Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slätvält ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slätvält
Småbrukarförening
Slätvält, se Vältar och Vältning.
Slükornfluga, se Fritfluga.
Slökornfly (Parastichtis basilinea FBR.) kallas en
medelstor nattfjäril med gråaktigt rödbruna framvingar,
som vid basen äro tecknade med ett iögonfallande
svart streck. S. är vanligt i södra delarna av vårt
land och har gjort sig känt som ett stundom viktigt
skadedjur på sädesslagen. Honan anses lägga sina
ägg på sädesaxen, ty de unga larverna finner man
angripande de omogna kornen i dessa. Larverna äro
då grå med tre ljusa längslinjer. Då vårsäden föres in
på logen, följa dessa larver med i större eller mindre
mängd, medan andra förbli ute på marken, där de
gömma sig under jordkokor o. dyl. under dagen för
att i skymningen åter komma fram för att äta. De
hava hos oss anträffats massvis även på
höstsädes-brodd och äro då strax före övervintringen svartgrå
med vita längslinjer och i längd c:a 30 mm. Om
pres-senningar utbredas på loggolvet, gömma sig larverna
gärna under dessa. Då de angripa höstbrodden, kan
man krossa dem med vält eller döda dem genom
besprutning med arsenikmedel. A. T.
Slör, nakna hudveck och hudutväxter på huvud och
hals hos vissa fåglar, t. ex. kalkon.
Slösäd, mindre väl utvecklade eller »matade» kärnor
av våra sädesslag. S. kan förorsakas av många
faktorer. På svaga och undertryckta strån blir
kärn-utvecklingen ofta dålig, och detsamma gäller för de
allra översta småaxen i ett normalt ax; hos sent
mognande sorter blir halten S. stundom större än lios
tidiga, nämligen då utvecklingen avbrytes i förtid
genom kyla eller eljest ogynnsam väderlek. Störst
blir vanligen halten S. vid vissa bristsjukdomar,
såsom gulspetssjuka och gråfläcksjuka. S. är lättare än
fullt utbildad sad och kan därför frånskiljas efter
tröskningen. Fullgod sädesvara bör icke innehålla
slöa kärnor. S. kan användas till foder, men har
mindre fodervärde än strid säd. H. O-d.
Smakfel, se Ostfel.
Smakli[|het. Att fodermedlen äro smakliga för djuren
är av stor betydelse, då användandet av ett för övrigt
prima fodermedel kan omöjliggöras genom att djuren
neka äta det på grund av dålig S. De illasmakande
alkaloidhaltiga fodermedlen äro giftiga i större mängd,
varför djurens smaksinne är dem till hjälp, medan andra
ogiftiga fodermedel ofta ratas på grund av oaptitlig
lukt t. ex. blodmjöl av kor. Vanligen kunna dock
djuren vänjas att så småningom uppta dylika
fodermedel. Kan ett fodermedel bringas att undergå
förjäsning, ökas vanligen dess S., liksom tillsats av vissa
kryddor t. ex. koksalt. F. J-l.
Smaksinne, se Sinnesorgan.
Smalbladig ängsgröe, se Gröe.
Smaragd, se Mineral.
Smidbart järn, se Järn.
Smittrening, se Desinfektion.
Smittsam anämi (smittsam el. infektiös blodbrist) är
en hos hästar uppträdande sjukdom, i regel typisk
för vissa landskap. I Sverige uppträder S. hos häst
med tidvis svåra förluster huvudsakligen i övre
Värmland och i Norrland, synnerligast inom
skogsområdena, men är okänd på åtskilliga slättbygder och på
kalkrika marker. Även i utlandet uppträder S.
regionalt men kan vid försämrade foderförhållanden,
såsom under världskriget, sprida sig till förut icke
angripna områden. Enligt nyare undersökningar över
denna sjukdom i vårt land är den visserligen smittsam
(smittan sprides förmodligen med blodsugande
insekter) men samtidigt mycket beroende av
foderförhållandena. Sålunda kan utfodring med otjänliga
fodermedel t. o. m. leda till en sjukdomsbild, mycket
liknande S., varvid det visat sig, att så utfodrade
hästar ha en starkt ökad predisposition för
nedsmitt-ning. Otjänliga foder äro i detta sammanhang ängshö
och annan vildvuxen vegetation, därest den
härstammar från kalkfattig mark, samt betesgång på
kalkfattiga skogsbeten. Gott hö från plöjda vallar eller
från kalkrik mark äro i viss utsträckning ett
botemedel, därest sjukdomen ej är för långt framskriden.
S. visar sig i allmän svaghet, stark törst
(»vatten-hästar»), eksem samt förändringar i hjärta och lever.
Blodbrist (anämi) är emellertid vid denna sjukdom
endast typisk för anämihästar i längre framskridet
sjukdomsstadium. Rörelsestöranden i form av slinger*
äro emellertid vanliga symtom.
Till bekämpande av S. i framskridet (smittosamt)
stadium tillämpas nedslaktning av de sjuka djuren
på initiativ av försäkringsbolagen eller av staten.
Till dess förebyggande torde ett vidsträckt
upplysningsarbete över rationell vallodling samt hästars
rationella utfodring vara det mest verksamma
medlet liksom ett upphörande med hästars okontrollerade
betesgång på för deras foderförsörjning otjänliga
skogsmarker. O. S-g.
Smittsam kastning, se Kastning.
Smittsam lunginflammation hos svin, se Svinsjuka.
Smittsamma husdjurssjukdomar, se Epizootilag.
Smittsamma sjukdomar, se Infektionssjukdomar.
Smittspridning, se Infektionssjukdomar.
Smultron, se Jordgubbar.
Smultronklöyor, se Klöver.
Småboskap, se Boskap.
Småbruk, se Jordbruk, Sveriges.
»Småbrukaresjuka», se Acetonämi.
Småbrukarförening. De sammanslutningar, vilka gå
under namnet S. hava bildats i avsikt att utgöra organ
för höjandet av det mindre jordbruket och dess
binäringar. Föreningarna ifråga hava i regel ganska be-
856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
