Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lantbrukets utveckling i skilda länder
- I. Forntiden och den gamla tiden
- Öst-Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även röd- och vitlök, hampa, linser och hirs,[1] vilket sistnämnda sädesslag
enligt Plinius var deras mest omtyckta spis. De bofasta skyterna bodde,
efter vad bilder på Antonini pelare i Rom visa (fig. 32), i runda hyddor med
välvt tak och utan fönster.
Framför allt voro skyterna berömda för sina hästar, vilka ej blott voro
ypperliga riddjur utan även med sin mjölk och kött lämnade folket en viktig
del av dess föda. Av deras mjölk bereddes även ost och smör.[2] Om deras
stora anseende vittnar Filips av Macedonien åtgärd att hemföra 20,000
skytiska ston för förbättring av sitt lands häststam.
Nötboskapen var enligt Herodotos utan horn; det hårda klimatet
ansågs hindra dem att utväxa.
Enligt Herodotos hade skyterna ej svin, ett uttalande, som kanske
avsåg blott de norra stammarna, vilka väl som andra nomader svårligen kunde
hålla sådana som husdjur.
*
Då historiens ljus först börjar falla på de i de nordliga delarna av östra
Europa boende slaviska folken, voro dessa bofasta i byar men levde blott
till mindre del av åkerbruk utan huvudsakligen av boskapsskötsel. Av de
olika stammarna, som omtalas av den gamla tidens författare, sägas om
littauerna, som innehade landet mellan de Pripetska träsken och Finska
viken, att de odla vete och andra växter med större flit än närboende
germanska folk.
De slaviska folken, som efter den stora germanska folkvandringens slut
inföllo i Donauländerna, Böhmen och Mähren, stodo ännu på en låg,
antagligen nomadisk kulturståndpunkt.
Om de finska stammar, som bodde i de norra delarna av det nuvarande
Ryssland och spredo sig i det nuvarande Finland, äro uppgifterna hos den
gamla tidens författare få och obestämda. De förde enligt dessa ett
halv-nomadiskt levnadssätt men hade enligt Tacitus inga hästar. Däremot
har man på grund av fornfynd, folkets gamla sånger och förekomsten av
ursprungligt finska ord för begrepp, som stå i samband med jordbruk,
dragit vissa slutsatser rörande finnarnas jordbruk i förhistorisk tid.
Först i forngravar från den yngre järnåldern har man funnit föremål,
vilka tyda på jordbruk, nämligen lämningar av jordbruksredskap.
I de äldre fornsångerna förekomma också mycket få häntydningar på
jordbruk, utan jakt, fiske och strider äro de sysselsättningar, som besjungits.
I de yngre sånger, som sammanförts i den samling, som fått namnet
Kalevala, intager däremot jordbruket i ett jämförelsevis framskridet stadium en
framträdande plats. Av urfinska ord finnes ett flertal, som betecknar
svedjebruk och därvid använda redskap, men intet för åker, gödsling eller
dikning. Dessa förhållanden synas visa, att finnarna i äldre tid voro
halvnomader, vilka levde huvudsakligen av jakt och fiske jämte kreatursskötsel
och icke hade andra odlingar än på svedjeland, vilket väl brukades med de
enklaste redskap, som brukats ända in i vår tid.[3]
[1] Herodotos IV.
[2] Hippokrates. De morbis IV: 20.
[3] Se Grotenfelt anf. arb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0102.html
