Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Potatiskräfta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Potatiskräfta
Potatisskorv
Potatiskräfta är en ytterst farlig sjukdom hos potatis,
förorsakad av Synchytrium endobioticum, en art av
vårtsvamparnas (Synchytriaceae) familj. Den
anträffades (i Ungern) och beskrevs först år 1896, men synes
ha funnits i England redan på 1870-talet. Dess
ursprung var länge obekant, men då den numera
konstaterats förekomma på såväl odlad som vild potatis i
Anderna, torde det få anses säkert, att den härstammar
därifrån. I Sverige anträffades P. första gången 1912 på
3 platser. Därefter dröjde det till 1928, innan den ånyo
påvisades; den befanns då ha ganska stor spridning.
F. n. finnes den på många platser från Skåne t. o. m.
Gävleborgs län.
Den svamp, som vållar P., är mycket enkelt
organiserad. Dess vegetativa system består av en enda cell,
vilken utvecklas till antingen ett vilsporangium med
mycket tjock vägg eller en liten grupp av mera
tunnväggiga sommarsporangier. I båda alstras svärmsporer,
i de förra först efter en längre viloperiod, som kan uppgå
till mer än 10 år, i de senare efter ett fåtal dagar.
Svärmsporerna intränga i värdväxtens celler, som retas till
ökad tillväxt, så att en liten vårta uppstår. Genom
massinfektion bildas de för sjukdomen karakteristiska
stora svulsterna. Dessa förekomma huvudsakligen på
potatisknölarna och övriga stamdelar under jord, mera
sällan på blasten. Svulsterna äro från början vita, ej
olika små blomkålshuvud, senare svartbruna,
påminnande om vissa tryffelsvampar; ovan jord äro de alltid
gröna. De förmultna ganska snart, varvid de i dem
massvis förekommande sporangierna bli fria. I jorden
kunna de vidmakthålla smittan under många år.
På mark, där potatis ofta odlas, antager P. inom få
år katastrofal karaktär; där ordnad, flerårig växtföljd
tillämpas, utvecklas den betydligt långsammare och
kan till en början synas tämligen oskyldig. Genom att
lindriga angrepp förbises kan P. hinna att sprida sig
vida omkring, innan den ursprungliga smittkällan
upptäckes. P. sprides genom smittad sättpotatis, gödsel
från kreatur, som utfordrats med smittad, okokt
potatis, smittad jord, som kan kringföras medelst redskap,
händer och skodon, dragare, vattenflöden m. m.
Alla försök att finna ett direkt bekämpningsmedel
mot P. ha misslyckats. Emellertid fann man redan
tidigt, att vissa potatissorter äro oemottagliga (immuna)
mot sjukdomen, och genom förädling har man senare
frambragt en mängd sådana av mycket högt
odlingsvärde. I Sverige odlas bl. a. följande kräftimmuna
sorter: 1) tidiga: Aal, Ärran Crest, Dunbar Yeoman,
Dukker, Irish Cobbler; 2) senare matpotatis:
Acker-segen, Alpha, Ärran Consul, Erdgold, Hindenburg,
King George V, Majestic; 3) fabrikspotatis: Parnassia,
Stärkereiche I, Voran.
På grund av P:s elakartade karaktär har man i så
gott som alla kulturländer vidtagit administrativa åt-
gärder mot densamma. Man söker genom
importrestriktioner hindra dess införande från andra länder och
genom anmälningsplikt, odlings- och
transportrestriktioner förebygga dess utbredning inom landet. Till
Sverige får potatis icke införas från kräftsmittade
länder (Sv. förf.saml. nr 3, 1927 och 6, 1929); vid
införsel av andra under jord bildade växtdelar och växter
med rot fordras intyg om att P. icke förekommer eller
under de senaste 10 åren förekommit inom 5 km
avstånd från odlingsplatsen (Sv. förf.saml. nr 50, 1936).
Innehavare av potatis, som kan misstänkas vara
angripen av P., är skyldig att omedelbart göra anmälan
till Statens växtskyddsanstalt. Områden av erforderlig
storlek förklaras av länsstyrelsen smittade; å dessa
är odling av icke kräftimmuna potatissorter förbjuden
och potatis eller andra smittbärande produkter får
ej därifrån bortföras. Även s. k. skyddsområden finnas,
inom vilka endast kräftimmuna sorter få odlas. (Sv.
förf.saml. nr 214, 1936). Th.Lfs.
Potatismalen yPhthorimaea operculella), ett svårt
potatisskadedjur, som förekommer i alla världsdelar, i
Europa huvudsakligen i medelhavsområdet. Dess
larver angripa bladen och stjälkarna och tränga slutligen
ned i knölarna, eller angripa dessa direkt. Th. Lfs.
Potatismjöl eller potatisstärkelse har under gångna
tider beretts i hemmen genom att riva potatisen och
därefter tvätta ut stärkelsekornen från de
sönderslitna cellerna (pulpan). Då den rivna massan
ut-röres i vatten, sjunker stärkelsen till botten; sedan
man efter flera tvättningar fått den tillräckligt ren,
rives den till mjöl och torkas. Numera sker
tillverkningen av P. vid särskilda fabriker (stärkelsefabriker),
speciellt i Kristianstads län. I. J-n
Potatismö[|el, se Potatisbladmögel.
Potatisskorv, vanlig skorv, förorsakas av
strål-svampar (Adinomyces-arter), vilka i potatisskalet
framkalla fläckar med skrovlig, fjällig yta, vilka vid starka
angrepp kunna helt täcka potatisen. Dessa uppkomma
genom att korkskiktet, som omger potatisen, förstöres
och avstötes, varvid ny kork bildas under det skadade
partiet för att i sin tur förstöras och ersättas. Tre olika
skorvtyper kunna urskiljas: djupskorv, som
utmärkes av djupa, ofta kraterformade insänkningar,
puckelskorv, där de angripna partierna äro upphöjda, och
slätskorv (ytskorv), som befinner sig i ungefär
samma nivå som den oskadade huden. Olika
Actinomy-ees-arter framkalla olika skorvtyper. Sjukdomen
angriper endast den växande potatisen och sprider sig icke
under lagringen. Smittan kan följa med sättpotatisen
eller på förhand finnas i jorden, där den kan kvarleva
flera år, även om potatis ej odlas. Den kan även spridas
genom gödsel från kreatur, som utfodrats med skorvig,
okokt potatis. Skorvalstrarna trivas bäst i alkaliskt
reagerande jord, varför kalkning och märgling samt
49—905197
765
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
