Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beräknades för sätertiden till 17—36 kg. smör och lika mycket ost,
motsvarande 250—550 I. mjölk; mjölken under hemmafodringen ansågs ej’ värd att
räknas.
Kreatursslaget var självfallet det i varje ort hemmahörande. Även
utländska raser såsom holländska i de södra landskapen och isländska i
Tröndelagen hade införts men icke vunnit någon spridning bland allmogen.
Får höllos överallt i stort antal men synnerligen i de bergiga västra
kusttrakterna. Getterna voro långt mindre talrika.
Fåren voro av den lilla, kortsvansade lantfåret med raggblandad ull. Ett
bättre slag, Tautrfår, i trakten kring klostret Tautra i Trondhjemsfjorden,
utgjorde en korsning med merinofår, vilka under medeltiden införts till
detta kloster.
Svinavel förekom i större omfattning i Gudbrandsdalen och i
kusttrakterna. Svinen gingo fritt större delen av à»et, följde med till såters och levde
mest av avfall, i kusttrakterna till stor del av fisk.
MJÖLKHUSHÅLLNINGEN var av enklaste beskaffenhet. Gräddsättning
och kärning av den självsura grädden skedde på samma sätt som i de övriga
nordiska länderna. Mjölkåtgången till 1 ¾ smör räknades till 2 kannor
om sommaren, 21/2 på vintern (12—14,5 liter per kg.), d. v. s. ungefär som
i Sverige (sid. 414).
Av den sura skum- och kärnmjölken gjordes pultost, i vars massa
inknådades (varav namnet knaost) salt och kummin, och av skummjölken enbart
gammelost, båda delarna ännu vanliga norska ostslag. Endast undantagsvis
ystades söt mjölk.
Vassle användes dels till inkokning till missost och miss-smör (prim) dels
syrnad som dryck. Surmjölk bevarades från sommaren för
vinterförbrukning på det sätt, att den efter kokning förvarades på ett svalt ställe i ett kar,
som invändigt smorts med täta. Ostmassan hårdnade och skulle alltid vara
täckt av några tum vatten, som varje vecka förnyades. Den förvarades
vanligen i källaren och kallades därför källarost.
Mjölkkärlen borde helst vara av enträ och skurades med lag av enris och
enbär.
KREATURSSJUKDOMAR förorsakade stora förluster. Av hästsjukdomar
omtalas mest kvœrsild (kvarka) men även koppor och skabb, som så gott
som uteslutande angrep hingstar och ansågs vara införd med utländska
djur. Hos nötkreatur voro s. k. finnskott vanliga. I djurens mage bildades
s. k. bustenar, som bestodo av hårdnade bollar, uppkomna av hår, som
djuren slickade i sig från sig själva och granndjuren. De voro således en följd
av försummad rykt i de kvava och varma fähusen, men troddes uppstå till
följd av trollskott, som i synnerhet finnarna kunde skicka djuren.
Bustenarna användes som medel mot allehanda sjukdomar. Även omtalas vattsot,
som mest förekom i kusttrakterna, och rödsot (blodpinkning), som djuren
fingo på skogs- och fjällbeten.
För övrigt rådde mycken vidskepelse rörande sjukdomarna och deras
botande.
Det mest använda skyddsmedlet mot sjukdomar hos hästar var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
