Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luft ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luft
Luft
à 18 km och har en temperatur av —80°. Vid 40°
nordlig bredd har den redan sjunkit till 12 km med
temperaturen —55° och vid 60° nordlig bredd är dess
höjd endast 10 km med temperaturen —50°. Gå vi
ända till 80° nordlig bredd, har tropopausen sjunkit
till 8 km och dess temperatur har stigit till —35°.
Siffrorna hänföra sig till sommaren. Vi se härav, att
temperaturen i tropopausen är lägst vid ekvatorn
och att den stiger mot polerna, alltså att förhållandena
i tropopausen äro rakt motsatta dem vid jordytan.
Se vidare Lufttryck. H. K-r.
2. Med hänsyn till luftens beskaffenhet ur hygienisk
synpunkt, tänker man i första hand på främmande
tillblandningar. Särskilt i städernas L. förekommer
tillblandning av svavelsyrlighet och koloxid, som
bildas genom förbränning i eldstäder. Större eller
mindre mängder av damm finnas också, och i
allmänhet är naturligtvis dammhalten större i städerna än
på landsbygden. Även bakterier förefinnas i L., och
halten därav är också särskilt stor i städernas L. under
den varma årstiden. I luften i Berlin har man i
genomsnitt funnit 500 bakterier per kubikmeter. Dessa
bakterier äro emellertid ofarliga. I den fria L. finnas
så gott som aldrig farliga smittämnen.
Även om beskaffenheten av den fria L. är något
olika på den ena platsen jämförd med den andra,
torde man dock kunna påstå, att den fria L. ur
hälsosynpunkt är fullt tillfredsställande, om ej alldeles
speciella omständigheter tillstöta. L. kan för övrigt
förändras ganska mycket utan att bli oanvändbar för
andningsändamål. Genom speciella undersökningar
har man funnit, att L:s syrgashalt kan sjunka från 21
volymprocent ned till 12 volymprocent, innan L.
blir mindre lämplig att inandas. Det är emellertid
endast undantagsvis, som syrgashalten nämnvärt
minskar. Även i mycket överbefolkade rum sjunker
syrgashalten knappast mer än från 21 % till 20 %.
I vissa gruvor håller man avsiktligt syrgashalten nere.
vid 17 % för att minska risken för explosion, och det
har visat sig, att t. o. m. denna låga syrgashalt ej
medför någon som helst olägenhet för gruvarbetarna.
Vid många högt belägna kurorter finns i den tunna
L. t. o. m. mindre mängd syrgas per kubikmeter L.
än vad som kan förekomma i de mest överbefolkade
lokaler. Speciella undersökningar ha vidare visat,
att kolsyrehalten måste stiga ända till 5
volymprocent för att man skall få verkligt obehag. I
boningsrum och samlingslokaler stiger kolsyran
endast undantagsvis från det normala, 0,03 %, upp
till 0,1—0,2 %. Den högsta kolsyrehalten man kan
iakttaga i lokaler, där människor uppehålla sig
(bryggerier, bagerier etc., där jäsning försiggår),
anslås till omkr. 2 %, och denna kolsyrehalt är långt
ifrån giftig.
Vid andningen förbrukas syrgas och i stället bildas
kolsyra samt vatten, vilket utsöndras och avdunstar
från huden samt utandas i form av vattenånga. I
ett rum, där människor vistas, minskar alltså L:s
syrgashalt och ökar dess halt av vattenånga och kolsyra.
Även under extrema förhållanden är, som ovan
framhållits, förändringen dock ej så kraftig, att L:s
användbarhet ur andningssynpunkt lider. Emellertid
är det ju ett allmänt känt förhållande, att i
överbefolkade lokaler L. så småningom blir »skämd»; det är
obehagligt att vistas i sådan L., och om den är mycket
dålig, bli de som vistas där så småningom illamående.
För att förklara att L. i överbefolkade lokaler kan
framkalla sjukliga obehag, misstänkte man en tid,
att i människans utandningsluft skulle finnas ett s. k.
människogift, antropotoxin, som skulle orsaka
sjukdomssymtom. Noggranna undersökningar över
ut-andningsluftens beskaffenhet har emellertid visat,
att giftiga ämnen ej förefinnas i utandningsluften.
Man vet numera, att skämd L; orsakar obehag och
sjukdomssymtom på grund av att den hindrar kroppen
från att genom strålning, ledning och svettavsöndring
befria sig från överflödig värme; skämd L. orsakar helt
enkelt värmestockning. En bidragande orsak kan
möjligen vara, att skämd L. har en obehaglig lukt.
I överbefolkade lokaler (liksom i menagerier) får L.
så småningom en tillblandning av utdunstning från
de varelser, som vistas där. Människolukten härrör
från sönderdelad svett, tarmgaser, dålig andedräkt
genom trasiga tänder m. m. Ju större renligheten är
hos de människor, som vistas i rummet i fråga, desto
mindre påfallande är naturligtvis denna
människolukt. I och för sig är denna tillblandning ej giftig, men
den kan bidraga till uppkomsten av kväljningar och
illamående, särskilt då det gäller för lukt ömtåliga
personer. Emellertid är det ju också känt, att man
jämförelsevis snabbt vänjer sig vid att inandas
illaluktande ämnen, så att man ej ens märker, att sådan
lukt förefinnes. Mindre renliga personer äro för den
skull oftast omedvetna om, att de äro ett obehag för
sina medmänniskor genom att de sprida en obehaglig
doft. Personer, som leva i ett visst slags stinkande L.,
förvärva så småningom också en vana vid den lukt,
det är fråga om, så att de ej längre finna lukten
obehaglig. Fiskare och fiskhandlare finna ej fisklukten
obehaglig. En rökare är ofta ej känslig för kraftig,
instängd tobakslukt, medan han kan finna annan
stank, som han ej är van vid, mycket obehaglig.
—-Man har också experimentellt undersökt hur skämd
L. påverkar hälsotillståndet. Man har låtit kaniner,
marsvin och kattor växa upp i kloakluft, utan att
man kunnat konstatera någon menlig inverkan på
deras tillväxt eller hälsotillstånd. Man har också
gjort direkta försök på människor med skämd L.
608
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
