Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hönsraser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hönsraser
Hönsraser
ruva sällan. Minorka äro goda äggläggare och
köttkvaliteten är något bättre än för Leghorn. De äro
däremot senvuxna och mindre härdiga under
uppväxten, varför de nästan helt undanträngts av
Leghorn.
Andalusiska (blå) höns, Vitkindade Spanska höns
och Sicilian Buttercup tillhöra även medelhavsraserna.
För Sverige sakna dessa praktisk betydelse.
Amerikanska raser: Plymouth Röck anses
härstamma från staden Plymouth i Massachusets och har
hedrats med namnet på den plats, där de första engelska
kolonisterna inkommo till Amerika. Karaktärer: vikt
tupp 4,25 kg, höna 3—3,25 kg, liten enkelkam, röda
öronskivor, gul näbb- och benfärg, brunskaliga ägg,
ruva; ett flertal färgtyper förekomma, varav den
tvärrandiga är mest känd. Denna ras förenar god
äggläggning med prima kött, rasen är dock något senvuxen samt
sent befjädrad och har jämförelsevis stort foderbehov.
Rhode Island har sitt ursprung och namn från
staten Rhode Island vid Nordamerikas ostkust.
Karaktärer: vikt tupp 3,5—3,75 kg, höna 2,75—3,0 kg,
enkelkam (vissa varieteter ha roskam), röda öronskivor, gul
näbb- och benfärg med mörk anstrykning, brunskaliga
ägg, ruva. Flera färgvarieteter förekomma, vanligast
är den röda, som fått stor spridning och allmän
betydelse. Rhode Island är en medelstor ras, som på ett
fördelaktigt sätt förenar ägg- och köttproduktion;
rasen är härdig, förnöjsam och en god fodersökare, är
därför synnerligen lämplig för dem, som i liten skala
bedriva hönsskötsel som binäring.
Wyandotte: härstammar från Nordamerika och
anses vara uppkallad efter en gammal indianstam.
Karaktärer: vikt tupp 3,50—3,75 kg, höna 2,5—3 kg,
roskam, röda öronskivor, gul näbb- och benfärg,
brunskaliga ägg, ruva. Många färgvarieteter förekomma,
såsom silver, guld, vit, svart och buff (gul) etc., varav
den vita är den ur praktisk synpunkt mest
betydelsefulla. Wyandotte förenar hög äggproduktion medprima
köttkvalitet och har därför fått stor utbredning och
betydelse. Rasen är mest jämförlig med Rhode Island,
men har i Sverige dock mindre utbredning än denna.
Övriga amerikanska raser: Java, Dominikaner,
Buckey, Chantecler och Jersey Black Giant
m. fi.
Engelska raser: Dorking har uppkallats efter staden
med detta namn i grevskapet Surrey och anses
härstamma från höns, som infördes av Julius Caesar år 54
f. Kr. Karaktärer: vikt tupp 4,5 kg, höna 3,5 kg,
enkelkam (vissa varieteter ha roskam), röda öronskivor, vit
näbb- och benfärg, vitskaliga ägg, ruva; 5 tår, varav
2 bakåtvända (förut beskrivna raser ha 4-tår, varav 1
bakåtvänd) Flera färgvarieteter. Ehuru Dorking har
god äggläggningsförmåga, är dock köttproduktionen
dess förnämsta egenskap. Rasen trives ej i kallt och
fuktigt klimat och kycklingarna äro ömtåliga; den är
därför icke fullt lämplig för Sverige.
Orpington har framställts av Wm. Cook och
uppkallats efter hans farm Orpington-House i grevskapet
Kent. Karaktärer: vikt tupp 4,5 kg, höna 3,5 kg,
enkelkam, röda öronskivor; ljusa färgtyper ha vit och mörka
brun-svart näbb- och benfärg, brunskaliga ägg, ruva.
Färgtyper: buff., svart och vit m. fi. Orpington har
medelgod äggläggning men har sin största betydelse
för köttproduktion. Kycklingarna äro snabbvuxna och
härdiga. Rasen har stort foderbehov och lämpar sig
icke, där hönsen huvudsakligen hållas för
äggproduktion.
Sussex bär namn efter grevskapet Sussex, där rasen
har sitt ursprung, och anses tillhöra Englands äldsta
hönsraser. Karaktärer: vikt tupp 3,5 kg, höna 3 kg,
enkelkam, röda öronskivor, hornfärgad näbb och vit
benfärg, brunskaliga ägg, ruva; flera färgtyper
förekomma, varav ljus Sussex med den s. k.
columbia-teckningen är mest känd. Sussex är den ras, som f. n.
bäst förenar hög äggproduktion med prima
köttkvalitet, rasen har därför fått stor betydelse även utanför
Englands gränser, icke minst i Sverige. Sussex är härdig
och snabbvuxen och lämpar sig för uppfödning i frihet.
Indiska stridshöns (Indian Game) är en direkt
avkomling av indiska hönsraser och har framställts i
grevskapet Cornwall vid Englands sydkust.
Karaktärer: vikt tupp 4,0 kg, höna 3 kg, ärtkam, röda
öronskivor, gul näbb- och benfärg, brunskaliga ägg, ruva
Såväl tuppar som hönor ha sporrar, som hos övriga
hönsraser endast är karakteristiskt för tupparna.
Flera färgvarieteter finnas. Rasen lämpar sig bäst för
köttproduktion, medan värpförmågan är svagt
utvecklad. Köttet är ganska torrt och benbyggnaden grov.
Rasen lämpar sig därför bäst för korsning med höns,
som ha bättre köttkvalitet; den är därtill lämplig, då
den nedärver riklig ansättning av bröstkött.
Old English Game, Skottska grå och Redcap
m. fi. tillhöra även de engelska raserna.
Franska raser: Houdan har uppkallats efter staden
Houdan i västra Frankrike. Karaktärer: vikt tupp
3,25 kg, höna 2,75 kg, löv- eller hornformad dubbelkam,
fjäderluva, kind- och hakskägg, röda öronskivor, vit
näbb- och benfärg med mörka fläckar, 5 tår, varav en
bakåtvänd, vitskaliga ägg, ruva sällan. Fjädrar svarta
med vita toppar. Houdan är en god äggläggare och har
prima kött; kycklingarna äro snabbvuxna. Rasen
trives ej i kallt och fuktigt klimat.
Faverolle har fått namnet efter en plats i
Frankrike. Karaktärer: vikt tupp 4,0 kg, höna 3 kg,
enkelkam, röda öronskivor, kind- och hakskägg, befjädrade
ben- och näbbfärg vit med mörk anstrykning, 5 tår,
varav 2 bakåtvända, brunskaliga ägg, ruva. Den
vanligaste varieteten är laxfärgad, dessutom förekom-
414
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
