Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vagnar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vagnar
Vagnar
Vagnar. Fig. 2. Vagn av mellansvensk typ med vagnsflak och utliggare.
Materialet i arbetsvagnarna har tidigare uteslutande
varit trä med järnbeslag. Särskilt i samband med
användande av gummihjul ha dock under senare år
mer eller mindre rena järnkonstruktioner av
underreden utförts.
Spårvidden har för V. med beslagna trähjul i regel
utgjort 110—120 cm; för mindre V. särskilt i mellersta
och norra Sverige ned till 100 cm och för mycket grova
(sydsvenska) V. upp till 135 cm. För
gummihjulsvagnar användas oftast spårvidder från 130—145 cm.
Framhjulens vridning i förhållande till bakvagn
och underrede åstadkommes vanligen kring en i
fram-vagnen centralt belägen vertikal bult
(centrumvrid-ning). Framvagnen stödes antingen av en s. k.
vänd-ring eller av en vändbåge. Framvagnens vridning
begränsas i regel av att framhjulen taga emot i
över-redet eller i förlängningsstången. Om denna är
uppåtböjd (försedd med s. k. svanhals) och hjulen äro låga,
kunna dessa vid vändning vridas helt in under V.,
varvid det behövliga vändningsutrymmet blir det
minsta möjliga. Överredet blir dock i detta läge osäkert
understött, varför så långt driven vändbarhet sällan
förekommer på grövre V.
På V. tillverkade av bilunderreden bibehålles ofta
bilens vridningssystem för framhjulen
(axeltapps-vridning). Detta system har även utomlands använts
för fabrikstillverkade speciella hästvagnar (fig. 3).
Vid detta vridningssystem blir överredets framända
säkrare understött vid vändningen.
Mycket kort vändningsradie kan åstadkommas, om
även bakhjulen göras vridbara. I regel tillämpas detta
dock endast där överredets utformning är sådan, att
framhjulens vridbarhet är otillräcklig för god
vändbarhet hos vagnen.
Liksom ifråga om underredet kunna arbetsvagnarna,
då det gäller överredet, vara utförda på en mångfald
olika sätt. De viktigaste huvudtyperna äro flakvagn
och kistevagn. Flakvagnen karakteriseras av ett plant
eller svagt skålat flak, som användes för transport av
tyngre gods. Vid körning av skrymmande gods, såsom
hö och säd, användes ett större flak, eller det normala
flaket förses med »skrindstegar» eller utliggare som
förstora lassets understödsyta. Kistevagnen
karakteriseras av en vagnskista, anbragt mellan från
underredets bankar utgående snedställda vagnsstakar
(rungor). Vid körning av säd och hö ersättes
vagnskistan av långa snedställda häckar, varvid även
underredet förlänges, eller också förses vagnskistan med
förbreddningsbräder. Vid sidan av de här nämnda
huvudformerna av överreden förekomma en mängd
lokala variationer.
Vagnar. Fig. 3. Vändanordning med
axeltappsvrid-ning a och centrumvridning b. r = vändradie.
990
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
