Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kastning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kastning -
att när en ko kastar, av sjukdomens förlopp, fostrets
och efterbördens utseende avgöra, om kastningen är
orsakad av Bångs abortbacill (smittsam K.) eller om
annan infektion föreligger. Det är därför en mycket
klok åtgärd att vid varje fall av K. hos nötkreatur
misstänka, att smittsam K. föreligger och handla
därefter, tills laboratorieundersökning av material
från kastkon visar, att så icke är förhållandet.
Kastningsinfektionen kan påvisas vid mikroskopisk
undersökning av flytning eller av efterhörd från kastko eller
vid ympning av mjölk eller grädde på marsvin. Största
betydelsen för diagnosen har emellertid undersökning
av blodprov medelst det s. k. agglutinationsprovet*.
En positiv blodreaktion betyder, att djuret har eller
nyligen har haft kastningsbakterier i blodet eller står
med en latent kastningsinfektion någonstädes i kroppen.
Positiv blodreaktion säger intet om, huruvida djuret
kommer att kasta eller om det någonsin har kastat;
det betyder endast, att djuret härrör från en smittad
besättning. I vissa fall reagera smittade djur endast
svagt, och i en del fall blir reaktionen positiv, först
sedan K. inträffat.
Sjukdomsbekämpandet går i huvudsak ut på:
1. att vidtaga åtgärder, som förhindra sjukdomens
spridning till fria områden eller fria besättningar;
2. att med hjälp av hygieniska åtgärder och
blodprovskontroll söka utrota sjukdomen i sådana
besättningar, där förutsättningar finnas;
3. att i sådana besättningar, där sjukdomen finnes
i kronisk form och där det ur ekonomisk synpunkt
är lämpligt att ha sjukdomen kvar i sådan form,
söka vidmakthålla en viss immunitet i besättningen;
4. att djur, som kasta, erhålla sakkunnig behandling.
Viktigaste åtgärden för att hindra, att sjukdomen
sprides till de delar av landet, som fortfarande äro
fria från sjukdomen, vore en hygienisk reglering av
livdjurshandeln. Mycket torde också härvidlag kunna
vinnas genom upplysning bland den djurägande
allmänheten. Om man har en kastningsfri besättning,
bör man söka göra allt för att förhindra sjukdomens
införande, framför allt icke köpa djur från sådana
besättningar, om vilka man icke vet, att de med
säkerhet äro fria från sjukdomen. Man skall även ta hänsyn
till alla andra vägar, på vilka smitta kan inkomma,
och om fall av K. skulle inträffa, vidtaga alla
försiktighetsåtgärder i avvaktan på diagnosen. —
Bekämpandet av K. med hjälp av hygieniska åtgärder
och blodprovskontroll har först blivit satt i system i
Förenta Staterna. Avsikten med denna metod är att
helt utrota sjukdomen. Bekämpandet bör ej börja i
sjukdomens akuta stadier, utan när sjukdomen har
funnits i besättningen i lång tid. Denna metocl bör ej
användas i sådana besättningar, som äro mycket
utsatta för nyinfektioner, ty en nyinfektion i en från
- Kastning
sjukdomen fri besättning medför i regel ett våldsamt
utbrott av sjukdomen. — I kroniskt infekterade
besättningar kan det under vissa omständigheter vara
lämpligt att vaccinera de könsmogna ungdjuren i
åldern 5—9 månader, då de därigenom kunna nå en
viss grad av immunitet, innan de bli dräktiga.
Behandling av det djur, som kastat, bör överlämnas åt
veterinär.
Frivilligt av Staten understött bekämpande. Enligt
Kungl. Maj:ts Kungörelse om åtgärder mot sjukdomen
smittsam K. av nötkreatur av den 17 juni 1938 (Sv.
förf.-saml. n:o 402 år 1938) kan den djurägare, som
frivilligt deltager i bekämpandet av sjukdomen under
vissa förhållanden erhålla fria blodprovsundersökningar
jämte vissa andra förmåner. Bekämpandet ledes av
Kungl. Medicinalstyrelsen, vilken utfärdat föreskrifter
rörande statsunderstödda åtgärder mot sjukdomen
smittsam K. hos nötkreatur av den 17 dec. 1938.
K. hos sugga kan vara av smittsam natur och
framkallas i så fall av en bakterie, som är mycket nära
släkt med den Bangska kastningbacillen eller den s. k.
Brucella suis. Den synes icke finnas i Sverige, men
förekom tämligen utbredd i Danmark under åren
1929—32. Härvid kunde konstateras, att även galtarna
spelade en stor roll vid spridningen av sjukdomen.
K. hos sto orsakas ofta av streptokocker. Ofta
föreligger i sådana fall en kronisk intrauterin infektion,
som kan giva upphov till sterilitet, eller, om stoet
blir dräktigt, till abort eller framfödandet av svaga
eller sjuka föl. Med smittsam K. hos sto avses den K.
som orsakas av paratyfusinfektion. Sådan K. har
förekommit här i landet i större omfattning i
Skaraborgs län 1920—22. Ofta synas de första fallen av
sådan K. inträffa, utan att man kan påvisa varifrån
smittämnet kommer, och sedan ett stort antal ston
kastat, ofta i rask följd, brukar sjukdomen av sig
självt upphöra. Man har ansett den möjligheten
föreligga, att de redan normalt i hästens digestionsapparat
förekommande paratyfusbakterierna skulle kunna
undergå en virulensstegring och bli patogena och
orsaka en paratyfusinfektion, som hos dräktiga djur
skulle kunna framkalla en abort. Smittämnet synes sedan
kunna spridas med foder och vatten, och sannolikt
kan även hingsten överföra smitta. Man måste betrakta
K. av fostret enbart som ett symtom på en
paratyfusinfektion hos modern, ty även handjur kunna angripas
och visa ett mer eller mindre utpräglat allmänlidande.
Inkubationstiden är 10—14 dagar. Stona kasta i 3:dje—
ll:te dräktighetsmånaden, vanligast i 10:de. Vanligt
är, att stona i samband med K. visa
temperaturförhöjning, slöhet och minskad foderlust, vilka symtom
vanligen kvarstå några dagar efter aborten. —-
Antagligen infekteras livmodern på hämatogen väg och
därefter placenta och foster. Diagnosen ställes på
488
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
