Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juversjukdomar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Juversjukdomar
Juversjukdomar
vård av juvret under sinperioden. Det är nämligen en
mycket gammal och väl grundad iakttagelse, att
streptokockmastit ofta utbryter eller antalet fall av
sjukdomen hastigt ökar, om mjölkningen försämras
t. ex. vid ombyte av ladugårdspersonal. I sådana fall
föreligger vanligen en latent infektion i juvret, vilken
med god juverhygien i de flesta fall kan hållas tillbaka,
så att inga påtagliga funktionsrubbningar uppstå.
I vissa fall har man även sett, att streptokockmastit
uppträtt i stor utsträckning, när man övergått till
maskinmjölkning. I de allra flesta fall synes detta bero
på, att maskinmjölkningen icke utföres med den
noggrannhet och omsorg, som är villkoret för ett gott
resultat.
Ingående försök ha visat, att streptokockerna
intränga i juvret genom spenkanalen. Man har vidare
kunnat konstatera, att en utvändig infektion av
spenspetsen i regel hastigt medför mastit, när det föreligger
•ett sår å spenspetsen eller en läsion av spenkanalen.
Även en gammal skada å spenspetsen kan befordra
•en sådan infektion, om spenens tillslutningsmekanism
icke fungerar normalt. Spridning av sjukdomen inom
besättningen synes huvudsakligen ske genom
överföring av smittämne vid mjölkningen. Sedan
streptokockerna inkommit i en juverdel, slå de sig i regel ned
i cisternen och i nedre delen av juverkörteln. De kunna
sedan under mycket lång tid hålla sig kvar här utan
att åstadkomma några påtagliga symtom på J. Ofta
sprider sig emellertid infektionsämnet över stora delar
•eller t. o. m. över hela juverkörteln, varvid en utbredd
J. uppstår. De gifter, som bakterierna bilda, påverka
■det mycket känsliga körtelpartiet, så att jämte
mjölkens normala beståndsdelar även avsöndras
inflammationsprodukter, såsom varceller och fibrin.
Inflammationens grad är avgörande för sekretets
beskaffenhet. Så småningom kan större eller mindre
•del av körtelvävnaden helt ödeläggas och därigenom
minskas även sekretets eller mjölkens mängd. De
sjukliga processerna i juvret kunna emellertid bli ännu
mera omfattande. Så kan körtelepitelet helt ödeläggas
{atrofieras), och i sådant fall blir den angripna
juverdelen avsevärt mindre än normalt. Å andra sidan kan
den bindväv, som utgör stomme i körtelvävnaden,
avsevärt förökas, så att den angripna juverdelen
blir betydligt större och fastare än normalt
(indure-rad).
Sjukdomen har ett utpräglat kroniskt förlopp.
Förändringarna av mjölken i sjukdomens början äro
ofta så ringgradiga, att de endast kunna påvisas vid
laboratorieundersökning. Djurets allmäntillstånd blir
•ej stört och i regel kan i sjukdomens början icke heller
någon påtaglig ansvällning av juvret påvisas. Mjölkens
utseende vid streptokockmastit varierar högst avsevärt.
I vissa akuta fall och i sådana fall, där ali behandling
försummats, kan sekretet ha välling- eller
grötkonsistens. Detta gäller för de första mjölkstrålarna. Efter en
kort stunds mjölkning brukar mjölken se normal ut. Ide
flesta fall håller mjölken, d. v. s. de första
mjölkstrålarna små vita eller gulvita klumpar eller flockor
(»trasor») eller små knappnålshuvudstora vita korn.
Dessa förändringar äro lätta att förbise, om man ej
särskilt letar efter dem. I sista läkningsstadiet eller vid
sådana kroniska sjukdomstillstånd, som förlöpa med
ytterst ringgradiga symtom, verkar mjölken endast
något »black», d. v. s. blåaktig och tunnare än normalt.
I flertalet fall av streptokockmastit utvecklar sig även
andra påvisbara förändringar i mjölken, t. ex. salt
smak, reaktionsändring påvisbar med tybromolprovet
och ökad cellhalt, som ger utslag för katalasprovet.
Sjukdomen kan diagnostiseras dels genom
undersökning av juvren å samtliga kor i besättningen och
dels genom laboratorieundersökning av mjölkprov.
För att man i tid skall kunna upptäcka nya fall av
sjukdomen och få dessa under behandling är det
nödvändigt, när det gäller en smittad besättning, att
undersökningen upprepas en gång i veckan, ibland ännu
oftare. För den skull fordras, att djurägaren själv
eller den, som sköter och mjölkar djuren, av veterinären
lär sig känna igen sjukdomssymtomen. Dylik
undersökning får ej göras förrän tidigast två timmar efter
avslutad mjölkning. Palpation av juvret, särskilt
när det gäller att upptäcka mindre förhårdnader,
bör helst göras efter mjölkningen på tomt juver. Vid
den kliniska undersökningen måste man noggrant
undersöka mjölken från varje spene särskilt. För detta
ändamål är det mycket lämpligt att använda ett s. k.
kontrollkärl. Ett sådant kan t. ex. utgöras av ett
halv-litermått försett med ett svart lock (se fig.), i vilket
finnes ett hål. Man mjölkar då på lockets ena kant,
så att mjölken kommer att rinna över locket ned
genom hålet i behållaren. Mot den svarta bakgrunden
upptäckas utan svårighet även obetydliga förändringar
i mjölken. Synprovet kombineras lämpligen med ett
smakprov.
Mycket goda resultat kunna nås genom noggrant
utförda kliniska undersökningar kombinerade med
laboratorieundersökning av tveksamma fall. Särskilt viktigt
är, att mjölkprov tages för bakteriologisk undersökning,
om man har minsta anledning att misstänka
juver-tuberkulos. *
Behandling. Den viktigaste delen av behandlingen
är den förebyggande. Det gäller framför allt att hindra,
att sjukdomen sprides till besättningar eller djur,
som äro fria. De viktigaste profylaktiska åtgärderna
bestå i:
1) att förhindra, att sjukdomen införes med
nyinköpta djur;
2) att i möjligaste mån isolera smittspridare;
30—905197
465
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
