Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
århundradet är föga känt, men de inhemska voro säkerligen de samma som
i våra dagar, och utländska raser hade ännu föga införts, annat än i
gränsländerna.
Den berömda orlovska travarerasen räknar sin uppkomst från en år 1775
från Grekland inköpt arabisk skimmelhingst, vilken greve Alexis
Orlov använde vid stuteriet Khränovoi, vars stostam var av holländsk och
dansk làglaiidsras. Genom fortsatt korsning med olika raser frambragtes en
travarestam, som under följande århundrade vann stort anseende. Den s. k.
Bitjougurasen, ett tungt hästslag i trakten kring floden av samma namn i
guvernementet Woronesch, anses hava uppkommit genom korsning med
holländska hingstar och därav hava erhållit sin för ryska hästar
ovanliga tyngd. Den ovan nämnda kolmogory-boskapen, vilken åtnjöt stort
anseende, skall hava uppkommit av den i Novgorodska landet förefintliga, av
svenskar införda boskapens korsning med låglandsboskap, dels holländsk år
1725 införd av Peter den store och dels holsteinsk införd åren 1765
och 1767 under Katarina II.
Fåraveln var huvudsaken av husdjursskötseln i södra Ryssland. På de
sydöstra stepperna voro de i de asiatiska gränstrakterna hemmanhörande
fettstuss- och fettsvansslagen, men eljes det lilla ryska hedfåret,
förhärskande.
Av svin har man sedan gammalt haft såväl det kortörade skogssvinet,
spritt över hela landet, som det långörade landssvinet, vilket företrädesvis
förekommer i de västra landsdelarna, och det krushåriga svinet på Krim.
Om svinskötseln under denna period omtalas blott, att djuren i allmänhet
gingo fritt uie och sökte sin föda på bete och av allehanda avfall.
BISKÖTSEL bedrevs allmänt och i stor omfattning på de gräsrika
stepperna och i Kaukasien, under det att i de skogrika trakterna, där vildbin
funnos, deras honung och vax allmänt insamlades. Här befordrade man biens
förökning genom att åt dem uppsätta urhålkade bistockar i träden. På
slätten använde man också dylika bistockar åt tambien, antingen liggande med
långsgående flygöppning eller, i södra Ryssland, upprättstående med ingång
genom den öppna bottnen. På Krim och i Kaukasus hade man kupor av
vidjeflätverk, tätat med påklenad blandning av kogödsel och aska.
SILKESODLING börjades i Sydryssland i 17:e århundradet men har aldrig
där vunnit någon synnerlig omfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
