Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poppel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poppel
Potatis
vis P. canescens, som är en hybrid mellan P. alba
och vanlig asp. H. G. S.
Poppelros, se Lavatera.
Population, se Ärftlighetslära.
Populus, se Poppel.
Porfyr, se Bergarter.
Porositet, jords, se Jord och Jordanalys.
Pors (Myrica Gale) är en mindre buske, tillhörande en
liten efter släktet benämnd familj. P. har grågröna,
starkt hartsdoftande blad och är tvåbyggare. Den
förekommer i mossar och vid sanka stränder i större
delen av landet. Förr i tiden har den funnit
användning som ölkrydda (porsöl). H. G. S.
Porslinsbräeka, se Saxifraga.
Porslinsblomma, se Saxifraga.
Portlak (Portulaca oleracea), som tillhör en liten efter
den benämnd familj, är en liten, saftig och slankig ört
med samlingar av obetydliga blommor i de övre
bladvecken. Den kan vara helt röd av antoeyan. Den odlas,
dock vida mera förr, som spenatväxt eller soppgrönt.
H. G. S.
Portåder, se Blodomlopp.
Porvolym, se Jordanalys.
Possessionat, ägare, användes företrädesvis att
beteckna ägare av medelstor egendom.
Post, svärd, se Hopfogning av virke.
Postglaciala avlagringar, se Lösa avlagringar.
Potatis (Solanum tuberosum L.) tillhör
nattskattefa-miljen (Solanaceae.). Den torde med hänsyn till skördens
årliga värde numera kunna sägas vara jordens näst
viktigaste kulturväxt. Utom P. innehåller det mycket
artrika släktet Solanum flera viktiga kulturväxter,
såsom tomaten och äggplantan. Potatisplantan är en
30—80 cm hög ört med kantig, stundom vingad stjälk
och olikformigt, parbladigt flikade blad, ganska stora,
vita, blå eller violetta blommor och gröna, klotrunda
bär (potatisäpplen), innehållande talrika frön. Från
stammens underjordiska del utsändas utlöpare, som
svälla upp i spetsen och bilda potatisknölen, i vilken
upplagras stora mängder reservnäring i form av
stärkelse. Potatisknölen, vars bas kallas navelända och topp
kronända, är ett skottsystem; knopparna kallas »ögon»
och äro talrikast och kraftigast i kronändan. Vid
groningen utväxa ögonen till nya plantor. Till formen äro
knölarna mycket växlande: plattade, runda, ovala,
långsträckta, raka eller krökta o. s. v.; skalets färg
kan vara gulgrå (= s. k. vit, röd, brun, violett, mörkblå
eller skäckig), och köttfärgen gul, vit, röd eller blå.
Hela potatisväxten innehåller ett gift, solanin; halten
härav är störst i äpplena, minst i knölarna. — P-, som
härstammar från vildväxande Solanum-arter i
Sydamerika, odlades sannolikt långt före vår tideräknings
början av indianerna i Sydamerika. År 1537 synes den
för första gången ha iakttagits av en europé. Under
senare hälften av 1500-talet kom den till Europa,
sannolikt både till Spanien och England. Den förblev länge
en raritet i botaniska trädgårdar, och endast långsamt
lärde sig Europas folk uppskatta den nya kulturväxten.
I vårt land infördes P. sannolikt tidigast av Olof
Rudbeck omkr. 1655 (såsom en raritet till den nyanlagda
botaniska trädgården). Under 1700-talet bedrevs en
ivrig propaganda för potatisodling, bl. a. av Jonas
Alströmer, men det dröjde likväl ett par årtionden in
på 1800-talet, innan P. blev allmänt odlad i vårt land.
Den enastående snabba arealökning P. uppvisar under
1800-talets förra hälft, står delvis i samband med
husbehovsbränningen. Men då denna omsider bragtes att
upphöra, fortsatte likväl potatisarealen att stiga, vilket
berodde på att P. blev ett av folkets viktigaste
födoämnen. Under det senaste årtiondet har arealen dock
gått något tillbaka såsom framgår av nedanstående
siffror:
1 000 ha 1 000 ha
1871- —75 147,4 1921—25 156,8
1881- —85 154,8 1931—35 132,7
1891- —95 158,1 1936 133,4
1901- —05 154,5 1937 130,9
1911- —15 152,3 1938 136,9
P:s betydelse i världens hushållning framgår därav,
att den efter massaskörden räknat ligger främst bland
jordens kulturväxter med omkring 200 millioner ton
pr år, närmast följd av vetet med omkring 150. Ehuru
först under nyare tiden införd till Europa har P. nästan
blivit en europeisk kulturväxt; i vår världsdel skördas
90 % av världsskörden. De förnämsta
potatisproducenterna äro Ryssland, Tyskland, Polen, Frankrike och
Förenta Staterna i nu nämnd ordning. Sverige bidrar
med ej fullt 1 % av världsskörden eller 1,8 à 1,9
millioner ton, som frambringas på omkring 135 000 ha
eller 3,7 % av vår åkerareal och vars värde beräknas
till ungefär 100 millioner kronor årligen. — P. odlas
vid så gott som varenda brukningsdel i vårt land och
spelar den största rollen i småbruksbygder. På de större
jordbruken på slättbygderna upptar den endast 1,5 à
2 % av åkerarealen; vid de minsta lägenheterna (med
högst 0,25 ha åker) 34 %. Undantag härifrån utgöra
de delar av landet, där P. odlas för brännerier och
stärkelsefabriker. I Blekinge utgör sålunda
potatisarealen 12,4 % av åkern.
Förädling. Då man på vanligt sätt odlar P., blir den
nya P. likadan som sättknölarna — bortsett från
sällsynta undantag: knoppmutationer. Drar man däremot
upp P. ur frö, bli knölarna mestadels ytterst växlande
till form, färg m. m. Då förökning genom frösådd förr i
tiden — av skilda orsaker — användes i mycket stor
utsträckning, uppkom så småningom (redan under
förra hälften av 1800-talet) ett stort antal sorter. Efter
760
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
