Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torn
Torrkvistning
Torn kallas en stickande bildning, som uppkommit
genom omvandling av ett helt organ, skott eller blad,
eller en större del av ett sådant till försvarsvapen.
Torn. Stamtorn av slån.
a modergrenen, d ärr efter stödjebladet, s den omvandlade
kvistens stickande spets, t bladärr och vid dessa dels en
knopp k, dels en sidogren z.
Man skiljer därför mellan stamtorn, såsom hos hagtorn,
slån, krikon, vildpäron och många andra, samt
bladtorn, såsom hos berberis på långgrenarna samt i spetsen
på bladflikarna hos tistlar, där man också finner
övergång mellan verkliga T. och taggar. Ii. G. S.
Torp. De flesta T. torde ha uppkommit genom
utflyttning från byn eller från huvudgården. Det förra
slaget av T. blev ofta snart nog den utflyttades eller
hans familjs privategendom och skattelades ss.
särskilda hemman, 1/2, 1/4, 1/8 hemman. Hit hörande
egendomar ha ännu i dag namn, som sluta på
ändelsen torp.
Till en början uppodlades T. ofta på allmänningar,
d. v. s. byns gemensamma mark eller på kronans mark.
Efter utfärdandet av 1734 års skogsordning fick T.
endast upptagas på enskild mark och de egentliga
dagsverkstorpen blevo allt mer vanliga. Antalet T.
var i ständigt stigande till omkring år 1860, då deras
antal upptaxerades till nära 100 000 stycken. Med
växelbrukets införande inträdde en minskning av
antalet T., emedan huvudgården genom vidsträcktare
uppodling av omkringliggande mark fann det
besvärligt med torpmark mer eller mindre i eller bredvid
sina egna fält. Under de senare 30—40 åren ha ett
stort antal T. på olika sätt försålts ss. egna hem,
varför T:s antal nu torde ha sjunkit till omkring
17 000. 1936 års statistik upptager 16 983 manliga och
723 kvinnliga torpare.
Med indelningsverkets upphörande försvunno i
många fall även ett stort antal soldat- eller rotetorp.
Husen blevo bostäder åt daglönare vid jordbruket och
T:s åkerareal införlivades med huvudgårdens åker.
I enlighet med den nu gällande arrendelagen skall
arrenäegälden antingen fixeras i penningar eller
dagsverksskyldigheten angivas i visst antal dagsverken pr
vecka året runt. Det gamla systemet med
dagsverksskyldighetens koncentration till viss årstid, vanligen
sommaren, är olagligt.
Om arrendegälden helt utgår i penningar, få T.
karaktär av mindre arrendegårdar. Dagsverkstorparna
göra visst antal dagsverken i veckan såsom arrende.
Förr var förhållandet för torparna i många fall mycket
ogynnsammare. Det var ej ovanligt, att torpareavtalet
utom visst antal dagsverken per vecka året om även
innehöll bestämmelse om att ett visst och ofta ganska
betungande antal hjondagsverken skulle utföras under
skördetiden. Var T. litet, kunde avtalet innehålla
rätt för torparen att av huvudgården få visst antal
dragaredagsverken för jordens skötsel och nödiga
körslor. Han slapp i så fall hålla egen dragare. För
dylika småtorp utgjordes 2—4 dagsverken pr vecka
av torparen själv, under det att för större T. torparen
måste hålla en eller två drängar, av vilka den ene
i så fall gjorde hjondagsverken. Extra hjondagsverken
föllo ofta på torparens hustru eller halvstora barn.
Vissa andra onera pålades ofta, såsom skyldigheten
att till husbondens hushåll inleverera skogsbär, i
synnerhet lingon. Som exempel kan nämnas, att torparna
å en viss egendom i Småland ännu i slutet av
1890-talet hade att vardera plocka och leverera 24 kannor
skogsbär årligen.
T. kunde emellertid även vara så små, att torparna
för sin försörjning måste göra avlönade dagsverken
vid gården. Dylika T. kallades stattorp och voro
allmännare på slätten än i skogsbygderna.
Ett särskilt slag av T. voro knekttorpen eller
båtsmanstorpen, resp. rotetorpen. Dessa tillkommo i
samband med indelningsverkets införande i slutet av
1600-talet. Soldattorpen, som skulle utgöra en del av
den indelte soldatens lön, voro oftast helt små och
kunde ej föda soldatens familj. Soldaten fick därför
utanför tjänsten och arbetet på T. skaffa sig annan
inkomst som yrkesman; slaktare, fiskare,
timmerhuggare, slöjdare o. s. v.
T:s åkerareal kunde växla från ett spannland, =
% ha, till 4—6 ha och en motsvarande, vanligen
ganska dålig slåtter, och betesmark. De flesta T. hade
gemensamt bete för sina djur.
Amerikafebern på 1880-talet avfolkade många T. och
detsamma är fallet med den under senare årtionden
allt mer växande industrien. Lantbrukets
mekanisering gör även sitt till att minska behovet av
dagsverkstorp. Den gamla torpidyllen, som trots allt
dock finns på många håll i vårt land, blir allt mera
sällsynt och i stället blir det små och stora jordbruk,
ägda eller arrenderade av innehavaren. S. E—n.
Torpare, se Jordbruksarbetare.
Torpedstråskiljare, se Skördemaskiner.
Torrdestillation, sönderdelning genom upphettning utan
lufttillträde. T. av organiska ämnen användes för
en mångfald olika ändamål. Koks och lysgas erhålles
genom T. av stenkol, träkol genom T. av trä etc.
Jfr Kolning och Tjärbränning. G. Dbg.
Torrkvistning, se Beståndsvård.
948
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
