Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - Det frankiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inventarieförteckningar (urbaria) över varje kronans gods för att tjäna som grund för
kontrollen över gårdens avkastning och de underhavandes fullgörande av sina
skyldigheter. Även kyrkan, kloster och enskilda jordherrar läto upprätta
urbarier över sina gods.[1]
Gårdarnas storlek var till följd av sättet för egendomens uppkomst
ursprungligen i regel lika i varje ort, vare sig det var ett enstaka hemman eller
sådant som ingick i by.
Ättens område (sid. 88) har möjligen till en början varit gemensam
egendom, men redan i förhistorisk tid hade åtminstone tomterna blivit enskild
egendom och åkern uppdelad till brukning åt de olika familjerna. Redan
i de äldsta lagarna talas om enskildas vingårdar och åkrar (t. ex. lex
sal. tit. 27). Någon periodisk omfördelning omtalas ej, varför redan vid
tiden för dessa lagars avfattning definitiv delning åtminstone av åkern synes
ha skett. Hemmanet (mansus, huba, Hufe) motsvarade från början en familjs
behov av livsmedel och dess arbetsförmåga och växlade därför något i olika
landsdelar samt efter jordens fruktbarhet och lätthet att bearbeta.
I det romanska Neustrien angavs åkervidden vanligen med det romerska
jugerum (plogland, ungefär 25 ar) eller det saliskt frankiska aripennis
(= 1/2 jugerum).
I Austrasien var däremot det vanliga ytmåttet morgen eller jurnalis, vilka
benämningar motsvarade den areal, som en man kunde plöja eller avmeja
på en förmiddag eller dagsverke. Detta mått var ungefär lika med jugerum.
Även förekom åkermåttet joch (juchus) egentligen motsvarande ett
pardagsverkes plöjning, men även detta ungefär lika med jugerum. I Bajern var det
vanliga åkermåttet andecinga (= 4 × 40 perticæ om 10 fot) motsvarande
något över 1/2 morgen. Dessa mått växlade dock i olika trakter och voro
mindre på god än på sämre jord, samt mindre för inägor än för skogsmark.
1 jurnalis uppgives motsvara 1,5 modii (45 liter) utsäde.
I allmänhet synes ett hemman ha haft 30—40 morgen åker men på
kronogårdarna omkring hälften större, emedan där mättes med en längre stång,
virga om 15 fot.
Besittningarnas storlek var dock ofta olika. Dels kunde redan vid den
ursprungliga fördelningen av jorden personer av större förtjänst eller
anseende ha fått större lotter, dels kunde ock hemmanen ha ökats eller
nybildats genom nyodlingar eller flera hemman förenats på en hand, liksom å
andra sidor hemman kunde ha delats. Att så var förhållandet visas också
aven förordning av Carl den store, enligt vilken krigstjänstskyldigheten
var avmätt efter egendomens storlek, så att ägare av 3 Hufen skulle
uppställa en man, men ägare av mindre jord 1 man gemensamt för varje 3
Hufen, och en annan som stadgade, att varje kyrksocken skulle giva kyrkan
en gård om 3 Hufen.
BEBYGGELSENS ANORDNING var olika i olika landsdelar, beroende
på folksed och naturförhållanden. Kelterna byggde i regel ensamgårdar, var
och en med sitt ägoområde i ett sammanhang. Hos germanerna anses däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
