Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kylrum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kylrum -
avskiljes med en gjuten vägg, försedd med hål vid
golvet och taket för luftcirkulationen. K:s golv bör
hava lutningen mot isschaktet, vilket förses med
golvbrunn och vattenlås. Vid användning av kylmaskineri
ställes refrigatorn (se Kylmaskiner) i K. eller också
ledes saltlösning till kylbatterier eller genom
kom-flänsrör, vari saltlösningen bringas i cirkulation medelst
centrifugalpump. För nedkylning av större lokaler kunna
även luftkylare (se Kylmaskiner) användas. E. C—g.
Kylrumslagrlng av ägg, se Äggkonservering.
Kymosin, se Löpe.
Kyndel (Satureia hortensis) är en ettårig läppblomstrig
ört från södra Europa, som förr mycket odlades som
kryddväxt även hos oss. H. G. S.
Kåda, tjockflytande avsöndringar från växter av för
deras näring oanvändbara ämnen, ss. körsbärs-K. som
består av gummi och växtslem, samt framför allt
barrträdens K., som utgöres av flytande flyktig
(eterisk) olja, terpentinolja, och däri löst harts, bildat
genom terpentinoljans syrsättning. Denna K. bildas
huvudsakligen i barrträdens yngre ved i särskilda, såväl
radiellt som i trädens längdriktning löpande
hartskanaler och sprider sig från dessa in i veden även i
den redan döda kärnan. Genom inverkan av den där
befintliga luften övergår den flytande kådan allt mer
till fast harts. Detsamma sker, då K. genom sår på
stammen kommer i beröring med fria luften. Detta
sålunda uppkomna fasta harts betecknas som torr-K. till
skillnad från den flytande rinnkådan eller balsamen. Med
töre förstås död ved starkt bemängd med hårdnad K.
Kådtåkt eller insamling av K. från växande träd
sker i Sverige, dock ytterst sällan såsom vid hindrad
import av harts m. m., av tall och gran. S. k.
vildkåda skördas från sår på stammen. Genom kåtning
(huggning av bleckor på stammen) framkallas även
flöde av kåda, som tillvaratages. Hos tallen, där
kåd-flödet från bläckan hämmas genom K:s stelning, måste
bleckan bearbetas (kantkalas) mycket ofta för att
vidmakthålla kådflödet, varvid den mesta K. erhålles ur
nybildade »patologiska» hartskanaler.
Å gran, där kådflödet ej upphör, då K. stelnar på
bleckans yta, avkatas blott barken. K. insamlas
genom skrapning varje höst.
Till kådtäkt väljas växtliga, fullkroniga träd i ej
för täta bestånd, i varmt läge, vilka inom närmaste
lü-årsperiod skola avverkas. Kådtäktens menliga
inverkan på träden är obetydlig, om de blott avverkas i
tid, så att röta ej hinner angripa virket. Tillväxten
nedsattes genom kådflödet, dock ej avsevärt. Att
ytveden vid såret blir starkt kåddränkt och därför blir
mindre lämplig till sågtimmer, betyder intet, då
bleckorna alltid falla i stockens grovända och sålunda
bortfaller vid kantningen. Granskad
R. L-k.
- Kål
Ivådlåpor uppstå i splinten av barrträdsvirke vid
sprickbildningar. K. anses såsom svårare tekniskt fel
och föranleder nedsortering, om de förekomma i större
omfattning. Kådan slår igenom färg, varför bättre
kvalité av sågat virke, som skall målas, ej får vara
behäftat med K. R. L—k.
Kådtäkt, se Kåda.
Kål. Alla former av s. k. trädgårdskål äro varieteter av
arten Brassiea oleracea L., som finnes vildväxande i
v. Europa. De många formerna kunna sammanfattas
i flera huvudgrupper: bladkål (B. o. aeephala),
blomkål (B. o. cauliflora), huvadkål (B. o. capitata),
savoy-kål (B. o. sabauda) och kålrabbi (B. o. gongylodes).
Till bladkål höra grön- eller kruskål, som har mer
eller mindre starkt krusade blad. Den användes hos
oss mest som dekoration, men är en mycket närande
och god föda. Vit- och rödbrokiga varieteter finnas.
Hit hör även den mycket storvuxna fodermärgkàlen
samt bryssel- el. rosenkålen. Bra sorter äro Long Island
och Fest und Viel.
Blomkål odlas i stor utsträckning såväl under glas
som på friland. Mest kända sorter äro Stor Dansk, den
under torka bättre typen Stor Svensk, Snöboll och
Erfurter Dvärg. I England odlas broccoli, som liknar
blomkål, men är grövre och har lösa, grönvita huvuden.
Broccoli har försökts även här i landet.
Huvudkål spelar stor roll för vårt lands förseende
med köksväxter under vinterhalvåret. Främst märkes
då vitkål, av vilken ett flertal sorter finnas i
marknaden. Tidigast är Erstling, en s. k. spetskål, som
liksom Ditmarsker spricker sönder, om den ej skördas
i rätt tid. Medeltidiga äro Ruhm von Enkhuizen,
Västernorrland och Jaatun, medan vintersorterna
representeras av Braunschweiger och Amager. Viss
betydelse har även rödkål med sorterna Kissendrup
och Haco.
Savoykål liknar vitkål, men är något krusbladig
och har finare smak. Den kan ej vinterförvaras, men
är utmärkt för sommarbehov.
Hos kålrabbi utgöres det matnyttiga av stjälkens
nedre del, som är klotformigt uppsvälld. Kålrabbin
bör skördas, medan knölarna äro små och innan de
bliva träiga. Wiener vit och Wiener blå äro de mest
odlade sorterna.
Ali K. bör sås i kallbänk i mitten av april och med
glest avstånd, enär plantorna böra få stå på samma
plats, till dess de skola planteras ut. I Skåne sker denna
sådd för de flesta kålformerna direkt på friland, men
ett bänkfönster ger större garanti för ett lyckat resultat.
Sådden sker i rader med 5 cm avstånd. 100 g frö
ger ungefär 12 000 användbara plantor. Utplantering
sker i slutet av april—början av juni. Jorden bör
vara i god växtkraft samt ordentligt gödslad.
Kålväxterna höra till de mest näringsfordrande köksväxter-
.553
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
