Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Tyskland. Österrike-Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare delen av 1700-talet en jäsningsperiod. Allehanda utländska erfarenheter
och reformförslag, främst hämtade från England, samt praktiska och
teoretiska frågor beträffande jordbruket avhandlades i en allt rikare flödande
jordbrukslitteratur, och i de talrika ekonomiska sällskap, som bildades. Dessa
spredo genom sina skrifter kännedomen om de moderna reformerna och
verkade för deras genomförande, varigenom man ville övergå från slentrian
till rationell hushållning. Först under det nästa århundradet, sedan en lugnare
tid inträtt och naturvetenskapen börjat sprida klarare ljus över hithörande
ämnen, kunde detta mål i högre grad förverkligas.
Såsom en frukt av det livliga intresset för jordbruket började också,
såsom redan (s. 221) nämnts, undervisning i lantbruk att anordnas. Redan
år 1730 skall sådan hava införts vid skolorna i Sachsen-Weimar, men någon
efterföljd av detta försök finnes icke, såvitt för förf. är känt, omtalat.
Däremot infördes lantbruk i form av ekonomi eller kameralistik vid
universiteten, först i Halle och Frankfurt a. d. O. (1727), och sedan vid ett flertal
andra tyska högskolor. Även åtskilliga särskilda lantbruksskolor infördes, så
i Österrike omkring 1760, i Sachsen och Hannover 1771 m. fl.
Lantbrukslitteratur. De skrifter avhandlande lantbruk eller därmed
sammanhängande ämnen, som offentliggjordes i Tyskland under den nyare
tidens början, voro huvudsakligen ett antal »örteböcker» och andra
naturhistoriska skrifter. Därjämte hade Petrus Crescentius’ berömda arbete
Liber ruralium commodorum (s. 110) samt Charles Étienne’s
Prædium rusticum (sid. 237) (övers. Sieben bucher vom Feldbau, 1580) stor
auktoritet. Främsta platsen i detta avseende intogs dock kanske av Conrad
Heresbach’s Rei rusticæ libri 4 (1570—1571) ett arbete, som grundade
sig dels på äldre författares skrifter dels på författarens erfarenhet vid det
högt stående jordbruket i hans hemland hertigdömet Berg.
Sextonhundratalets mest berömda tyska jordbruksbok var Johann
Coler’s Oeconomia (6 vol. 1593—1612), senare utgiven i flera upplagor
innehållande även hans år 1591 utgivna Colers Kalender. Detta blev en verklig
folkbok, vilken jämte åtskilligt skrock anses innehålla en trogen skildring av
jordbruket på hans tid i norra och östra Tyskland. Den har översatts till
flera språk, bl. a. till svenska. Detta arbete räknas liksom den tyska
upplagan av Etiennes Prædium rusticum och Heresbachs Res rustica
till den s. k. husfaderlitteraturen, vilken beteckning härrör därav att
lantbruket avhandlas som ett hushålls skötsel och på ett trohjärtat och
patri-arkaliskt sätt såsom av en husfader för sin familj. För kännedomen om
Österrikes jordbruk anses frih. von Hohberg’s Georgica curiosa oder
adliges Land- und Feldleben (1687) vara en god källa.
Den kameralistiska riktningen (sid. 221) är rikt företrädd av tyska
författare, bland vilka märkas främst Johann Heinrich Gottlob v.
Justi (»kameral-lärans fader»), vilken författade flera arbeten rörande
lantbruket sett från statsekonomiens synpunkt, samt Johann
Beckmann (lärjunge av Linné), i vars Grundsätze der teutschen
Landwirthschaft (1769) framhålles vikten av att lanthushållningen stöder sig på
naturvetenskapens rön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
