Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Storbritannien och Irland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädning, rådande ännu in i 1800-talet. I England var ännu vid 1700-talets slut
rätt vanligt det gamla bruket att på hemåkrarna, vilka erhöllo all gödseln,
taga 6—8 år säd, mest havre, och därefter 1 års trade, under det att
ut-åkrarna, som aldrig gödslades, ej kunde bära mer än 3 år säd, varefter de
fingo ligga för fäfot att återhämta kraft under flera år. Men här omtalas
även regelbundet treskiftesbruk redan vid den nyare tidens början, och
omkring mitten av 1600-talet började växelbruk med rödklöver och rovor att
införas efter holländskt mönster. Hedern härav tillskrives främst Sir
Richard Weston.
Radsådd sysselsatte mycket 1600-talets författare. Sir Hugh Plat
förordade (sid. 313) utsättning av enstaka korn och en radsåningsmaskin,
och som redan nämnts (sid. 320) framkommo åtskilliga dylika förslag, tills
först mot 1700-talets slut Cooke lyckades på ett praktiskt användbart sätt
lösa detta problem.
Sir Plat förordade också utsädesväxling, utsäde från mager jord på fet
och tvärt om, samt att till utsäde uttaga de bästa kornen ur de bästa axen,
samma grundsats, som 150 år senare användes av hans landsman Hallet.
Av vete, som var huvudsädet på lerjord och under 1700-talet även odlades
på starkt märglad sandjord (sid. 314), omtalas redan hos äldre författare
såsom Hartlib likaväl som av A. Young många sorter med och utan
borst samt olika färg på agnar och kärna. Mot rost och brand hos vete
användes mot periodens slut betning med kalk, salpeter m. m. (jfr sid. 251).
Råg odlades huvudsakligen i norra England och Skottland.
Korn odlades olika sorter, även vinterkorn i de norra landsdelarna.
Havre var huvudsädet i Skottland och på Irland och även allmänt odlad
i övriga landsdelar. Ett flertal sorter omtalas bland dem under 1600-talet
även polsk (tatarisk?) och naken havre.
Av baljväxter odlades allmänt ärter (flera sorter), vicker (vinter- och
vår-) samt åkerbönor, av vilka de små, rundade hästbönorna voro en viktig
gröda på södra Englands styva lera.
Som blandsäd odlades vete och råg, havre och korn, samt havre, ärter
och vicker.
Bovete och, om än mindre allmänt, spärgel odlades till grönfoder.
Av rotfrukter blevo rovor, som tidigare odlats blott i trädgårdar, i och
med växelbrukets införande en av de viktigaste grödorna. Vanligast var vit
rund, men även omtalas en rödköttig rund, gröntoppig rund och en
tapprova (tankard). Morötter, röda och gula, odlades sedan gammalt på åker i
Suffolk och senare även i stor omfattning i Londontrakten. Är 1777 skall
den svenska kålroten ha införts, och dess namn, swedes, erinrar ännu om
dess härkomst. Även betor började vid denna tid komma i allmän odling.
Rotfrukterna bredsåddes, men vid den följande hackningen, vid vilken fästes
stor vikt, utglesades de till 15—18 tums avstånd. Hackningen upprepades
1—2 gånger.
Potatis, som redan år 1565 skall hava införts till Irland av John
Hawkins och 1585 till England av Francis Drake, anses ha kommit i
fortfarande odling först efter utsäde, som Sir Walter Raleigh år 1623
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
