Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sågning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sågning -
fyrskärning ske, vilket förenklar kantningen och även
spar virke. I en klingsåg har man beräknat ett
utbyte justerad sågvara av 62 % toppmätt
sågtimmer-massa, motsvarande 43 % verklig kubikmassa med
bark.
Från sågverket föres sågvaran ut i brädgården, där
den staplas dimensionsvis i stabbar för torkning.
Brädgårdarna böra förläggas till öppna platser med
fritt spelrum för torkande vindar. Uttorkningen får
dock ej gå för hastigt. Den regleras genom lämpligt
avpassade mellanrum mellan bitarna, såväl i höjdled
genom strö som i sidled genom särning. Viktigt är
att staplarnas ytterkanter äro jämna. Utskjutande
ändar bli utsatta för stark sprickbildning. Ofullständig
uttorkning föranleder blåyteskador. För hastig
uttorkning orsakar sprickbildningar. Sedan lagom
torrhetsgrad uppnåtts, klosslägges virket. Många sågverk
äro försedda med torkugnar, där snabb uttorkning
kan ske utan sprickbildning, Därigenom undgås den
långsamma brädgårdsuppläggningen med ränteförluster
och fara för ogynnsam torkning.
Sortiment Med hänsyn till tjocklek och bredd
benämnes sågat virke vid export:
plank med minst 2" tjocklek och 9" bredd
b ättens » » 2" » »3" »
bräder minst X 4". Dimensionerna mycket
växlande.
scantlings kallas battens om 2" tjocklek och 3"
—5 y2" bredder,
planchetter kallas bräder om 4"—5" bredder.
Vid användning inom landet benämnes sågvirke
med minst 2" tjocklek och 6" bredd för plank.
Virke under 2" tjocklek kallas bräder.
I sågverksrörelsen användas i regel engelska mått.
Vid skeppning justeras längderna dock ofta i det
mottagande landets mått.
Vid större sågverk uttagas av bortjusterade delar
olika slag av småvirke såsom läkt, list, stav,
käppämnen, splitved samt ribb och bakar. R. L-k.
Sågspån av trävirke uppstår vid sågning. För att
bortföra sågspån ur sågskäret, så att det ej är till
hinder, givas tänderna på sågen speciell konstruktion.
På en del sågar anbringas särskilda tänder för detta
ändamål. Vid virkets uppsågning till plank och bräder
går stor virkesmängd bort i S., 8 à 10 % vid
ramsåg-ning och 12 à 13 % vid klingsågning. Vid sågning
av små dimensioner blir sågspånsprocenten betydligt
större. Fastmasseprocenten hos S. är låg, för fritt
fallande c:a 30 %, för packad c:a 40 %. Av 100 kbft
sågat virke erhålles c:a 1 % kubikmeter S. För att
minska virkesförlusten genom S. strävar man efter
att göra sågbladen tunna och giva sågklingor stor
hastighet.
- Såningsmaskiner
S. användes vid en del sågar såsom bränsle för
drivkraften. Det kan även användas såsom
isoleringsmaterial (i isstackar, till täckning av kolmilor, till
trossfyllning i golv, vid tillverkning av poröst tegel,
till strö i ladugårdar m. m. (Se även Strömedel.)
R. L-k.
Såjjtimmer, se Timmer.
Sågtång, se Alger.
Sållningsanalys, som numera endast utföres på
särskild begäran och huvudsakligast av stråsäd, avser
att fastställa en varas sorteringsgrad; den utföres på
särskild sållningsapparat, varav finnas olika
konstruktioner. Sorteringsgraden angives med den
procenthalt av varan, som kvarstannar på 3 närliggande såll.
H. W-e.
Såningsapparat, se Såningsmaskiner.
Såningsmaskiner. När handsåningen började ersättas
med maskinsådd, användes först bredsåningsmaskiner,
vilka liksom vid handsådden endast lägga fröna på
vtan. Vi använda fortfarande sådana maskiner för
vallfrösådd, för sådd av säd däremot sällan. De vid
sådd av gräs- och klöverfrö använda maskinerna
skjutas vanligen av en person och bestå av en c:a
4 m bred, smal låda på en med ett rätt högt hjul
försedd kärra. Maskinen kallas också frökärra. Genom
hål i lådans botten eller bakre kant utmatas fröet
antingen genom små roterande borstar eller genom en
fram- och återgående spiralvriden tråd eller kedja.
Såväl borstarna som de fram- och återgående trådarna
eller kedjorna erhålla sin rörelse från kärrans hjul.
På vissa håll användes för frösådd även s. k. fiol
(såddfiol). Denna består av en i en rem om halsen
buren såddskäppa, i vars botten finnes en lucka,
varigenom utsädet rinner ned på en roterande skiva.
Denna sättes i rörelse genom en stråke, därav namnet.
För sådd av skogsfrö användes denna fiol ganska
allmänt.
Först genom radsåningsmaskinernas införande
uppnåddes mera väsentliga fördelar med maskinsådden.
Genom dessa maskiner blir säden eller fröet myllat
jämnt och lagom djupt allt efter maskinens
inställning, vilket medför jämnare och bättre uppkomst
samt besparing av utsäde.
Den viktigaste delen på en radsåningsmaskin är
utmatningsapparaten. Av denna fordras, att samtliga
sädesslag och frösorter kunna utsås till önskad mängd,
att inställningen är enkel, att utsädet sås jämnt och
lika i alla rader, oberoende av markens lutning, samt
att utsädet ej skadas vid utmatningen. För
utmatningen användes olika system. De vanligaste äro:
1. Utvändigt räfflade valsar (hos Linnea, Deering,
Mc Cormick, Säcks, Fenix, Aros m. fi.). 2. Valsar med
tänder eller knaggar (Siedersleben, Saxonia, Pracner).
3. Invändigt räfflade tallrikar (Salix, Badix). 4.
924
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
