Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Timmer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Timmer
Timotej
kunna uttagas felfri genom hela stocken. För
felaktigheter göres vid inmätningen avdrag efter beräknat,
minskat sågutbyte. Inmätning sker efter många olika
system. Större uppköpare ha enat sig om vissa,
enhetliga regler, men även dessa inrymma åtskilliga
olikheter ifråga om mätning av grovleken, stötmån,
kvalitetsfordringar m. m. Vanligen sker dock
inmätningen av grovleken med klave i lilländen innanför
bark i hela och halva tum, ovala stockar efter
medelgrovlek, längden i hela fot med avdrag av stötmån
(3—6 tum). På grundval av tagna mått uträknas
kubikmassan såsom cylinder med lilländen såsom bas.
Genom brukliga mätningssätt blir inmätt massa
avsevärt lägre än den verkliga. För T. av 8" grovlek
och normal avsmalning bortmätes vid
halvtumsmätning c:a 6 %, vid 4" stötmån 2 %, genom
avsmal-ningen c:a 26 % (toppformtal 1,35), för bark 15—
20 %. Vid jämförelse mellan den inmätta
kubikmassan och den verkliga, såsom den beräknas t. ex.
vid försäljning av skog på rot, kan procenttalen (resp.
toppformtal) insättas såsom korrektionsfaktor och
sammanställas (1,06 X 1,02 X 1,35 X 1,17 = 1,71),
varigenom utrönes, att i det anförda fallet för varje
inmätt kbft T. erfordras 1,71 kbft skog mätt på rot.
Om därför ett träd på rot beräknats till exempelvis
0,45 fm3 och 0,05 fm3 avräknas för toppen, erhålles
endast 8,3 kbft toppmätt T. = 0,23 fm3), eller
1,71
18,5 kbft toppmätt T. per fm3 skog pä rot.
Timmerutbytet per fm3 skog på rot brukar variera mellan 17
och 22 kbft, beroende av grovlek, barktjocklek och
avsmalning.
T. av lövvirke mottages vanligen även i kortare
längder. Mätning av grovleken sker i regel på mitten
under bark. Jfr Virke, Virkesdrivning och
Virkesinmätning. R. L-k.
Timmerblädning, se Skogsbrukssätt.
Timmerdoning, se Slädar.
Timmerilrivning, se Virkesdrivning.
Timmerliake, se Virkesdrivning.
Timmersvans, se Såg.
Timmervältn, se Välta.
Timotej, ängskampe (Phleum pratense L.), ett
me-delhögt, höggrönt, glest tuvat, flerårigt gräs med
upprätt rotstock och vid basen uppsvällda, bladrika,
hos huvudarten upprätta strån. Bladen äro jämnbreda,
platta, i knoppläget inrullade. Småaxen, som ha
tvärhuggna, borstuddiga skärmfjäll och hinnlika
blomfjäll, äro samlade i en cylindrisk, axliknande vippa.
Hos den lägre och spädare var. nodosum (L.) Schreb.,
betestimotej, är strået nedläggande och uppstigande,
samt nedtill starkt knöllikt uppsvällt. T. växer vild
på ängsmarker tn. m. i större delen av Europa och
angränsande delar av Asien och Afrika. Till Amerika
infördes den och började odlas av en man vid namn
Timothy Hansen, och då senare odlingen tog fart i
Europa, fick den härutav sitt nuvarande
internationella namn, vilket flerstädes så gott som helt utträngt
det inhemska. Varje vegetationsperiod anlägges 1—2
generationer skott, som alla ha sträckta mellanled och
ettårig utveckling; till följd därav äro T:s skott
normalt fertila, men det händer dock, att de sista ej
hinna nå blomningsstadium eller att näringstillgången
är för klen för att alla skotten skola kunna bli fertila.
Ett stort antal sterila skott hos T. är alltså ett dåligt
tecken. Återväxten efter slåtter är dålig. — T. kan
odlas på de flesta icke alltför torra åkerjordar, men
trivs bäst på fuktiga, mullrika jordar, t. ex.
hög-humifierade kärrjordar; på styva och kalla lerjordar
och på magra mossjordar går den mindre väl till.
Den användes mest — oftast som det enda gräset —
i kortvariga vallar, där den icke sällan odlas i
renbestånd. — T. är numera vårt viktigaste slåttergräs;
av världsbehovet av frö beräknas ungefär 2/3 komma
från Förenta Staterna. Sverige fyller sitt eget behov,
och då därtill de svenska stammarna äro bäst hos
oss, är import ej önskvärd. Odlingsmaterialet utgöres
numera av s. k. vanlig handelsvara, en stor mängd
lokalstammar och ett antal förädlade stammar. Vid
förädlingen har stor hänsyn tagits till
motståndskraften mot rost (Puccinia phlei pratensis), och de
förädlade stammarna utmärkas av en relativt stor
rostresistens. De viktigaste förädlade stammarna äro:
Svalövs Gloria, för södra Sverige, Bore för norra
Svealand och södra Norrland och Bottnia för Norrland,
Weibulls Kämpe och Kämpe II av finskt ursprung
och slutligen Holmbergs Svea, ur en östgötatimotej.
De förädlade stammarna utmärka sig genomgående
för en stor bladrikedom och större likformighet än den
»vanliga». Bottnia är därjämte särskilt vinterhärdig och
motståndskraftig mot T:s speciellt norrländska
plågoris, Sclerotinia borealis. —- Under gynnsamma
förhållanden kan T. under många, ända till 10 år ge god
avkastning av näringsrikt, smakligt foder. — Av
betestimotejen, som till skillnad från huvudarten tål
tramp ocli betning, finnes ännu icke frö i handeln,
men förädlingsarbeten pågå i Svalöv. — »Fröets»
1 000-kornvikt är 0,4—0,5 g; för statsplombering
fordras 98 % renhet, 94 % grobarhet, högst 9 000
ogräsfrön, därav högst 1 800 svårare per kilogram.
För kvalitetsplombering äro siffrorna resp. 3 000 och
1 000. »Fröet» är ofta mer eller mindre skalat, d. v. s.
befriat från de liinnartade blomfjällen; härigenom
nedsattes fröets Värde. För rensådd beräknas 14—18
kg/ha. — T. är lätt att fröodia — detta är en av
anledningarna till att den blivit så allmänt använd;
större delen av det svenska fröet erhålles från äldre
vallar, i vilka klövern gått starkt tillbaka. Medelskörd
60—:
905197
941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
