Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - II. Medeltiden - Britannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans bildade en grupp (maneol, trew). Till varje hushåll hörde visst
antal tegar i familjens åker, varjämte de var för sig ägde bruka jord på
allmänningen. Familjejorden återgick efter 3 släktled till stammen till ny
fördelning.
Jämte dessa släkthushåll av fria walesare fanns en klass av underlydande
fria men vid jorden bundna brukare (taeogs eller ailts, villani), vilka voro
dels av icke-walesisk börd, dels walesare, som degraderats på grund av
oäkta börd eller brott. Dessa hade gårdar på sin husbondes jord, med lika
rätt till jord för alla vuxna män, men jordbesittningen gick i arv till yngsta
sonen.[1]
På Irland yar stammen i äldre tid delad i smärre grupper på i regel 16
familjer, vilka tillsammans bebodde ett ryggås-hus. Denna huskommunion
var delad i 4 grupper av 4 familjer, och dess jordområde (baile, townland)
likasom kreaturshjorden delad i 4 delar. Senare övergick man från
16-familjshusen till enskilda familjebostäder, och varje familj hade då sin gård
(tate) omgiven av dess inägor, vilka i regel utgjorde 30 irländska {= 40
engelska) acres eller i kargare trakter det dubbla. Även här var
jordegendomen stammens gemensamma egendom, varav varje medlem av densamma
ägde rätt att få del, och som efter innehavarens död återföll till den
gemensamma egendomen, varför ny fördelning tid efter annan måste ske.
Därjämte fingo de enskilda stammedlemmarna bruka lotter på allmänningen.
Om Skottlands egendomsförhållanden under denna tid är föga känt, men
de anses hava varit överensstämmande med de irländska.
Jämte sin andel i jorden såsom medlem av stammen hade hövdingen i
alla de gaëliska landsdelarna även domän (demesne-) land, som han
upplät till brukning mot avgäld i naturaprodukter. Småningom övergick
jordegendomen överallt till fast, ärftlig besittning för familjen men utan rätt för
den enskilda innehavaren att avyttra någon del därav till främmande.[2] Även
här uppstod olikhet i jordbesittning, rikedom och makt, särdeles som jord
ej blott kunde ärvas utan även utdelades från stammens gemensamma
egendom samt fria jordägare kunde giva sig som underlydande under mäktiga
stormän. Då sedan keltiska landsdelar lades under engelskt välde, utdelades
jord i stora områden åt normandiska släkter och infördes det engelska
länsväsendet, så att jordens ursprungliga ägare blevo under länsherren
avgiftspliktiga vasaller, men det engelska väldet trängde ej under medeltiden in i
de inre delarna av dessa landsdelar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
