Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 345 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Danmark

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

d. v. s. mellan 14 och 36 år, och ogifta bondkarlar, som ej ägde hus eller
gård, förblevo skyldiga att taga tjänst. Flertalet godsägare träffade nu
överenskommelse med sina bönder om arbetsskyldighetens reglering genom,
kontrakt, och år 1799
utfärdades en förordning, som
gjorde en dylik
överenskommelse obligatorisk.

Fig. 77. Bondefrigörelsens män.

Den andra stora
agrarreformen, böndernas förvärv av
äganderätt till sin gård, hade,
som redan nämnts, påbörjats
på 1760-talet i hertigdömena,
och försäljning av kronans
bondgårdar hade sedan
fortsatts även i övriga landsdelar.
År 1769 medgavs rätt att från
adelsgodsen
bortsäljaunderlydande landbogårdar till
självständiga bondgårdar eller till
ärftligt arrende, utan att
sätesgården därigenom
förlorade sin privilegierade ställning
(jfr sid. 342). Samtidigt
förbjöds att indraga
landbogårdar, och 1790 påbjöds
»fæste-tvang», d. v. s. att då en
självägare- eller landbogård
upplåtes åt brukare, detta skall
ske på hans och änkans
livstid. För att underlätta
böndernas förvärv av
äganderätten till sina gårdar inrättades
år 1786 en kreditkassa för
utlämnande av lån för detta
ändamål. Tack vare dessa
åtgärder fortgick friköpandet så hastigt, att år 1806 omkring ¹/₄ av alla
Danmarks bönder förvärvat ägande- eller ärftlig arrenderätt till sina gårdar.

Jämsides härmed fortgick den tredje stora agrarreformen, skiftet av
till samfällighet hörande jord. Den gamla bysamfälligheten med
gårdarna samlade på bytomten och de särskilda åkrarna (aaser) delade mellan
bydelägarna i om varandra blandade tegar ofta på långa avstånd, ängen
delad antingen ständigt eller årligen för slåttern samt betesmark och skog
som allmänning, ofta gemensam för flera byar och med mycket ovissa
äganderättsförhållanden mellan dessa, var ännu på 1700-talet det
förhärskande, och likaså de gamla bestämmelserna om betesrätt och hägnad
(sid. 201). Sedan en stegring i spannmålspris, som börjat på 1730-talet, samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>