. Gottlandsrussen är Sveriges enda
inhemska ponnyras. En fullvuxen russ mäter endast
110—130 cm över manken. Färgen är oftast brun eller
svart. Extremiteterna äro torra med starka senor och
bra hovar, men benställningen är ofta dålig.
Gottlandsrussen är livlig, härdig och förnöjsam. På Gotland
finnes alltjämt en stam av halvvilda russar, som få
ströva fritt omkring i skogarna både sommar och
vinter. Islandshästen härstammar ursprungligen från
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
