Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyng ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyng
Lagda
krona och tegeilagda blad. Hos oss odlas E. carnea,
en örtartad buske med röda blommor, som
prydnadsväxt. G. Dbg.
Lysgas, se Bränsle.
Lysimachia, se Gularv och Lysing.
Lysin, se Aminoföreningar och Bakterier.
Lysing är ett konstgjort namn på släktet Lysimachia
bland viveväxterna. Två arter äro hos oss vanliga:
penningarven (L. Nummularia) och videörten (L.
vulgaris). Den förra en krypande ört med stora gula
blommor från bladvecken, som växer på fuktiga ängar,
den senare ganska hög, upprättväxande med
blommorna i klasar från de övre bladvecken eller i själva
toppen. H. G. S.
Lvsol, kreosolsåpa, se Desinfektion.
Lågblad, se Blad.
Låggallring, uttagande vid gallring i ett skogsbestånd
av träd ur de trädklasser, som ej nå upp i det högre
kronslutet. Förr var L. den gängse gallringsmetoden.
L. påverkar dock endast i ringa mån kvarstående träds
tillväxt, varför gallringen numera huvudsakligen
utföres såsom krongallring, d. v. s. utglesning i kronslutet.
Givetvis uttagas dock från underbeståndet skadade och
sjuka träd samt även andra, om trängseln är alltför
stark. Se Beståndsvård och Gallring. R. L-k.
Låggräs, se Gräs.
Lågkonjunktur, se Konjunkturer.
Låglandsboskap, svensk, se Nötkreatursraser.
Lågpaslörisering, se Pastörisering.
Lågstammig, se Fruktodling.
Lågstarrtorv, se Torv.
Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på
landsbygden uppgick den 30/6 1 939 till 10,6 mill. kr.
Vid riksdagen 1940 bestämdes en höjning av
bostadsförbättringsbidragen samt vissa ändrade
bestämmelser. Vidare bestämdes ändrade grunder för bidrag
till främjande av bostadsförsörjning för mindre
bemedlade, barnrika familjer och för låneverksamheten
till sådana familjer, bl. a. så till vida att
hjälpverksamheten skulle få utsträckas även till egentliga
landsbygden. G. Dbg.
Lånefonden för inköp av ädla avelston, se Hästavel.
Lånenämnden för sekundär jordbrukskredit
upprättades 1935 och har till uppgift att handhava
låneverk-samhet ur Statens sekundärlånefond för jordbrukare
i överensstämmelse med Svensk Författningssamling
nr 276 år 1935. G. Dbg.
Långliornsras, se Nötkreatursraser.
Långmjölk eller tätmjölk är ett slags surmjölk, som
användes i noria Sverige. Den beredes av mjölk,
som försättes med mjölksyrebakterier, Bact. lactis
longis. L. är syrlig, har frisk smak och lukt, seg
konsistens och kan förvaras mycket länge. E. C-g.
Långrova, se Ryssgubbe.
Långskyl, se Skyl.
Långtidspastörisering, se Pastörisering.
Långulliga får, se Fårraser.
Långvete, se Vete.
Lån till inköp av avelsston, se Hästavel.
Lår, se Exteriörbedömning.
Lårsvulst, se Lymfkärlsinflammation.
Lä. Hårda vindar kunna göra skada för såväl
jordbruk och trädgårdsskötsel som skogsbruk. Vinden
ökar avdunstningen av markens fuktighet och
växternas transpiration samt uttorkar därigenom jorden och
sänker dess värmegrad. De föra med sig flygsand och
torr mylla, utpiska mogen säd och blåsa ned frukt.
Storm kan nedbryta skog, och ihållande hård vind,
ss vid havskuster och å fjäll,motverkar trädens
höjd-tillväxt, framkallar stor grenighet och missformar
träden.
För att förekomma dylika skador skaffar man i
trädgårdar vindskydd för ömtåligare växter genom
höga granhäckar, murar och plank, och särskilt på
slättbygder kunna häckar som stängsel göra nytta
även genom att minska blåstens häftighet vid marken.
I skogar är viktigt att föra avverkningen så, att
beståndet hålles slutet och så att hyggena komma att
ligga i L. om kvarvarande skog eller stormkappor.
I fjälltrakter skyddas nedanförliggande och å
flygsandfält angränsande marker genom lagens påbud
om bevarande av skyddsskog. För avverkning i s. k.
svårföryngrad skog i havets närhet gälla särskilda
bestämmelser. Se Skogslagstiftning. R. L—k.
Läder. L. torde kunna definieras såsom preparerad
djurhud. Denna preparering äger numera rum i
garverier, där hudsubstansen genom behandling med
olika slag av kemikalier, garvämnen, bibringas önskad
fasthet och motståndskraft mot väta o. d.
Beredningen av s. k. råläder överensstämmer nära
med den uråldriga metoden att genom ingnidning med
fett och torkning över öppen eld göra djurhuden mjuk
och motståndskraftig.
Nutidens mångskiftande användning av L. till skor,
drivremmar, pumpventiler, sadlar och
sadelmakeri-arbeten ha gjort djurens hud till en oumbärlig
nödvändighetsvara, vars beredningssätt undergår en
motsvarande differensiering.
Hårt och fast L. erhålles vid logarvning. Härvid
användes garvsyrerik bark av ek eller gran samt
finhackad ekved.
Byssläder garvas med björkved.
Sämskskinn garvas liksom råläder med fett.
Vid vitgarvning användes mineralsalter, ss alun
och koksalt. S. E-n.
Läderhud, se Hud.
Lägda, se Linda.
615
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
