Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbakterier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordbakterier -
tillgång på organiska ämnen och samtidig syrebrist i
jorden (vid hög fuktighetshalt) sönderdela den bildade
salpetern genom reduktion (denitrifikation). Vissa J.,
såväl aeroba, såsom särskilt Azotobacter-arterna, som
anaeroba, t. ex. de till Bacillus amylobacter-gruppen
hörande smörsyrebakterierna, hava förmågan att binda
luftens fria kväve och upplagra detta i sina celler i
form av bakterieäggvita. Vid bakteriecellernas död
sönderdelas denna av andra bakterier på sätt förut
beskrivits, och kvävet kan därigenom komma växterna
till godo. På detta sätt tillföras stora mängder kväve till
jorden ur luftkretsen. Vid odling av baljväxter anrikas
även jorden med kväve genom baljväxtbakteriernas*
verksamhet.
Kväveabsorption. En del av det i jorden befintliga
ammoniak- och salpeterkvävet assimileras av J. och
andra mikroorganismer på samma sätt som av de gröna
växterna och undandrages sålunda dessa, åtminstone
för en tid. Någon verklig kväveförlust uppstår ju dock
ej härigenom, då kvävet vid mikroorganismernas
upplösning återvinnes i form av ammoniakkväve.
Kolsyrebildning. Vid de organiska ämnenas
sönderdelning genom J. avskiljes kolet slutligen i form av
kolsyra. Sådan alstras vid mikroorganismernas
andning, och denna kolsyra, löst i markvätskan, bidrager i
hög grad till mineralpartiklarnas upplösning,
varigenom dessa bliva tillgängliga för såväl de högre
växterna som för bakterierna själva. Bakterierna leva
nämligen av samma mineraliska näringsämnen som
övriga växter. Särskilt fosforsyra är av mycket stor
betydelse för bakterielivet. Alla faktorer, som gynna
bakteriernas utveckling, gynna därigenom även de
högre växternas trevnad. Sådana äro bl. a.:
Tillförsel av gödselmedel. Med naturlig gödsel
tillföres ej blott lätt sönderdelbara organiska ämnen
utan även stora mängder mikroorganismer samt
kali och fosforsyra. När dessa senare ämnen tillföras
i form av konstgödsel, beror deras verkan till stor del
därpå, att de även befordra bakteriernas utveckling.
Kalk är även av stor betydelse för J., därigenom att
den tjänar till att giva jorden för bakteriernas trevnad
gynnsam reaktion.
Fuktighet, värme och lufttillträde äro de fysikaliska
förhållanden, som hava största betydelse för
bakterie-livet. Vid stark torka likasom vid alltför stor
fuktighet i jorden hämmas detta, i sista fallet genom minskad
lufttillförsel. För de allra flesta bakterier är en
värmegrad av 20—40° C. gynnsammast (värmeoptimum).
Vissa förruttnelsebakterier och ammoniakbildare kunna
dock utveckla sig vid så låg värmegrad som 0°.
Egendomligt är, att årstiden har en utpräglad inverkan
på de i jorden försiggående bakteriologiska
omsättningarna, och denna inverkan tycks vara oberoende av
temperaturen i och för sig. Således är salpeter- och
- Jordbearbetningsredskap
ammoniakbildningen intensivast om våren och stegras
åter, om än något mindre, på hösten, och detta jordens
»återupp vaknande» på våren (i mars—april) inträder,
även om jorden med konstlade medel fortfarande
hålles vid låg temperatur.
Syretillförsel till jorden i för bakterierna gynnsam
mängd ernås genom jordens bearbetning och
avdik-ning.
De odlade växternas art påverkar även bakteriernas
utveckling. Sålunda blir jordens bakteriehalt större
vid odling av växter, vilkas blad väl beskugga jorden,
än vid odling av stråsäd, beroende på att i förra fallet
fuktigheten bättre kvarhålles i det översta jordskiktet.
Trädesbruket har avgjort gynnsam inverkan på
jordbakteriernas utveckling. Jordens bakteriehalt är
i regel störst i en välskött träda. Särskilt
anmärkningsvärd är härvid utvecklingen av de fritt levande,
kväve-assimilerande bakterierna.
I sådan jord, där bakterielivet är obetydligt, såsom
i sur moss- och kärrjord, i sandhedar o. s. v., sker
också ämnesomsättningen ytterst långsamt. Här
inträda ej gynnsamma förhållanden för det högre
växtlivet, förrän betingelserna blivit lämpliga för
bakteriernas utveckling, vilket enligt ovan sker genom
avdikning, kalkning, gödsling och bearbetning.
Granskad: G. Bj.
Jordbearbetning avser att giva växterna möjligast
gynnsamma växtbetingelser alltifrån sådden till
skörden. Om jorden lämnas orörd, minskas på grund
av jordens egen tyngd nederbördens inverkan och
genom tramp av djur och människor etc. dess porositet
undan för undan. Detta är särskilt fallet beträffande
lerjordarna, och enär kulturväxterna i allmänhet
påfordra en ganska stor luckerhet hos jorden, blir det
därför nödvändigt att tid efter annan underkasta
jorden bearbetning i syfte att luckra densamma.
Dylik luckring har ej endast direkt en fördelaktig
verkan på kulturväxterna, utan den verkar även indirekt
gynnsamt, i det att den främjar såväl de kemiska
omsättningarna i marken som mikroflorans
utveckling därstädes. Under i vårt land rådande
klimatbetingelser tillkommer J. vidare den uppgiften att söka
motverka nedtvättningen av jon- och kolloiddispersa
substanser. J. avser stundom myllandet av utsäde,
gödsel, stubb och annat, och slutligen spelar J. en stor
roll i jordbrukarens kamp mot ogräs samt
växtsjukdo-mar av olika slag. G. T—n.
Jordbearbetningsredskap. En mångfald olika slags J.
finnas. Från den med handkraft förda hackan uppstod
årdret*, vilket senare förbättrades till plog*. För att
luckra och finfördela jorden efter plöjningen användas
harvar*, för tillpackning användas vältar*. Dessutom
finns en stor mängd specialredskap för
jordbearbetning. N—g.
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
