Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hönsavel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hönsavel
Hönsens utfodring
ser framställning av rasrena avels- och produktionsdjur,
raskorsning däremot enbart produktionsdjur. Sveriges
H. omfattar huvudsakligen rasrena Leghorn, Rhode
Island, Sussex, och Wyandotte (se Hönsraser).
Vid den rationella H. förberedes avelsurvalet genom
följande kontroll över djuren: 1) Uppfödningskontroll,
varmed menas kontroll över djurens utveckling under
uppväxten, hönornas ålder och vikt vid värpningens
början m. m.; 2) värpkontroll, varmed menas kontroll
över de enskilda hönornas äggläggning under viss tid
och utföres med hjälp av kontrollvärpreden. Protokoll
föres över antalet producerade ägg, äggens vikt, form,
skalkvalitet och skalfärg; 3) kontroll över djurens
hälsotillstånd.
De sålunda erhållna kontrollresultaten läggas till
grund för avelsurvalet. Men dessutom tages hänsyn
till djurens rastyp samt deras härstamning.
Avels-tupparna bedömas med hänsyn till mödrars och
an-mödrars produktion och f. ö. på samma sätt som
avelshonorna.
Avelskontroll utföres och omfattar: 1) märkning,
registrering och bedömning av avelsäggen; 2)
kläck-ningskontroll för utrönande av äggens befruktning och
avelsduglighet samt för kycklingarnas identifiering;
3) kontroll över de framkläckta kycklingarnas
livsduglighet och utveckling.
Tillförlitlig märkning av djuren utgör en viktig
förutsättning för ali produktions- och avelskontroll.
Vid avelshönsgårdarna utföres äggkläckningen så, att
kycklingarna kunna identifieras efter kläckningen, då
de förses med ett numrerat s. k. vingmärke och
registreras med avseende på härstamning och
kläcknings-datum m. m. Senare, när djuret vuxit upp, påsättes en
numrerad fotring, vilken möjliggör djurens identifiering
vid värpkontrollen. Vidare föras värp- och
kläcknings-journaler, samt släktregister och stambok.
Avelsurvalet verkställes vanligen på hösten, när
hönorna fullbordat sitt första värpår —- mera sällan
användas hönorna till avel under första
produktionsåret. Sedan avelsurvalet verkställts, tages blodprov
av de till avel avsedda djuren och dessa prov insändas
för serologisk undersökning, varigenom det kan
konstateras, om djuren äro fria från hönstyfus; jfr
Hönssjukdomar. Denna åtgärd är nödvändig för att
förebygga de svåra följder, som denna sjukdom, om den
utbryter, kan medföra. Avelshönsen avhållas sedan
från intensiv värpning, tills avelssäsongen är inne,
bl. a. genom sparsam tillförsel av D-vitamin och enbart
användande av dagsljus som belysning, vilket visat
sig vara till fördel för de senare producerade
avels-äggens kvalitet. Hönsavelns egentliga säsong börjar
under februari.
Några veckor före avelns början sammansättas
djuren i stammar om 1 tupp och vanligen 10—15 hönor,
beroende på ras, tuppens ålder och vitalitet m. m.
Mest vitala äro ungtuppar; vidare äro de lätta raserna,
såsom Leghorn m. fi., mera vitala än tyngre.
Avels-djuren utfordras nu som högproducerande höns,
varvid särskild uppmärksamhet bör fästas vid fodrets
mineralämnes- och vitaminhalt. Vid fri tillgång till
kolsyrad kalk i någon form upptaga djuren
tillräckligt av kalcium, men det bör tillses, att fodrets
fosforhalt är omkring 0,8 % av den totala torrsubstansen.
Vidare bör beräknas, att avelshönsen ha ett extra
behov av minst 1 000 int. enh. A- och 140 int. enh.
D-vitamin per individ och dag utöver vad som
förekommer i det vanliga grundfodret. Detta behov kan fyllas
genom att per djur och dag giva 1 gr prima fodertran.
Andra för äggens kläckningskvalitet betydelsefulla
fodermedel äro: färskt eller torkat grönfoder, alla slags
fiskmjöl, mjölk, grodd säd och torkad jäst.
Ofördelaktig verkan har däremot stora mängder köttmjöl.
Äggstorleken är en ärftlig karaktär, vilket bör
beaktas vid aveln. Ägg av lägre vikt än 55 g kunna icke
anses lämpliga för avel. Den lämpligaste vikten å
avelsägg är 58—65 g. Avelsäggen böra under
förvaringstiden icke utsättas för olämplig temperatur. Lämpligast
är + 10–(-15° C; vidare skola de förvaras liggande
på sidan och vändas dagligen. Lagringstiden för
avelsägg bör helst icke överstiga en vecka.
Hönsäggens ruvningstid är normalt 21 dygn. När
äggen ruvats under c:a 5 dygn, genomlysas de med
skarpt ljus, varvid det är möjligt att se, om de äro
befruktade eller ej; event. obefruktade ägg borttagas.
På 18:de ruvningsdagen företages ytterligare en
genomlysning, varvid event. döda ägg kunna avlägsnas,
varefter de kvarvarande äggen läggas i särskilda fack för
kläckning.
Sveriges hönsavel övervakas av Sveriges
Fjäderfä-avelsförening, som utser avelsstationer, vilkas
verksamhet kontrolleras av nämnda förenings konsulenter.
Vidare anordnar Sveriges Fjäderfäavelsförening
officiell värpkontroll samt avelskontroll med höns,
tillhörande dess medlemmar och förmedlar inköp av
avelsdjur m. m.
Förädlingsarbete och forskningsverksamhet på
hönsavelns område utföres vid Institutet för
husdjursförädling, Viad. N. O—n.
Hönsbär, se Kornell.
Hönsens utfodring. Näringsbehovet angives för
hönsen i foderenhet för höns, fe (h), och i g smältbart
protein. Vid en levande vikt av 1,5—2,0 kg behöva hönsen
för underhåll 0,07—0,08 fe per djur och dag. Stiger
vikten till 2,5 kg, ökar näringsbehovet till 0,09 fe. I
detta foder kräves 100—105 g smältbart protein per
fe. För våra vanligaste raser framgår de uppväxande
hönsens näringsbehov av följande översikt.
410
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
