Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att lämna stänger, bränsle (ris och grenar) samt stöd för vinrankor,
liksom också en pilplantering och en plantskola för skogens och pilplanteringens
föryngring. Mest odlades för dessa ändamål ek (quercus, robur, cerris och
ilex), kastanje, pil och poppel, men även ask, lind, lönn, bok, avenbok,
cypress, lärk och idegran.
Av biprodukter lämnade storskogen harts, tjära och kol. Harts vanns
genom katning av träden, vilka, när katningssåret efter några år nått runt
stammen, fälldes och upphöggos för tjärbränning i ugn. Kolning skedde
i koniska milor, som täcktes med jord och grästorvor. Till biprodukter ur
skogen räknades även garvämne ur galläpplen, honung av vildbin samt
manna från mannaasken och Libanons-ceder.
JAKTEN var i äldre tid fri, så att vilken som helst hade rätt att
bemäktiga sig villebråd, som strövade fritt kring, oberoende av besittningsrätten till
marken. Småningom uppkom en begränsning av jakträtten, så att en
jordägare kunde genom hägnad förbjuda annan att beträda hans mark och
genom uppförande av en mur kring egendomen förbehålla sig rätten till de
djur, som funnos innanför denna. Mot slutet av romarriket började
jordägarens ensamrätt till jakt på hans område bliva fullt avgjord.
JORDBRUKETS FÖRFALL. Liksom det skett i Grekland, gick också
Italiens blomstrande lantbruk tillbaka och förföll, i den mån rikedom och
lyx minskade de härskande klassernas intresse för dess skötsel och
utveckling.
Med bergshöjdernas skogbetäckning försvann också dennas gynnsamma
inverkan på nederbördsvattnets kvarhållande och jämna fördelning,
översvämningar och torka skadade allt mer de odlade fälten, vilkas fruktbarhet
minskades genom försummad bearbetning och gödsling. Åkrarna fingo
igenväxa till betesmarker, och dessa förvandlades till hedar och
sumpmarker, såsom de till stor del förblivit intill nutiden.
Mycket av de nådda resultaten av lantmannens erfarenhet och konst på
åker- och trädgårdsodlingens, växt- och djurförädlingens områden gick dock
i arv till de folk, vilka under den följande tiden togo ledningen i stats- och
kulturlivet. De främmande krigare, vilka först som legosoldater, sedan som
erövrare kommo till Rom, hemförde till sina hemland kunskaper i det högt
stående lantbruket samt kännedomen om de växt- och djurraser, varmed
detta arbetade. Därtill kom inflytandet av de romerska kolonierna i
Germa-nièn, Gallien, Hispanien och Brittannien, vilka voro utposter och plantskolor,
i vilkas jord romersk jordbruksteknik utvecklades med den nya kraft, som
de av civilisationens överdrifter oberörda naturfolken ägde.
På dessa sätt kom det jordbruk, trädgårds- och husdjursskötsel, som under
medeltiden långsamt utvecklades i Tyskland, Frankrike, England och andra
Europas länder att till stor del bygga på den grund, som romarna lagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
