Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 102 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - De skandinaviska länderna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som liggande virke; på de förra äro stavkyrkor, varav lämningar
påträffats från omkr. år 1000, exempel; de senare synas hava varit vanliga i
Norge och på Island under senare delen av hednatiden.[1] Med
timmerväggarna var övergången till den rektangulära planen nödvändig.

Fig. 39. Nordisk gästabudssal fr. Vikingatiden.

Ingången till husets enda rum var
på gaveln genom en förstuga och
fönstret satt i det högresta taket, som
vilade på tvärbjälkar, vilka i större
hus uppbars av en rad stolpar på
vardera sidan om rummets mitt, —
sålunda i nära överensstämmelse med
de keltiska och sachsiska hustyperna.
Redan under en tidig del av
järnåldern torde man ha börjat bygga
flera hus för olika ändamål. På
Island fanns enligt sagorna i regel på
varje gård 3—4 boningshus,
förenade medels täckta gångar, samt
uthus.[2]

LANTBRUKET hade redan före den historiska tiden nått en betydlig
omfattning. Jämna platser i skogen och talrika odlingsrösen, som enligt
folktron härröra från en »hackaretid», voro kanske forna odlingar ända
från hednatiden. Adam av Bremen betygar (omkr. 1070), att
»Sverige är ett fruktbart land, rikt på säd och honung och tager i avseende på
boskap plats framför andra länder». Vikingarna medförde på sina färder
även boskap som handelsvara. Om boskapens stora betydelse vittnar också
det förhållandet, att fä, som ursprungligen betyder egendom, kom att
särskilt beteckna boskap. (Jfr Pecus pecunia, sid. 61).

Fig. 40. Jordhacka.

Fig. 41. Bronsskära fr. Södermanland.

Fig. 42. Skära av järn. Äldre järnåldern. Östergötland.

REDSKAPEN voro huvudsakligen av trä och ha därför svårligen
kunnat bevaras till vår tid. Årder funnos redan under stenåldern och under
bronsåldern av såväl krok- som sulårdertypen (fig. sid. 98). Årderbillar av
järn ha också påträffats (fig. 43), likaså skaror av brons och järn, i Norge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>