Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torrläggning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torrläggning -
med den uppgjorda planen. Är fallet dåligt, brukar
man avväga platsen för stamdikenas sträckning för
att erhålla lämpligt grävningsdjup. Grävningen med
spade, vilken därefter påbörjas, utföres ej till fullt
djup, utan de sista centimeterna tagas vid
rördränering med ett särskilt redskap, dikesskopan, detta
för att erhålla jämnt fall. Skopningens jämnhet brukar
man kontrollera genom att hälla vatten i diket.
Sedan skopningen utförts, lägges i diket ett några
cm tjockt gruslager, på vilket sedan rören läggas.
Under läggningsarbetet tillses, att rörändarna noga
passas in mot varandra, så att springor ej uppstå.
Efter läggningen täckas fogarna med grus, så att ett
filtrerande gruslager kommer att ligga kring varje
fog. Ovanpå gruset brukar ett decimetertjockt lager
av matjord läggas, varefter diket fylles med den
uppgrävda jorden. Fyllningen brukar ske med tillhjälp
av en traktor- eller hästdragen sladd.
En väl utförd rördränering har mycket lång
livslängd och kräver ringa eller intet underhåll. Dock
kunna under vissa förhållanden skador uppstå. Har
rördränering exempelvis utförts å torvjord, kan avbrott
i ledningarna ske genom sättningar i marken. För att
förhindra sådana skador i dåligt förmultnad torvjord
brukar man lägga rören på bräder eller också, som
tidigare nämnts, helt utföra dräneringen av trä. Ett annat
slag av skador, som kunna uppstå på vissa jordar,
är ledningarnas igenslamning till följd av
järnoxid-hydratbildning inuti desamma. Risken för sådan
igenslamning kan emellertid av förrättningsmannen
bedömas, innan företaget kommer till utförande.
Läggas ledningar i närheten av alléer eller andra
trädsamlingar, förefinnes viss risk för att skador skola
uppstå till följd av att trädrötter växa in i rören.
Olägenheten kan motverkas genom att koksaska eller
något annat material, som rötterna sky, lägges kring
fogarna.
Torrläggningsverksamhetens alla grenar ha särskilt
under senare tid kraftigt understötts av statsmakterna,
såväl med direkta bidrag som med lån. Se vidare
härom under Avdikningslånefond, statens,
Avdik-ningsanslag, statens, Täckdikningsbidrag, statens och
Täckdikningslånefond, statens. Y. G-n.
Torrmjölk. Genom fullständig intorkning av mjölk
erhålles T. Dylik mjölk användes vid choklad- och
kexfabrikationen, i bagerier och såsom skeppsproviant.
Intorkning kan ske å uppvärmda, roterande valsar,
Just- och Hatmakers metod (valsmetoden), eller med
varmluft, Trufood-Krauses metod (varmluftsmetoden).
Vid valsmetoden strilas mjölken över två mot
varandra långsamt roterande gjut järns valsar. Valsarna
ha en diameter av 7,5 dm och en längd av 1,5 m samt
rotera på 1—2 mm:s avstånd från varandra. De äro
ihåliga och uppvärmas inifrån medelst genomström-
- Torrläggning
mande ånga av 3 kg:s tryck. Då mjölken träffar
valsarna, avdunstar vattnet snabbt och kvarlämnar ett
tunt, pappersliknande skikt, som avskalas med knivar.
Den intorkade mjölken males därefter på kvarn till
fint mjöl.
Vid varmluftsmetoden spritsas mjölken vid högt
tryck in i en torktrumma. Där torkas mjölkpartiklarna
av en torr luftström om 70—80° och falla då såsom
ett fint pulver till botten av trumman.
T., som även kallas mjölkmjöl, är ett vitt eller
gulvitt pulver, som löser sig i vatten. Det genom
varmluftsmetoden framställda pulvret är mera lättlösligt.
Vanligen beredes T. av skummjölk såsom biprodukt
vid smörtillverkning eller gräddförsäljning. Sådan
mager T. är mera hållbar än fetare torrmjölk. Om
helmjölk använts såsom råvara, måste mjölkpulvret
förpackas i bleckburkar, som hermetiskt slutas, så
att mjölkfettet ej härsknar vid luftens inverkan.
T. innehåller 2—6 % vatten, helmjölkspulver cirka
25 % fett och skummjölkspulver cirka 0,8 % fett.
E. C-g.
Torrsaltning, se Ostberedning.
Torrskorpa. Det å botten av sjöar och hav avsatta
ler- och gyttjeslammet har en lös, såpig konsistens
(såplera). Vid torrläggning förlorar det övre lagret
vatten och hårdnar och en T. uppstår, som hos
plastiska leror och i odlad mark vanligen når ett djup av
omkring 2 m. I fuktigt läge och om matjorden är
mullrik, är djupet till såpleran vanligen mindre. Hos
lättare leror kan sàpleregränsen ligga flera m djupt.
Gränsen sammanfaller med lägsta grundvattenytan.
T. uppdelas i två lager, det övre hårdare och det
undre mjukare torrskorpelagret med successiv
övergång till såplerekonsistens. Gränsen mellan dem ligger
vanligen 7 à 8 dm under markytan. Inom det övre
torrskorpelagret varierar fuktighetshalt och därav
betingad hållfasthet samt sprickbildning avsevärt
under året. Torksprickorna i detta lager äro temporära.
I det undre torrskorpelagret är fuktighetshalt och
hållfasthet konstanta året om, och i följd därav har det
ansetts, att i detta lager de vattenledande sprickorna
också skulle vara konstanta eller permanenta. Det har
emellertid även framhållits, att dessa sprickor uppstå
genom volymförändringar i överliggande lager, som
åstadkomma spänningar på djupet och som utlösas i
sprickbildningar. I gyttjemark äro sprickorna i hela
torrskorpelagret av permanent natur, beroende
sannolikt på att sprickväggarna här äro beklädda med en
ogenomsläpplig hinna. S. J.
Torrsubstans, se Foderanalys.
Torrtid, se Klimat.
Torrved uppstår, om någon del av stammen på ett
växande träd skadas och dör utan att angripas av
rötsvampar. Förekommer mest på tall och föranleder
952
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
