Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näringsupptagning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näringsupptagning –
starkare jonerna sträva att binda sig vid plasman,
desto lättare tagas de även upp. Jonerna avgivas från
plasman till cellsaften, där de upplagras och där
huvudparten av växtens mineralämnen påträffas i
löst form. Salthalten är oftast många gånger högre i
växten än i marken; ämnena koncentreras i cellsaften.
Denna anrikning, liksom hela jonupptagningen, är
resultatet av ett aktivt arbete från växtens sida, vilket
endast kan utföras under förbrukning av energi, vilket
är särskilt framträdande vid upptagningen av anioner.
Energien levereras av andningen, som således är en
nödvändig förutsättning för jonupptagningen. Om
andningen hämmas genom syrgasbrist i marken,
försvåras eller stoppas även N.
Näringstransporten i växten. Genom stammens
veddel går en uppåt riktad näringsström, med vilken
vatten och salter föras från roten till bladen. Vattnet
bortgår genom transpiration, och salterna upplagras i
bladen eller föras vidare till andra delar.
Näringsströmmen från bladen går i sildelen och utgöres av
dels mineralämnen, dels organiska assimilat
(kolhydrat, kväveföreningar) som bildats i bladen. Denna
transport går i stammens båda riktningar, och målet
är de delar, där näringsbehovet är stort, framför allt
växande delar, såsom stam- och grenspetsar. Vid
växtens mognad ledes organisk näring genom sildelen
till platser, där upplagsnäring ansamlas, t. ex. till
frukter och frön och till underjordiska lagringsorgan i
jordstammar och knölrötter. H. B—m.
Näringsvärde har numera ersatt fodervärde, då
fodrets effekt angives. Härvid har uppdelning skett
i allmänt N. (energetiskt värde) och speciellt N.
(substansernas värde). Endast fodrets allmänna N.
kan mätas medelst foderenheten.
Vid angivandet av fodrets allmänna N. för hästar
och idisslare användes foderenhet för gödning, fe(g).
Vid beräkningen tages den i 100 kg ingående mängden
Beräkning av antalet fe(g) pr 100 kg sojakaka
(värdetal 96).
[-Närings-halt,-]
{+Närings- halt,+} % [-Smältbarhet,-] {+Smältbar- het,+} % Smältbar näring, kg Antal
näringsenheter
Renprotein . 42,2 89,5 37,8 (37,8 • 0,94 = ) 35,5
Råfett ..... 5,8 88,0 5,1 ( 5,1 • 2,41 = ) 12,3
N-fria
extr.-ämnen.... 27,8 95,0 27,4} (31,4 • 1,00 = ) 31,4
Växttråd . . . 5,1 79,0 4,Oj
Antal smältbara näringsenheter...............79,2
Antal full värda näringsenheter (79,2 -0,96=) 76,0
Antal fe(g) pr 100 kg.......(76,0 ■ 1,42=) 108,0
Sålunda ingå 108,0 fe(g) pr 100 kg kaka, varför 1
kg kaka håller 1,08 fe(g).
702
- Näringsämne
näring som utgångspunkt. Därefter multipliceras
smältbar äggvita med faktorn 0,94, smältbart fett i
grovfoder med 1,91, i spannmål med 2,12 samt i oljeväxters
frön och animaliskt foder med 2,41 medan smältbara
kolhydrater ingå med oförändrad mängd. Härvid
erhållet antal näringsenheter reduceras medelst
Kell-ners experimentellt funna värdetal, varvid dock
modifiering efter torrsubstansens växttrådhalt
erfordras. För grövre foder kan även reduktion ske
direkt efter växttrådhalten. Slutligen multipliceras
antalet fullvärda näringsenheter med 1,42, varvid
antalet fe(g) pr 100 kg foder erhålles. Metoden belyses
av följande exempel.
Vid angivandet av fodrets allmänna N. för svinen
tages mängden smältbar näring pr kg foder som
utgångspunkt. Därefter multipliceras smältbart
rå-protein med 4,6—4,7, smältbart råfett med 9,3
(animaliskt fett), 8,8 (oljeväxternas fett), 8,3
(spannmålens fett) eller 7,8 (grovfodrets fett), smältbara
kvävefria extraktivämnen med 4,0 (vid hög
sockerhalt kan denna siffra sänkas till 3,7) samt smältbar
växttråd med 3,5. Vid summering av dessa värden
erhålles mängden omsättbar energi i kalorier pr kg
foder. Efter division med det i 1 kg korn ingående
antalet kalorier, vilket utgör 2 909, erhålles antalet fe
pr kg foder. Beräkningssättet framgår av följande
exempel.
Beräkning av antalet je(s) pr kg majs.
Omsättbara kalorier.................... 3 278
Antal fe(s) pr kg (3 278 : 2 909 =)......... 1,13
Majs av här angiven sammansättning och
smältbarhet håller sålunda 1,13 fe pr kg. Ett härmed analogt
förfaringssätt följes vid beräknandet av fodrets
näringsvärde för höns. J. Ax.
Näringsämne betecknar sådan i fodret ingående
substans, som djuren behöva för kroppsfunktionernas
uppehållande. Hit räknas vatten, protein (aminosyror),
fett, kolhydrater, vitaminer och mineralämnen. De
båda sistnämnda grupperna benämnas stundom
accesoriska näringsämnen.
Vattnet ingår i kroppsvävnaderna till 30—80 %.
Växlingen betingas främst av kroppens fetthalt, i det
vattenhalten sjunker, då fetthalten stiger. Vattnet
[-Närings-halt,-]
{+Närings- halt,+} % [-Smältbarhet,-] {+Smältbar- het,+} % Smältbar näring, g Omsättbar energi i kal. pr g smb. kg när. ma s
Råprotein . . 9,7 83,0 80,5 4,6 370
Råfett ..... 4,5 70,0 31,5 8,3 261
N-fria
extr.-ämnen .... 69,3 94,0 651,4 4,0 2 606
Växttråd ... 2,0 59,0 11,8 3,5 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
