Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lantbrukets utveckling i skilda länder
- I. Forntiden och den gamla tiden
- Ost-Asien
- Kina
- Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hönsskötsel har sedan urminnes tid varit allmän. De egendomliga
silkeshönsen äro en gammal lyxras. Artificiell kläckning av äggen i korgar
som upphängdes i uppvärmda ugnar, omtalas sedan gamla tider. Likaså äro
ankor sedan gammalt husdjur. Den brokiga, tofsklädda Nan-kin-ankan är
en gammal inhemsk ras.
Silkesmaskar ha sedan förhistorisk tid odlats dels inomhus på
avplockade blad, dels en grövre ras i det fria på de växande mullbärsträden.
Kina betecknades därför förr som sidenlandet (ser, serica).
Biodling omtalas redan i äldre skrifter. Man åt ej blott honungen utan
även larverna.
JAPAN.
Landets äldsta innebyggare, varav det lågt stående ainofolket anses vara
en kvarleva, hade intet jordbruk eller boskapsskötsel, då de undanträngdes av
det mongoliska folk, som utgör det nuvarande japanska folkets
huvudbeståndsdel.
Om detta folks förhållanden under äldre tid finnas blott i senare tid
upptecknade legender. Enligt dessa var jorden i äldsta tid ättsamhällens
egendom och fördelades mellan dessas medlemmar till brukning. Folket levde
huvudsakligen av vegetabilisk föda och odlade redan i förhistorisk tid ris,
vete, hirs, korn, soja och hampa. Deras boskapsskötsel var obetydlig.
I det femte århundradet f. Kr. började den kinesiska kulturen genomtränga
såväl stats- och samhällslivet som jordbruket och det övriga ekonomiska
livet. Attsamhällena samlades till ett rike under en kejsare. Denne liksom
övriga ätthövdingar och enskilda adelssläkter ägde stor makt och
jordbesittningar, och till dessa jordherrar slöto sig fria bondeätter som underhavande,
dock antagligen utan arbetsplikt. Trälar funnos, bestående av krigsfångar
och brottslingar, men deras antal var ringa och deras behandling i
allmänhet mild.
Genom den i sjunde århundradet e. Kr. genomförda s. k. taikwareformen
inrättades efter kinesiskt mönster under kejsaren och hans
riksföreståndare en strängt byråkratisk centralförvaltning. Jorden förklarades vara
kejsarens egendom, och ett enhetligt system för dess fördelning (det så
kallade han-den-systemet) infördes, enligt vilket varje fri person över 5 års
ålder fick en jordlott, mankön 2, kvinnkön 11/2 tan (1 tan = 810 m2).
Jordinnehavet blev sålunda personligt, under det att jorden förr tillhört
familjen. Omfördelning av jorden skulle ske vart 6:e (från år 902 vart 12:e) år,
men så att de levande bibehöllo sina lotter och jord tilldelades de sedan förra
delningen tillkomma. För jorden skulle avgäld utgöras i dagsverken och en
skatt in natura (risskatt). Jord utdelades också som förläning för alltid eller
för vissa släktled såsom belöning för förtjänster om staten samt som
lönejord åt tjänstemän.
Noggranna bestämmelser rörande alla förhållanden i samhället, även för
jordbruk och husdjursskötsel fastställdes i den efter mönstret av den
kinesiska Tang-dynastiens lagbok år 689 utfärdade Taiho-lagen (år 718 i
reviderad upplaga kallad Yoro). Enligt den från Kina införda buddhismens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0037.html
