Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sockersubventionen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sockersubventionen
Sollave
priset på socker. Kungl. Maj:t tillsätter vidare en
statens sockernämnd på tre personer, som har att
kontrollera bolagets verksamhet. Mellan bolagen och
odlarna upprättas årligen kontrakt angående
storleken av arealerna för sockerbetsodling. I dessa
bestämmes detaljerat, hur arealerna skola fördelas på
olika landsdelar och olika grupper av odlare, så att
en lämplig fördelning skall komma till stånd mellan
större och mindre jordbrukare. I kontrakten finnas
även upptagna bestämmelser om minimilöner
(ackordlöner), som skola utgå till lantarbetarna. Även dessa
kontrakt kontrolleras av statsmakterna och upprättas
efter fastställt formulär. Jämfört med
världsmarknadspriset på socker har regleungen betytt ett
överpris av 1—3 öre 1933—1934 och 2—5 öre 1936—1937
utöver tullen, som utgått med 10 öre per kg socker.
G. Dbg.
Sockertånfl, se Alger.
Sockerämnen, se Kolhydrater.
Sockerärt, se Ärt.
Soda, natriumkarbonat, kolsyrat natron, är ett
färglöst, i vatten lättlösligt salt; vattenlösningen har
alkalisk reaktion. I handeln förekommer dels »kristallsoda»
eller »hushållssoda», dels »kalcinerad soda», av vilka
den senare är vattenfri, medan den förra till nära två
tredjedelar består av vatten. Kristallsoda vittrar lätt
till ett vitt pulver under avgivande av vatten.
S. har mycket stor teknisk användning för
tillverkningen av glas, tvål och andra tvättmedel, i
färgeri-och textilindustrierna och inom pappersfabrikationen.
Dess användning i hushåll etc. som tvättmedel
grundar sig på dess fettlösande egenskaper. H. E-r.
Softcenterstàl, se Järn.
Sojaböna (Soja hispida), påminner till utseendet om
trädgårdsbönan och är liksom denna en ettårig,
själv-befruktande baljväxt med trefingrade blad.
Blommorna, som sitta i små klasar från bladvecken, äro
emellertid mycket små och oansenliga (4—5 mm); till
färgen äro de vita eller violetta. Baljorna innehålla
2—5 frön, vilka till form och storlek hos vissa former
närmast likna ärter, hos andra däremot bruna bönor.
Frönas höga halt av biologiskt värdefull äggvita
(35—50 %) gör S. till en värdefull kulturväxt.
I sitt hemland, Ostasien, är S. jämte riset
oumbärlig som livsmedel. I Mandschuriet, Kina, Korea
och Japan odlas S. i mycket stor omfattning för
export som oljeväxt. Även i Brittiska och
Nederländska Indien samt i Förenta Staterna förekomma
betydande odlingar. I Europa ha energiska
odlingsförsök med S. gjorts i snart sagt alla länder, och i
bl. a. Rumänien, Bulgarien och Jugoslavien synes
odlingen fått relativt fast fot.
I vårt land ha under senare år odlings- och
växtförädlingsförsök upptagits av Sveriges Utsädesför-
ening vid Svalöv och på Öland samt av A.-B. Algot
Holmberg o. Söner vid Norrköping. Sojabönans krav
på varmt klimat samt stor ljusintensitet och ej
alltför lång dag fyllas bäst i landets sydöstliga delar,
särskilt på Öland. Jordmånen bör vara lätt och
lucker, gödslingen relativt riklig beträffande kali och
fosforsyra men sparsam beträffande kväve. Liksom
många andra baljväxter är S. kraftigt kvävesamlande
genom bakterieknölar på rötterna. Ympningen med
lämplig bakteriekultur bör därför utföras i samband
med sådden.
I avvaktan på nya, inom landet framställda sorter,
ha särskilt den polska Wilnensis, den
kanadensiska Manitoba Brown och den danska
Alto-nagaard kommit till användning. Sådden bör ske
i varm jord med 50—75 kg utsädesmängd, 40—50 cm
radavstånd och 2—5 cm myllningsdjup. Mot ogräset
utföres upprepad häst- och handhackning. Skörden
företages med självbindare, slåttermaskin eller för
hand. Efter tröskningen nedtorkas bönorna.
Skördetal på 800—1 200 kg pr ha kunna anses normala.
I. G-l.
Sojakakor, se Oljekakor.
Sojamjöl, se Oljekakor.
Sojaolja, se Margarin.
Solanin är en giftig alkaloid, som ingår i åtskilliga
växter, tillhörande släktet Solanum, bl. a. i potatis*. S.
benämnes ofta potatisens alkaloid (el. glykosid, då även
socker ingår i dess sammansättning). S. är ett kraftigt
verkande s. k. protoplasmagift, som framkallar
blod-kroppssöndcrfall(blodstallning), inflammation av
tarmslemhinnan och njurarna m. fi. symtom. S. finnes i
ganska stor mängd i dåligt lagrad, t. ex. mögelskadad
potatis samt i de i mörker bildade ljusa groddarna.
Den urlakas vid kokning. Till skydd mot förgiftning
med S. bör potatisblast utfodras endast med stor
försiktighet och grodd potatis eller potatisskal ej utfodras
okokta. Se även Förgiftning. O. S-g.
Solanum, det släkte, till vilket potatisen hör, räknar
hos oss två vanliga inhemska arter, kvesan* och
nattskattan (S. nigrum). Den senare är en ettårig ört med
vita blommor och svarta bär, som i södra Sverige
mycket förekommer i trädgårdar och potatisåkrar samt på
havsstränder bland tång. Bägge innehålla, liksom även
potatisen och överhuvud alla arter, den giftiga
glyko-siden solanin.* Som bladväxter odlas åtskilliga arter
och till släktet har även tomaten förts, ehuru den nu
brukar räknas till ett annat släkte, Lycopersicum.
H. G. S.
Solarkonstant, se Klimat.
Solbrand, se Barkbrand.
Solidago, se Guldris.
Sollave, se Fröklängning.
866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
