Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Nordamerika - Koloniperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sträcktes gränsen i samma riktning, varigenom den rektangulära jordfördelning,
som är rådande i Förenta Staterna, uppkom. För äganderätten fordrades
ytterligare dels bosättning på egendomen, vilken ansågs bevisad genom
uppförandet av ett hus och odling av en skörd, dels betalning inom 7 år av en
quit-rent av 1 shilling per acre under 50 år.
I den nordliga, New-England-kolonien, där nybyggarna voro från
hemlandet undan det religiösa förtrycket flyktade puritaner (de första kallade
»pilgrimfäderna») utlämnades jorden i regel till personer, som tillsammans
ville bilda ett nybyggaresamhälle eller en stad. Detta samhälle fördelade
sedan jorden mellan sina medlemmar. Vanligen bodde de i små städer eller
byar, där varje familj erhöll en mindre tomtlott, och därjämte en lott dels
i den högre liggande marken, dels i det lågt liggande slåtterlandet. En del
av jorden undantogs till allmänning för bete eller andra ändamål, men rätt
till begagnande av allmänningen tillkom blott innehavare av de första
delägarnas egendom, så att skillnad efter senare inflyttades tillkomst uppstod
mellan »commoners» och »noncommoners». Egendomarna voro i allmänhet
jämförelsevis små. Dikning, hägnad m. fl. allmännyttiga arbeten utfördes
för gemensam räkning.
I mellankolonierna, de nuvarande staterna New York, New Jersey och
Pennsylvania, vars bebyggare till sin härkomst voro engelsmän, holländare,
tyskar och skandinavier (svenskar i den för sin ekonomiska framgång
ansedda kolonien New Sweden vid Delawarefloden), var landfördelningen i
allmänhet likartad med i New-England, med undantag av att en del jord i
New York av det holländska West Indiabolaget, som grundlagt kolonien,
utdelats i lotter av vidsträckta områden till enskilda »patroner», som således
kommo att bilda ett slags länsadel och hade en viss befogenhet som
styresmän inom sitt område. Syftet var att de skulle uppdela sitt område i
arrendegårdar (således en motsvarighet till det europeiska godssystemet) och av
sitt intresse att skaffa sig arrendatorer drivas till att befordra invandringen.
Arrendatorn var bunden för 10 år och att hembjuda sina produkter till
patronen. Penn sålde från det av indianerna köpta området farmer om 100
acres för 2 £ jämte en quit-rent av 1 sh. per år eller utarrenderade dem för
1 sh. per acre.
I Maryland utlämnades jord efter antalet personer, som utvandraren fört
med sig, t. ex. 2,000 acres för 10 personer.
Även i avseende på jordbruket och sättet för dess utövande skilde sig de
olika kolonierna från varandra.
Då lönearbetare voro sällsynta i ett land, där varje fri man lätt kunde
förvärva egen jord och indianerna icke voro villiga eller tjänliga till arbetare,
samt »indentured servants» efter uttjänta tjänsteår i regel skaffade sig egen
jord, var tillgången på fria arbetare ringa, och alldeles otillräcklig för de
större egendomarna i södern. Hjälpen ur denna svårighet fann man i
införseln av negerslavar, vilken började år 1619, då den första skeppslasten
negrer kom till Jamestown, Virginiens huvudstad. Till en början blevo
negrerna indentured servants, d. v. s. fria efter vissa tjänsteår, men efter 1649,
då deras antal ännu uppgick till endast omkring 300, förblevo de i regel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
