Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreaturens utfodring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nötkreaturens utfodring -
månaders ålder, medan för efterblivna djur ökad
mängd kan behövas. Vid god tillgång på rotfrukter
kan dessas mängd höjas. Vid riklig hötillgång kan under
andra och tredje levnadsåren mängden fortfarande
stiga. Särskilt under sydsvenska förhållanden utnyttjas
för låglandsrasen avsevärt större mängd saftfoder, än
som här föreslagits för S. R. B. Inom Sveriges nordligare
delar användes däremot för den kulliga boskapen
mindre mängd saftfoder, medan höet i stället ökas.
I och med att dräktighet mot slutet av uppväxten
inträder, måste fodermängden ökas utöver vad
förutnämnda foderstat angiver.
Under sommaren spelar betet huvudrollen som foder.
Redan vid 2—3 månaders ålder kunna kalvarna komma
ut på bete, ehuru fortfarande annat foder samtidigt
kräves. Först vid 6—8 månaders ålder kunna kvigorna
leva enbart på bete. Under djurens fortsatta utveckling
kan vanligen betesgången helt tillgodose hondjurens
näringsbehov. Vid tidig ålder ställa djuren större
krav på betets beskaffenhet än senare. Höstens
svaga bete bör alltid beaktas, så att nedgång i hull
då undvikes. Saknas möjlighet för betesgång, kan
tjudring användas. Skydd kan ofta behövas för djuren
på betet, vilket särskilt gäller vid tidig ålder.
Handjurens utfodring kräver ännu större omsorg
än hondjurens. Den snabbare tillväxten medför ökat
krav på foder. Sålunda måste större mängd mjölk
användas, varjämte mjölkperioden måste utsträckas
längre. Efter hand erfordras betydande
kraftfoder-mängd, om tillfredsställande utveckling skall erhållas.
Anspråken på saftfoder äro däremot mindre. Mängden
hö bör öka jämförelsevis starkt, medan halm endast
undantagsvis ifrågakommer. Under sommaren bör
betesgång även komma tjurkalvar och ungtjurar till
del, varvid dock tjudring måste tillgripas
jämförelsevis tidigt. Stora krav ställas på betets beskaffenhet.
Står skummjölk ej till förfogande, måste utfodringen
baseras enbart på helmjölk och annat foder. Mängden
mjölk bör då för hondjur av S. R. B. ökas till nära
7 kg pr dag vid omkring 1 månads ålder. Efter denna
tid minskas mängden, så att helmjölken helt indrages
vid 6—7 månaders ålder. För liandjur kan vid denna
uppfödningsmetod helmjölksmängden stiga till 9 kg
vid början av andra levnadsmånaden, varefter
minskning småningom inträder, så att vid omkring 9
månaders ålder helmjölken helt indrages. Mängden
kraft-foder bör vara större, än då skummjölk samtidigt
användes.
Gödning av kalvarna företages ofta, då de ej skola
påläggas. Bäst lämpa sig storvuxna kalvar, enär
foderkostnaden då sjunker. Kalvarna böra äga full
livskraft, varjämte kroppsbyggnaden bör vara djup och
bred. Tjurkalvar lämpa sig bättre än kvigkalvar.
Stark foderupptagning eftersträvas, enär gödningen
- Nötkreaturens utfodring
eljest tar längre tid. Kalvarna böra hållas i små
boxar med riklig mängd strö.
Användes övervägande helmjölk, erhålles
förstklassigt kött. I början utfodras 4—5 men senare
endast 3 gånger dagligen. Den dagliga mjölkmängden
avpassas individuellt. Storvuxna kalvar kunna vid 1
veckas ålder konsumera 5—6 kg, vid 2 veckors ålder
7—8 kg, vid 3 veckors ålder 9—10 kg och vid 4 veckors
11—12 kg mjölk pr dag. För mycket stora kalvar
kan mängden ytterligare ökas, medan så ej kan bli
fallet för mindre. Resultatet anses gott, då under hela
gödningen 10 kg helmjölk lämna 1 kg tillväxt. Härvid
inverkar dock gödningstidens längd och kalvarnas
storlek. Övrigt foder spelar vid denna metod endast
underordnad roll.
Skummjölk kan ofta med fördel ersätta en del av
helmjölken, varvid övergången från helmjölk till
skummjölk sker jämförelsevis snabbt. Även i detta
fall avpassas mängden mjölk efter kalvens foderlust.
Annat foder spelar härvid större roll än vid
uppfödning med helmjölk. Huvudvikten lägges på
linfrö-kaka, havregröpe och gott hö. Det erhållna köttet
blir av lägre kvalitet, än då enbart helmjölk användes.
Gödning av ungnöt förekommer inom vissa delar av
landet. Härvid utfodras som för avelsdjur, tills
gödningen någon månad före försäljningen börjar.
Fodermängden ökas då så starkt, att djurens aptit fullt
utnyttjas. Med ökad ålder hos djuren åtgår allt större
mängd foder pr kg tillväxt. Gödning på tidigt stadium
är därför billigare än på senare. Att driva gödningen
särskilt långt är vanligen oekonomiskt, enär sällan
full valuta erhålles för kött av högsta kvalitet. I
början av gödningen utnyttjas saftfoder och stråfoder
i relativt stor utsträckning. Sålunda användas ensilage,
rotfrukter, potatis och gott hö tillsammans med något
kraftfoder. Mot slutet ökas kraftfodret till 5 à 6 kg
pr dag, varvid främst gröpe och linfrökaka utnyttjas.
Helst böra djuren försäljas vid 1% till 2% års ålder,
då slaktkroppen bör väga minst 200—250 kg.
Kvalitetskött från unga djur produceras numera vid
vissa gårdar i landet. Härvid försäljas djuren vid
12—15 månaders ålder, då den levande vikten uppgår
till 400—500 kg. Köttet skall då vara väl genomsatt
med fett. Härför kräves stor mängd koncentrerat
foder, medan grovfodret endast spelar en ringa roll.
Stora krav ställas på typen, i det djuren skola kunna
hållas feta under hela uppväxttiden. Riklig mängd
mjölk användes på kalvstadiet, varefter övergång
sker till kraftfoder och mindre mängd rotfrukter,
ensilage och hö. Majs kan ingå i gröpet jämte
linfrökaka. Stundom modifieras metoden något, i det mjölken
och kraftfodret begränsas starkare.
Mjölkkornas utfodring har under senare årtionden
undergått en stark förskjutning, i det kraftfoder och
707
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
