Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rotation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rotation
Rotfrukter
Rotation, se Växtföljd.
Rotbrand, växtsjukdom som angriper rötterna och hos
unga plantor den nedersta stamdelen, vilka
mörkfärgas och skrumpna eller ruttna. Angripna
groddplantor knäckas ofta nedtill, falla omkull och dö
(groddbrand). Stundom överleva plantorna angreppet,
men utvecklas icke normalt. Öland åkerbruksväxterna
förekomma de mest uppmärksammade angreppen av
R. på betor och förorsakas dels av vissa i jorden
förekommande svampar (Pythium debaryanum m. fi.),
dels av den på betfrö förekommande svampen Phoma
betae. De förhållanden, under vilka plantans groning
och första utveckling försiggår, inverka starkt på
angreppets karaktär. Våt, kall och styv jord, sur
markreaktion, skorpbildning på jorden, näringsbrist, dåligt
frö och olämplig växtföljd befordra angrepp. R.
bekämpas genom avhjälpande av sådana brister,
varjämte fröet bör betas (se Avsvampning), om det
är smittat av Phoma. Th. Lfs.
Rotdödare (Ophiobolus graminis), en till säcksvamparna
hörande parasitsvamp, som angriper vete, råg, korn
och talrika gräs (ej havre). Angripna plantor bli mörka
vid stråbasen och deras kronrötter genomvävas
och omspinnas med mycel, varför jorden häftar
fast vid dem. Hela plantan blir tynande, bestockar
sig svagt, brådmognar och bildar skrumpna kärnor;
oftast blir den överdragen med sotdagg*. På stubben
utvecklas de från början helt insänkta, krukformiga,
mycket små fruktkropparna. Vid noggrant
betraktande kan man redan på våren iakttaga det
begynnande angreppet på höstsäden, i det att plantorna
gulna och bli efter i växten; brunt mycel kan då
iakttagas mellan bladslidorna. Sjukdomen uppträder
vanligen på större eller mindre fläckar i fälten. Om
bekämpandet vet man ännu föga. Av stor betydelse
är växtföljden. Man bör hålla så stort tidsavstånd som
möjligt mellan höstsädesgrödorna och mellan vete och
korn. Helträda minskar risken för svåra angrepp.
Oskadliggörande av stubben är säkerligen av stor
betydelse, men förutsätter, att en praktisk metod
härför kan utformas. Det uppgives, att sjukdomen
befordras genom användande av naturlig gödsel; rikligt
tillmätt kali och fosforsyra förordas däremot, liksom
även användande av förstklassigt utsäde, som ger
upphov till kraftiga plantor. Th. Lfs.
Rotfiltsjuka, en på rötterna av ett stort antal
växtarter, däribland rotfrukter, foderbaljväxter och sparris
förekommande sjukdom, förorsakad av en svamp,
som är mest bekant under namnet Rhizoctonia violacea;
numera anses den vara en utvecklingsform av
basid-svampen (Helicobasidium purpureum). På rötterna
bildar svampens mycel bälten av filtartad struktur och
rödviolett färg; jordpartiklar häfta envist fast vid
dessa. Roten blir smalare på de angripna ställena samt
benägen att förmultna. Växtdelarna ovan jord gulna
i förtid. R. uppträder särskilt på styv, dåligt dränerad
jord och befordras genom användning av obrunnen
stallgödsel. Th. Lfs.
Rotfrukter, en gemensam benämning för till föda eller
foder odlade örter med saftiga, köttiga rötter. De R.,
som förekomma i fältmässig odling i vårt land, tillhöra
flera olika familjer: sockerbeta, fodersockerbeta
och foderbeta tillhöra Chenopodiaceae, ro va* och
kålrot* fam. Cruciferae, morot* fam. XJmbelliferae;
uteslutande köksväxter äro hos oss palsternacka*,
fam. Cruciferae, och cikoria, fam. Compositae.
R. äro vanligen 2-åriga örter, som under första året
utbilda en bladrosett och en förtjockad pålrot; i denna,
och vanligen också i nedre delen av stammen upplagras
näring, som kommer till användning för andra årets
blombärande stjälk. De odlas alla för »rotens» skull.
Fröodling förekommer endast för produktion av utsäde.
»Roten» innehåller 6—25 % torrämne, som
huvudsakligen utgöres av lättsmälta kolhydrater och användes
dels som födoämne, dels som foder, dels som råmaterial
för brännvins- och sockertillverkning. — Stjälken,
som normalt utbildas andra året, utväxer ofta redan
underförstå vegetationsperioden, »stocklöpning»
härigenom förbrukas upplagsnäringen. Stocklöpning
framkallas mestadels av kyla under försommaren (jfr
Jarovisering) och brukar därför vara vanligare efter
tidig än efter sen sådd. Benägenheten för stocklöpning
är en ärftlig egenskap och kan motarbetas genom att
till fröproduktion utvälja sådana rötter, som icke ens
under goda förutsättningar för stocklöpning utbildat
stock, d. v. s. blombärande stjälk. Stocklöpning är
vanligast hos betor och morötter. — Alla R. äro normalt
korsbefruktare, och förädlingsarbetet har därför stora
svårigheter att övervinna. Då de tvingas till
självbefruktning, inträder nämligen en mer eller mindre
kraftig s. k. inavelsdegeneration. Till en början bestod
förädlingen mestadels i negativt eller positivt
massurval, senare har man framför allt med gott resultat
tillämpat s. k. familjeförädling samt i viss mån också
inavel med därpå följande korsning mellan inavlade
linjer, varvid vitaliteten återvinnes. Av alla R. finnes
det ett stort antal stammar, vilka dock icke äro
konstanta utan förete en större eller mindre variation.
Odlingen av R. har mycket gamla anor. I äldre tider
bedrevs den huvudsakligen för produktion av
födoämnen. I vårt land odlades sålunda rovor redan under
bronsåldern. Sedan potatisen kommit i allmän odling
i Europa, förlorade R. en stor del av sin forna betydelse
för att sedan i slutet av 1800-talet erövra en ny
position som viktiga foder- resp. sockerväxter.
Frammarschen i slutet av 1800-talet och början av
1900-talet sammanhänger med kreatursskötselns och
sockerfabrikationens uppsving.
795
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
