Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljung ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljung
Ljusgroning
är en kapsel, som innehåller ett antal nästan
stoftfina frön. L. är företrädesvis en hedväxt men
förekommer mycket även i skog på mager jord. Den är ganska
utpräglat kalkskyende, men ej bunden vid torr
växt-plats utan vanlig även på mossar genom nästan hela
landet, ehuru avtagande norrut och felande i de
nordligare fjälltrakterna. L. avbetas visserligen i brist på
bättre av kreaturen, men näringshalten är ringa,
och man kan med visst skäl betrakta den som ett ogräs,
då den bidrar till bildning av sur humus och ortsten,
varigenom många värdefullare växter utträngas. Den
är på detta sätt till hinder även för skogsplantering,
och den vandrar snart in igen på mark, där den genom
bränning avlägsnats. För biskötseln spelar den dock
en roll, då bina gärna hämta nektar ur ljungblommorna,
och i en del trakter, kanske särskilt i
Lüneburger-heden i norra Tyskland, flyttar man under dess
blomningstid på eftersommaren gärna bisamhällena ut
på heden. Klockljung, se Snöljung. H. G. S.
Ljungasalpeter framställes vid Ljungaverk och består
av ammoniumnitrat, vilket i smält tillstånd försatts
med finmalen kalksten. Det saluföres i 2 kvaliteter
med 15,5 och 20,8 % N, motsvarande 31, resp. 22 %
CaO. L:s kväve består till c:a hälften av
ammoniak-kväve och till c:a hälften av nitratkväve, och med
hänsyn till verkan synes det i stort sett intaga en
mellanställning mellan salpeterslagen och
ammoniumsulfat. L. är hygroskopiskt och måste därför förvaras
i täta säckar.
Tidigare salufördes L. under namn av
kalkammon-salpeter (se Kvävegödselmedel). G. T-n.
Ljunghed, se Hed.
Ljunglie, se Röjningslie.
Ljus. Enligt den av Maxwell uppställda teorin är L.
en vågrörelse, som fortplantar sig med en hastighet
av 300 000 km i sek. (Enligt modernare åskådningar
uppfattas L. i vissa fall som bestående av fotoner,
energimängder, som röra sig rätlinjigt). Ljusvågor med
olika våglängd uppfattas av oss som L. av olika färg.
Den längsta våglängden har rött L. Därefter följer
orange, gult grönt, blått, indigo och violett, en
uppdelning, som man kan se i regnbågen. Våglängder,
som äro längre än rött, kallas ultraröda eller infraröda.
Dessa kunna vi ej se. Man kan emellertid konstatera
deras närvaro med speciellt preparerade plåtar.
Fotografering med sådana plåtar har praktisk betydelse,
när det gäller att erhålla bilder i dimma. Ultraröda
och längre vågor kallas också värmestrålar. Om
våglängden är ännu större, kommer man upp till
radiovågor, där våglängden ju kan uppgå till många hundra
meter. Ovanför de violetta strålarna finnas de
ultravioletta, för vilka vanliga fotografiplåtar äro särskilt
känsliga. De korta vågorna ha kraftig kemisk verkan.
Det är framför allt dessa vågor, som framkalla sol-
bränna och som orsaka skador på växter, när
belysningen är för stark. Man kan utestänga sådana vågor
med gulaktigt glas eller färgad cellofanskärm. Ännu
kortare vågor äro röntgen- eller radiumstrålarna, vilka
ha ännu kraftigare verkningar. L. har betydelse ur
belysningssynpunkt samt också för medicinsk
behandling vid sjukdomstillstånd. En god belysning är en
viktig förutsättning för trevnad och renhållning och
för ett gott arbetsresultat. Det indirekta L., som
reflekteras från himlavalvet, spelar i regel i
arbetslokaler större roll än det direkta solljuset, som endast
infaller en kortare del av dagen och som ofta är
besvärande skarpt. En praktisk regel är, att man från
en arbetsplats bör se så stor del av himlavalvet, som
täckes av handen på en armslängds avstånd från
ögonen. Vidare brukar man begära, att i bostäder
fönsterytan skall vara minst 1/10 av golvytan. Den översta
delen av fönstret är den viktigaste delen och man bör
ej i onödan med gardiner eller krukväxter minska
belysningen. Även tunna gardiner bortta mycket stor del
av ljuset. Man kan hjälpa upp belysningen genom
att måla en utanför stående vägg vit. Ljusa tapeter
spela också en väsentlig roll. Vid en arbetsplats
bör man ej sitta mitt emot fönstret, då man
besväras av det direkta ljuset, när man lyfter blicken.
Vid konstgjord belysning är denna sida av saken
ännu viktigare. Ljuskällan bör skärmas så att L. ej
faller direkt i ögonen utan endast på arbetsplatsen.
Ofta användes indirekt belysning. Även vid god
sådan belysning får man intryck av skymning,
då den ej framkallar skuggor. Därför anser man
halv-indirekt belysning vara lämpligare i ett rum. Vid
direkt belysning får man för stark belysning nära
ljuskällan och för svag på längre avstånd. Jfr
Elektrisk belysning. Med hänsyn till den medicinska
användningen av L. och annan strålbehandling må erinras
om att värmestrålar och särskilt kortvåg (korta
radiovågor) användas för att framkalla
värmeverkningar på huden och i någotsånär ytliga mjukdelar.
Kortvåg tränger förhållandevis djupt. Ultraviolett L.
användes vid kvartslampebehandling, men kan liksom
direkt solljus orsaka soleksem, om det användes
oförsiktigt. Röntgen- och radiumbehandling användes ju
också vid en del hudsjukdomar men framför allt vid
behandling av elakartade svulster.
En god belysning inverkar indirekt på
hälsotillståndet och medför framför allt en bättre
renhållning. I mörka lokaler är det svårare att hålla rent
än i ljusa och om belysningen är god tvingas man
till en bättre renhållning. Härtill kommer, att ljuset
dödar bakterier och att bakterier trivas i mörker
och fukt. G. Dbg.
Ljusgroning kallas det förhållandet, att en del
fröslag, framförallt gröe-arter, men även övriga grässlag
603
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
