Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
agnskalen. Slutligen avlägsnades agnarna genom kastning med skovel mot
vinden.
Av vete, det viktigaste sädesslaget, odlades i äldre tid endast eller
huvudsakligen det härdiga men grova far adoreum (sid. 12), men ersattes senare
på ej särskilt kalla och fuktiga växtplatser av det borstlösa siligo och det
borstbärande triticum. Därjämte omtalas det storaxiga arinca och det i
Campanien odlade zea, båda liksom far antagligen tvåkornveten.
Av korn odlades mest 6-radigt varav vit-, röd-, svart-, långkorniga och
klibbiga sorter omtalas. Mindre odlades galatiskt korn, en tvåradig, tung
och vitmjölig sort, som inblandades i vetemjöl, under det att korn eljes
brukades blott till hästfoder. Det var mer fordrande och såddes först i januari
—mars. Columella omtalar även hästkorn, Hordeum cantheridum,
en form, som ej kunnat bestämmas.
Vipphirs, Milium, odlades fortfarande alltsedan pålbyggnadsfolkets tid.
Antagligen började även kolvhirs, Panicum, tidigt att odlas, särdeles i norra
Italien, vars keltiska befolkning använde detsamma till gröt. Under tiden
omkring Kristi födelse infördes »svart hirs», antagligen negerhirs, vilken
sedan odlades huvudsakligen på fuktig jord, och var berömd för sin
högvuxenhet och sin rika kärnskörd.
Havre omtalas av äldre författare blott som ogräs,[1] (antagligen
flyghavre), vartill den bättre säden ansågs urarta. Plinius omtalar havre som
odlad hos germanerna, Columella även i Italien, huvudsakligen till
grönfoder.[2]
Råg odlades ej i Italien men blev under kejsartiden en viktig importvara
från länderna norr om alperna.
Av baljväxtsäd odlades åkerbönor mest, både till människoföda och foder,
samt i flera sorter. En »tremånaders böna» såddes i februari och
skördades i juni, andra sorter senare. De gödslades starkt med spillning, som
nedplöjdes vid sådden. Även vitblommiga ärter odlades i flera sorter, både
som höst- och vårsäd. Åkervicker odlades till grönfoder och till mogen
skörd.
Av linser omtalas 2 sorter, lens och lenticula, skilda genom storleken.
Ervilia och cicera antages vara samma art, en plattärt, Lathyrus cicero
Den närbesläktade kikärten även kallad cicer punicum odlades allmänt på
torr jord. Om cicercula, som också var i allmän odling, var en mindre sort
av samma art eller tillhörde Lathyrus sativus, är omtvistat. Alla dessa
sorters frön användes som människoföda.
Vit lupin, Lupinus albus, såddes på hösten till mogen skörd,
huvudsakligen till kreatursfoder, men användes i nödfall till människoföda. Dess
jordförbättrande egenskap var känd, och den odlades även mycket till
gröngödsling särdeles i vingårdar.[3]
Sesam odlades för oljepressning.[4]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
