Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolhydrater ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kolhydrater
Kolhydrater
ren jämte glykos. Den är ännu lättlösligare i vatten
än glykos och har en mera intensivt söt smak. I
vattenlösning angripes den av mikroorganismer på samma
sätt som glykos. Några högre K., främst inulin i
dalians knölar, äro uppbyggda uteslutande av
fruktsocker.
Galaktos är känd huvudsakligen som
spjälknings-produkt av mjölksocker och framställes ur detta K.
Det liknar de båda sistnämnda sockerarterna men är
något mindre lättlösligt. Galaktos är mera
motståndskraftigt mot åtskilliga mikroorganismer än de
förutnämnda sockerarterna.
Mannos kan framställas genom oxidation av s. k.
mannit och ur en del växtämnen.
Möjligheterna för de enkla sockerarterna att
sammansluta sig till disackarider äro utomordentligt talrika.
I naturen påträffas emellertid endast ett ganska
begränsat antal olika disackarider. De viktigaste äro rörsocker
eller vanligt socker, mjölksocker, maltsocker och
cellobios. Samtliga dessa sockerarter ha
sammansättningen C12H22Ou.
Rörsocker (sackaros, vanligt socker) förekommer
ganska allmänt utbrett inom växtvärlden. De
huvudsakliga råmaterialen för dess framställning äro
sockerröret och sockerbetan (se Sockerfabrikation), som
båda odlas för detta ändamål för att tillgodose
rörsockrets stora och alltjämt stigande betydelse som
närings- och njutningsmedel. Rörsockrets allmänna
egenskaper äro för välbekanta för att behöva
omnämnas. Det är sammansatt av lika delar druv- och
fruktsocker, som sammanslagit sig till en disackarid under
vattenutträde. Rörsockrets hydrolytiska
sönderdelning i dessa båda enkla sockerarter benämnes
inversion och den uppkomna blandningen av lika delar av
de båda monosackariderna, invertsocker. Dessa namn
härröra därav, att rörsocker i s. k.
polarisationsapparat, ett optiskt mätinstrument, vrider det s. k.
polatiserade ljusets plan åt höger (är högervridande),
medan invertsocker är vänstervridande och alltså ger
utslag i motsatt (invers) riktning. Av de båda
slutprodukterna vrider druvsockret åt höger men
fruktsockret starkare åt vänster, varigenom resultatet, när
lika delar av dessa ämnen äro närvarande i en lösning,
blir en vridning åt vänster. Inversionen kan
åstadkommas genom tillsats och lindrig upphettning med syror
eller under inverkan av ett s. k. enzym, som finnes
bl. a. i öljäst och i tarmens slemhinna och benämnes
invertas (invertin).
Honung är i huvudsak ett naturligt invertsocker i
form av en koncentrerad lösning, ur vilken
druvsockret lättast avskiljer sig i köld (när honung sockrar
sig).
Mjölksocker (laklos) är mjölkens K. och utgör
det söta ämnet i mjölk och vassle. I komjölk ingår
det till en mängd om c:a 4,5—5 %, i kvinnomjölk till
c:a 6 %. Mjölksocker förekommer i övrigt med
oförändrad sammansättning i mjölken från samtliga
däggdjur. Det är sammansatt av lika delar glykos och
galaktos under utträde av vatten. Det framställes ur vassle
genom dess indunstning och utgör efter det råa sockrets
rening och omkristallisation av ett sandigt, vitt pulver,
något mindre lättlösligt än vanligt socker (sandsocker).
Mjölksocker är huvudbeståndsdelen i mesost (missost),
framställd genom indunstning av vassle, och det ingår
i åtskilliga näringspreparat. Det angripes i
vattenlösning, i olikhet mot t. ex. rörsocker och maltsocker,
ej av vanlig öljäst och kan ej användas till
alkoholjäsning, men undergår lätt jäsning till mjölksyra.
"Vissa speciella jästraser, som i olika länder användas
för framställning av jästa drycker ur mjölk, förmå
emellertid överföra det i alkohol och kolsyra.
Maltsocker (maltos) är det söta ämnet i vört
och i mäsk, d. v. s. sådana sockerhaltiga
vattenlös-ningar, som framställts genom försockring av malt
eller genom försockring av potatis eller andra
stärkelsehaltiga utgångsmaterial under inflytande av maltens
stärkelsespjälkande enzymer (amylaser, diastaser).
Maltsocker är lättlösligt i vatten och starkt sött och
kan lätt undergå jäsning. Det spelar en betydande
roll som mellanprodukt inom bryggeri- och
bränneri-tekniken och användes även, på grund av sin lätta
resorberbarhet och sitt höga näringsvärde, i åtskilliga
näringspreparat. Maltos är uppbyggt uteslutande av
glykos och ger därför vid hydrolys under inverkan av
syror eller enzymer upphov till en ren glykoslösning.
Cellobios är en disackarid, som kan erhållas ur
cellulosa, och den är liksom maltsockret uppbyggd
enbart av glykos.
Raffinos är en s. k. trisackarid, sammansatt av
lika delar fruktos, glykos och galaktos. Den finnes i
sockerbetor, i regel i obetydlig mängd (något rikligare
efter våta år) samt i bomullsfrön och en del andra
botaniska produkter.
Polysackarider eller högre kolhydrater omfatta
talrika s. k. högmolekylära ämnen, uppkomna genom
kondensation under vattenutträde av ett stort antal
monosackaridmolekyler. De äro amorfa, i varje fall ej
kända i kristallinisk form i ordets vanliga betydelse.
I motsats till de alltid kristalliserbara ämnena i de
ovan nämnda grupperna av K. ha de ej heller någon
söt smak. De äro stundom något lösliga i vatten,
stundom svälla de i vatten till ett gelé eller slem
(»kolloidala polysackarider»), särskilt i varmt vatten, stundom
äro de både olösliga och oförändrade i vatten. Genom
hydrolys med syror, svagare eller starkare, samt i de
flesta fall under inverkan av enzymer ur organiskt
material kunna de överföras i monosackarider. Till
.509
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
