Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 320 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Storbritannien och Irland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vändskivans lämpliga form det lämpliga förhållandet mellan tiltbredd och
plogdjup vid vallplöjning till 9:6 tum. De nya plogkonstruktionernas spridning
befordrades genom de tävlingsplöjningar, som blevo vanliga mot 1700-talets
slut.

Fig. 70. Cookes såningsmaskin. Efter Begtrup.

De första försöken att konstruera en såningsmaskin gå tillbaka till
1600-talet, men den första dylika
maskin som kom till praktisk
användning var den av J. Tull
konstruerade, antagligen efter
Locatellis modell som
förebild (sid. 234). Ur 2 sålådor för
2 olika utsäden skedde
utmatningen medels en med försänkningar
försedd vals, och säden myllades
i 3 rader medelst billar och en
vidhängd harv. En efter samma
princip konstruerad rovfrösåningsma
skin utsådde fröet i 2 avdelningar,
den senare avdelningens ovanpå
det av den föregående utmatade
och redan myllade fröet, varmed han ville vinna, att plantorna skulle komma
upp i 2 omgångar, av vilka den ena borde kunna undgå jordlopporna.[1]

Fig. 71. Cookes hästhacka.

Mot slutet av 1700-talet framkommo flera nya såningsmaskiner, bland
vilka James Cooke’s[2] bör minnas, emedan den, om än med många
detaljförändringar, förblivit
grundtypen för engelska såningsmaskiner.
Den skilde sig från Locatellis
maskintyp däri, att utmatningsvalsen
i stället för fördjupningar hade
skaftade skopor. Är 1790 förbättrades
denna maskin genom att
myllningsbillarna anbragtes vid ändan av vid
en tvärbalk vridbart fästa armar, så
att de följde jorden, i vilken de
nedtrycktes genom påhängda vikter.

Tulls ovan omtalade hästhacka,
som också kallats drillplog men
saknade vändskiva, var avsedd att med
sitt åt landsidan i vinkel uppvikta skär
luckra jorden i de breda
mellanrummen mellan de ryggar varpå radsådden skedde. Cooke’s hästhacka, som
med knivar arbetade på slätt land i jorden mellan såraderna efter hans
såningsmaskin, visade först den typ, som sedan blev vanlig för flerradiga
hästhackor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>