Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tistel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tistel
Titrering
rötter, dels nedåtväxande, dels horisontella,
rotstockslika. Dessa övervintra, och från dem skjuta rotskott
upp och bilda ej sällan meterhöga stjälkar med blad
av växlande utseende, än nästan helbräddade och
Tistel. Fig. 2. Åkertistel.
blott svagt borsttaggiga i kanten, än djupt parflikade
med kraftig beväpning på bladtänderna och stundom
även på övre ytan. Växten är skildkönad, och
hanplantornas korgar äro cylindriska, honplantornas mera
rundade. Blommorna äro röda eller rödvioletta.
Åkertisteln sprider sig dels med frö (ehuru många nötter
bruka vara tomma), dels genom de krypande rötterna,
som ligga så pass djupt, att de äro ganska
svåråtkomliga; den förekommer i hela landet, dels på åkrar
och annan kulturpåverkad mark, dels på stränder,
vilken senare växtplats möjligen är den ursprungliga.
Strandformen är synnerligen kraftigt beväpnad.
Vägtisteln (C. lanceolatum) förekommer på
vägkanter, upplagsplatser och torra betesmarker upp
genom nästan hela landet. Den är tvåårig, har grova
stjälkar och parflikade blad, vilkas flikar sluta med
en kraftig stickande spets. Korgarna äro nästan
klotrunda, och varje holkfjäll löper ut i en skarp spets.
Blommorna äro ljust violettröda. Kärrtisteln (C.
palustre), som förekommer på våta ängar i större
delen av landet, är också tvåårig, och från rosetten
uppskjuter en ofta mer än manshög stjälk med
en korgsamling i toppen. Jordtisteln (C. acaule) har
en rosett av starkt beväpnade blad och stora korgar
på helt korta skaft. Den är allmän på ängar och
backar i Skåne, men blir norrut allt mera sällsynt.
Brudborste (C. heterophyltum) är en högvuxen,
svagt beväpnad flerårig art med mycket stora
huvuden på ullhåriga skaft, spridd i hela landet ehuru
mycket ojämnt utbredd. Kåltisteln (C. oleraccum)
skiljer sig genom gulvita blommor från alla våra
övriga arter. Den är nästan obeväpnad, och då
bladen äro bredflikade, saftiga, ätes den ej ogärna
av kreaturen. Den är ganska utbredd i Skåne, men
försvinner redan i mellersta Sverige. Den växer mest
vid bäckar och diken.
Till ett annat släkte hör spämanstisteln (Carlina
vulgaris), likaledes med gula blommor, som växer på
torra backar i södra och mellersta Sverige.
Marietisteln (Silybum marianum), odlad som bladväxt
och stundom förvildad, har vanligen panacherade blad,
vilkas flikar liksom holkfjällen löpa ut i kraftiga
tornar. I folkspråket betecknas som T. ej blott arter
av andra kompositesläkten, exempelvis Sonchus, utan
också arter ur helt andra familjer, såsom
strandtistel eller martorn (Eryngium maritimum) bland
de flockblomstriga, vilka genom beväpning påminna
om de verkliga T. (Jfr även Safflor.)
I trädgårdar odlas en del sydeuropeiska arter
såsom jätteädeltistel (Eryngium giganteum), som
har kandelaberartat förgrenade stjälkar, och den något
mindre alpädeltisteln (E. alpinum), som har vita
till blå blomsamlingar. E. planum har läderartade,
grågröna blad och blåskiftande blomsamlingar.
H. G. S.
Tistelkniv, redskap för avskärande av tistelskott
framförallt på trädesfält. Är vanligen konstruerad
som en sladd med en kraftig, stundom
snöplogsfor-inad, kniv. Genom belastning tvingas kniven ned ü
marken. Kräver stor dragkraft, avskär skotten nära
markytan, vilket icke medför snabb utrotning, och
kan icke användas, där kvickrot förekommer, varför T.
icke kan sägas vara synnerligen användbar.
Skumplogen kräver mindre dragkraft, och kraftiga harvar
utrustade med gåsfot- eller kupbillar, t. ex.
seger-kultivatorn, utför ett långt bättre arbete, varjämte
tistlar utrotas snabbare och bekvämare genom djup
bearbetning, t. ex. vid drillträda. A. .1.
Tistelmolke, se Mjölktistel.
Tistelstång, se Anspänning.
Titrering, en arbetsmetod i kemisk analys, varvid en
lösning av okänd halt blandas med en lösning av känd
koncentration, tills en viss reaktion förts till slut. Ur
mängden känd lösning, titrervätska, kan då den
okända halten beräknas. Reaktionens slut kan giva
94a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
