Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tallmätare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tallmätare
Tandfel
Som medel mot denna insekt bör marktäcket under
svårt skadade träd räfsas ihop i högar. I dem
befintliga djur lära dö genom den i högarna uppkomna
värmen. A. T.
Tallriksliarv, se Harvar.
Tallspinnarc (Dendrolimus pini L.) kallas en av våra
största spinnarfj ärilar. Den mäter nämligen ända till
över 80 mm mellan vingspetsarna. Framvingarna
äro vanligen askgrå med smala, veckade, svarta
tvärlinjer och fälten vid roten och mellan de två yttre
tvärlinjerna rödbruna. Mitt på vingen märkes en
liten vit fläck. Larven är som äldre silvergrå och
rödhårig med bruna fläckar längs sidorna. Den blir i
längd 8 cm. Förpuppningen äger rum inom stora
bruna kokonger, som spinnas fast på stammar och
grenar av de angripna träden. Äggen kläckas på
hösten. Larverna övervintra tvenne gånger, innan
de lorpuppas. T. anses utomlands som ett mycket
svårt skadedjur på tallskogarna. I vårt land har den
uppträtt i större mängd i våra till Sydnorge gränsande
trakter, dock utan att anställa så svåra skador, som
samtidigt iakttagits pä norskt område. Då de unga
larverna gå ned till marken för att övervintra, har
man uti anläggandet av breda s. k. limringar kring
trädens stammar ett rätt gott skyddsmedel. A. T.
Tallsteklar. Under detta namn sammanfattas flera på
tallen levande s. k. växtsteklar. De äro medelstora
arter av svart och orangegul färg. Hanarna ha
dub-belkammade, fjäderlika antenner. Larverna ha
sammanlagt 22 fötter och något krumböjd bakända samt
äro gröna med svarta teckningar. De kallas ofta
-isprittmask», emedan de plötsligt lyfta fram- och
bakändan, då de oroas. Ofta sitta de samlade i klump,
mer eller mindre på varandra. En av de vanligaste
arterna hos oss är röda tallstekeln (Lophyrus
serti/er Geoffr.). Dennas larv är smutsigt gröngrå
med ett mörkt vanligen sammanhängande band längs
vardera sidan samt kolsvart huvud. I längd blir den
c:a 25 mm. Honan lägger på hösten sina ägg i små
fickor i kanten på barren. Följande vår kläckas äggen,
och larverna angripa då fjolårsbarren. På
högsommaren sker förpuppningen inom ovala ljusbruna
kokonger på marken. Allmän i Sverige är även vanliga
T. (L. pini L.). Larven har mer eller mindre rödbrunt
huvud samt är på vardera sidan tecknad med en rad
runda fläckar, vilka växla i antal och storlek och
stundom saknas. Denna art lägger ägg på
högsommaren, varför larvangreppet äger rum på
eftersom-maren. Båda arterna förekomma över hela vårt land
och uppträda stundom i oerhörd mängd. Den
sistnämnda synes med förkärlek angripa unga plantor
och träd. Även då dessa insekter uppträda i oerhörd
mängd, blir sällan skadegörelsen av större betydelse
för de angripna träden. A. T.
Tallstrunt, torkade toppknoppar av tall. På grund av
sin halt av terpentinolja, bitterämne m. m. har T.
använts såsom urindrivande dekokt mot gikt och
reumatism. Insamlas tidigt på våren, innan
knopparna börja utväxa. T. är även benämning på de
unga, icke förvedade skotten på växande tallar.
R. L-k.
Tallticka, se Ticka.
Tamgås, se Gåsskötsel.
Tamworthsvinet, se Svinraser.
Tanacetum, se Renfana.
Tand (djur). På en T. särskiljer man kronan, som
räcker över käkbenet, roten, den i käkbenet insänkta
delen av T., samt halsen mellan kronan och roten.
T:s huvudmassa utgöres av denlin, en hård substans,
som till sin byggnad står nära den vanliga
benvävnaden. På kronan beklädes dentinet av ett lager
emalj, som är en ytterligt hård substans, innehållande
95—97 % kalksalter. På roten bildas ytlagret ej av
emalj utan av verklig benvävnad, som här kallas
cement. I T:s inre finnes en hålighet utfylld av en
mjuk, på blodkärl och nerver rik vävnad, tandpulpa.
De T., som framkomma närmast efter födseln,
kallas mjölktänder. Dessa ersättas så småningom av
beständiga T. Deras antal i varje käkhalva hos våra
vanligaste husdjur framgår av följande översikt:
[-Framtänder Hörntänder Premo-larer Mo-larer-]
{+Fram- tänder Hörn- tänder Premo- larer Mo- larer+}
S:a
3 1 3 3
Hingst................- - - 40
3 13 3
3 0 3 3
Sto........... - - - 36
3 0 3 3
0 0 3 3
Idisslare....... - - - - 32
4 0 3 3
3 1 4 3
Svin.......... 3 1 4 3 44
Medelåldern i år vid växlingen av framtänderna och
de tre främre kindtänderna (premolarerna) framgår av
tabell å följande sida. Molarerna växlas icke utan äro,
då de framkomma, beständiga. Hörntänderna växlas
endast hos svinen. I. J-n.
Tandem, anspann av 2 hästar efter varandra. Se
Anspänning.
Tandfel (häst). Det förekommer många olika slag av T.
hos häst. Det kan förefinnas medfödda
missbildningar. De vanligaste av dessa är bildandet av
dubbeltänder. Ibland kunna de felaktiga tänderna bilda
fullständiga svulstkylsen. Man kan få se jätteväxt hos
enstaka tänder. En särskild form av missbildning är,
då över- eller underkäken förlängts: karp- och
gädd-bett. Missbildningar äro ofta betydelsefulla därigenom,
att de försvåra eller omöjliggöra tuggandet. I en del
934
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
