Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köttkontroll ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köttkontroll
Köttkontroll
ingår fisk samt i viss mån även skaldjur i vår
mathushållning.
Erfarenheten har under tidernas lopp lärt oss, att
kött under vissa omständigheter kan vara hälsovådligt
att förtära. På grund härav har redan för årtusenden
sedan hos de gamla kulturfolken utfärdats föreskrifter
om huru det kött skulle vara beskaffat, som finge
användas till offer åt gudarna och till människoföda.
Jämsides med kötthandeln utvecklades i Europa K.,
framförallt i städerna och andra större, tättbebygda
samhällen, där konsumenterna icke själva kunde
kontrollera köttvarornas ursprung och behandling. I
Sverige utfärdades i december 1622 av »Riksens
ständer» följande förordningar: 1) »Ordning för köttmånglare
och huruledes accisen med allehanda kött fordras skall»
och 2) »Ordning hur hållas skall med slaktare». Häri
lämnades föreskrifter angående »slaktarehus», och
kötthanteringen. Det skulle tillses, att det uppslaktade
köttet vore »allt renligt pyntat». Vid laga ansvar
förbjödos slaktare att »instinga sjuk boskap bland
det, som gott var».
Den kontroll, som respektive slaktareskrå utövade
av slaktboskap och kött, var synnerligen sträng och
gav myndigheterna ett i hygieniskt hänseende enligt
dåtida förhållande synnerligen gott stöd. Efter det att
skråförordningen den 1 juli 1847 upphävdes genom
»Fabriks- och hantverksordningen», försvunno så
småningom de offentliga slakthusen och även den stränga
kontrollen av slaktboskap och kött, som
slaktareämbetena utövat. Som följd härav uppstodo svåra,
sanitära missförhållanden beträffande såväl slakterierna
som kötthanteringen, ty myndigheterna saknade
tillräcklig organisation att övervaka den numera fria
slakterihanteringen. För att kunna åstadkomma ett
bättre förhållande i detta hänseende fordrades
lagstiftning. Därför gjorde en del av de större städerna
på 1890-talet en framställning till Konungen härom,
vilket slutligen ledde till att år 1897 enligt riksdagens
beslut vår första lag »angående köttbesiktning och
slakthus», delvis ändrad år 1899, utfärdades. Däri
föreskrevs, att städerna ägde rätt att uppbära avgifter
såväl för begagnande av offentliga slakthus och
kreatursmarknader som för köttbesiktning. På grund
härav inrättades efter hand offentliga slakthus i
Malmö, Göteborg, Eskilstuna, Stockholm, Linköping,
Karlskrona, Norrköping och Hälsingborg och
obligatorisk köttbesiktning infördes dessutom i andra
samhällen. 1897 års lag har sedermera omarbetats och den
nu gällande är utfärdad den 11 maj 1934. Till kött
räknas i lagen icke endast kött i vanlig bemärkelse
utan även alla andra till människoföda brukliga delar
av våra slaktdjur.
I lagen återfinner man tre begrepp av stor betydelse
för K., nämligen: köttbesiktningstvdng, organtvång och
slakthustvång. För innebörden av dessa skall här
närmast lämnas en redogörelse.
Köttbesiktningstvdng innefattar förbud att inom visst
område försälja till människoföda färskt kött av
nötkreatur, får, get, svin eller häst eller använda
detsamma till beredning av varor, avsedda för
försäljning till människoföda eller till utspisning å offentligt
spisningsställe, såvida icke köttet godkänts vid
besiktning enligt denna lag. Inom område med
kött-besiktningstvång får ej heller till människoföda avsett
salt, rökt eller torkat kött av ovannämnda djur eller
annan till människoföda avsedd vara, beredd av kött
efter sådana djur, saluhållas eller användas på
ovannämnt sätt, med mindre köttet blivit i färskt tillstånd
godkänt vid besiktning enligt denna lag. Obesiktigat
kött får ej förvaras i lokaler, avsedda för här nämnda
ändamål, eller i omedelbart samband med dessa
varande lagerrum.
Köttbesiktningstvång skall, såvida ej Konungen
med hänsyn till särskilda omständigheter annorlunda
förordnar, gälla för varje stad och annat stadsliknande
samhälle med ett invånarantal av 4 000 eller däröver.
För varje annat samhälle (stad eller stadsliknande
samhälle och landskommuner) eller för visst område
av sådant samhälle eller kommun må
köttbesiktningstvång på framställning av stadsfullmäktige eller
däremot svarande myndighet stadgas av Konungens
befallningshavande efter hörande av
hushållningssällskapets förvaltningsutskott.
Då i ett samhälle köttbesiktningstvång införts, kan
man välja mellan två former av besiktning: kontroll
med organ eller utan organ. Organtvånget innebär, att
med färskt kött i vedertagen bemärkelse skall vid
föreläggande till besiktning vara i naturligt
sammanhang förenat: lungor, hjärta, lever och njurar samt
ifråga om kött av svin även huvud. Vid besiktning
utan organtvång må köttet föreläggas utan andra
organ än njurarna. I intet fall får någon del av köttet,
bröst- eller bukhinnor eller till köttet, eventuellt till
organen hörande lymfkörtlar vara borttagna. Kött
av storboskap och häst må vara styckade i
fjärdeparter och av småboskap och svin i hälfter; dock får
icke mindre än ett halvt kött (1 bakpart och 1
fram-part från samma sida) föreläggas till besiktning.
Enbart organbesiktning var förr tillåten men är
enligt den nya lagen förbjuden. Endast sådana organ,
som äro naturligt förenade med köttet, få undergå
besiktning, även i samhällen, där organtvång icke
råder. Det erfordras dock icke, att huvud av
storboskap eller häst med fastsittande tunga eller
halsstycke av häst skola vara naturligt förenade med kött,
dock under förutsättning, att de äro så märkta, att
samhörigheten med respektive kött styrkes.
Det åligger det samhälle, där köttbesiktningstvång
565
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
