Svenskt lantbrukslexikon / 1052 (1941) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åldersbestämning ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grundval av tändernas ställning i käken och slitytans
utseende. Med tilltagande ålder mötas över- och
underkäkens tänder i en allt spetsigare vinkel och slitytans
form förändras från rektangulär till rund eller
trekantig. De nya permanenta framtänderna ha på
slitytan en fördjupning (kärnsäcken), som bildas av ett
emaljveck. På botten av kärnsäcken finnes en av
organiska ämnen mörkfärgad substans, kallad cement.
Då tanden nötts, så att fördjupningen försvunnit,
kommer cementet upp i slitytan och kallas då kärnan.
Framför kärnsäcken ligger pulpakanalen, som
ursprungligen innehåller nerver och blodkärl, men så
småningom förbenas upptill. Då tandens nötning
fortgått så långt, att den förbenade pulpakanalen når upp
till slitytan, kan densamma iakttagas som en gul
fläck, den s. k. stjärnan. Man kan tydligt skilja mellan
kärnan och stjärnan, ty kärnan omgives av ett
emaljveck, vilket nötes långsammare än det omgivande
dentinet. Stjärnan saknar emaljbegränsning. Följande
tabell visar hur man bedömer hästens ålder på
grundval av slitytans utseende.

	Fångtänder	Mellantänder	Yttertänder
Kärnsäcken bortnött, tänderna breda med oval slityta	6 år	7 år	8 år
Stjärnan synlig	9 »	10 »	11 »
Kärnan bortnött, slitytan rund	12 »	13 »	14 »

Ju äldre en häst är, desto vanskligare är det att
bedöma hans ålder efter tändernas utseende.

I. J-n.

Ångbildning. Å. kan ske på två olika sätt, dels genom
avdunstning från en vätskas yta (detta kan äga rum
vid alla temperaturer), dels genom kokning, då Å.
sker i vätskans inre. Den temperatur, vid vilken en
vätska kokar, beror på det yttre lufttrycket. Vid
vanligt lufttryck (760 mm kvicksilver) kokar vatten
vid 100°, men då trycket blir lägre, till exempel på
höga berg, kokar det vid en lägre temperatur. Olika
vätskor ha olika kokpunkt. Vid all Å. åtgår värme.

H. J-n.

Ånglokomobil, en transportabel kolvångmaskin, där
eldstad, panna och maskin sammanförts till ett på
hjul placerat aggregat. I vissa fall utfördes
lokomobiler så, att maskinen kunde driva sina egna hjul för
transport mellan olika arbetsplatser eller t. o. m.
utföra vissa dragarbeten.

Som kraftkälla i jordbruket har lokomobilen i det
närmaste spelat ut sin roll.

H. M-g.

Ångmaskin. En ångmaskinanläggning utgöres av panna
med eldstad samt själva Å. Den senare kan vara en
kolvmaskin eller en turbin. Genom förbränning av
lämpligt bränsle, vars värmeinnehåll man försöker
tillgodogöra sig så fullständigt och snabbt som möjligt,
upphettas vatten i pannan till kokning. Härvid
uppstår ångtryck i pannan. Denna är utrustad med
säkerhetsventil och erforderliga kontrollorgan såsom
vattenståndsrör, manometer etc. samt med
matarpump eller injektor för vattentillförsel. Från pannan
ledes ångan till själva maskinen.

I en kolvångmaskin ledes ångan genom en s. k. slid
in i en eller flera cylindrar i vilka kolvar löpa. Tack
vare att ånga ledes in växelvis på ena och andra sidan
om kolven sättes denna i fram- och återgående
rörelse. Rörelsen överföres av vevstake och vevaxel till
roterande sådan.

I en ångturbin låter man ångan trycka mot ett
eller flera skovelhjul, som därvid sättas i rotation.
Turbiner få ofta mycket hög hastighet, vilken i regel
måste växlas ned. Jämfört med kolvmaskinen har
turbinen under senare tid fått stor användning.

H. M-g.

Ångning, se Foderberedning.

Ångturbinseparator, se Separator.

Årdern är plogens moder, säger ett gammalt ordspråk.
Å. kallas även stock eller krok (ärjkrok). I senare
fallet saknar den sula. En modern Å. har sula samt
tvåsidig bill. Bakom billen sitta de s. k. öronen, ett på
var sida. Med Å. kan jorden endast brytas och
omröras. Denna uråldriga form av
jordbearbetningsredskap användes numera mest vid potatisodlingen samt
någon gång vid trädesbruk eller vårbruk. Den bakom
billen sittande kniven bör vara riktad något bakåt för
att ogräs m. m. ej skall samla sig framför den.

N-g.

Årsring, se Ledningsvävnad.

Årsväxtrapport, se Jordbruksstatistik.

Ås, se Tak och takkonstruktioner.

Åskledare. Vanligen betecknas med Å.
skyddsanordningar mot åskslag för byggnader o. dyl., medan
motsvarande anordningar för elektriska anläggningar gå
under beteckningen överspänningsskydd*.

En byggnadsåskledare har till uppgift att till jord
avleda de elektriska laddningar, vilka frigöras, när en
byggnad under åskväder träffas av blixten.
Laddningen transporteras i blixtbanan i form av s. k.
strömimpulser med ytterst kort varaktighet.
Strömmen uppnår sitt högsta värde under några få
milliondels sekunder, och hela varaktigheten hos en impuls
kan omfatta 30 till 50 milliondels sekunder. I samma
blixtbana följer ofta flera strömimpulser efter
varandra, s. k. delurladdningar. Ända upp till 8 à 10 st.
ha observerats i följd i en blixt, vilken ögat uppfattat
som en enda urladdning. Den högsta strömstyrkan
växlar mellan några tusentals och hundratusentals
ampère, och värden på 20—30 tusen ampère äro icke
ovanliga. Enär strömmen uppnår högsta värdet under
några få milliondels sekunder, måste åskledaren ytterst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>