Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statens förnämsta stamschäferi av merino-ras. Mauchamp-rasen har senare
så gott som försvunnit.
Uppodlingen av hedarna och inskränkningen av trädan samt den fria
betesrättens upphörande samt tillika den fortgående delningen av de större
egendomarna har medfört en stark minskning av fårstocken, särdeles av de
oförädlade lantraserna. Samtidigt har den ökade efterfrågan efter väl gött
kött haft till följd, att korsning med engelska köttraser vunnit i omfattning,
och på denna väg har man även förbättrat de fina ullfårens
kroppsbeskaffenhet. Den härigenom uppkomna Dishley-merino-mellanrasen har till
största delen ersatt den rena merino-rasen.
GETAVEL. För att skaffa spånadsmaterial till vävnader, som kunde tävla
med de berömda ostindiska ylletygen, infördes år 1819 kaschmirgetter. De
utplanterades i västra Frankrikes bergstrakter, men dels trivdes djuren
mindre väl, dels nedgick prisen på fin ull, varför intresset för denna avel
svalnade och aveln ej uppehållits. Angoragetter infördes år 1855 och den
mjölkrika nubiska geten år 1880, båda av la Société d’acclimatation, men
ingendera har fått någon praktisk betydelse. Deri inhemska getaveln har
däremot alltjämt bibehållit sig någorlunda oförminskad, och getstammen är
särskilt talrik på Corsica och i Mont d’Or, där getmjölken användes
huvudsakligen till ostberedning.
SVINAVELNS förbättring har man i Frankrike först sökt nå på samma sätt
som i England genom att medels korsning med kinesisk ras höja det
inhemska slagets fettansättningsförmåga och snabbvuxenhet. Ministern
Decazes lät från England anskaffa djur av denna ras samt blandrasdjur, vilka
uppställdes å Alfort. Detta blev upphov till den anglokinesiska rasen, som
sedan fick stor spridning i landet. Lantsvinen av olika lokala slag av den
keltiska långöriga rasen hava i stor utsträckning korsats med engelska svin.
Bland sådana förädlade slag är craonnaise-rasen i sydvästra Frankrikes
majsodlade trakter mest ansett. I de angränsande skogstrakterna har ett svart
slag av den romanska rasen bibehållit sig oblandat. Det är denna ras, som
användes för uppsökande av tryffel.
KANINAVEL har under nutiden fått stor omfattning i Frankrike, där antalet
länge ansetts hålla sig omkring 15 miljoner. Uppfödningen sker i största
mängd i norra Frankrike, särdeles kring Paris. Av raser, som frambragts
i Frankrike, märkas främst vädur- och stora silver-kaninerna.
FJÄDERFÄAVELN har i Frankrike nått en hög utveckling och beräknas
lämna större inkomst än fårskötseln. Vid senaste sekelskifte uppskattades
antalet djur sålunda: höns 54,103,000, gäss 3,520,000, ankor 3,684,000,
kalkoner 1,968,000, pärlhöns 300,500 och duvor 8,091,000.
Hönsavel bedrives i hela landet men i synnerhet i norra Frankrike och
trakten kring Paris. Sedan gammalt finnes en mängd lokala hönsraser, som
bibehållits tämligen oförändrade vid bondgårdarna, men därjämte ha nyare
utländska raser, samma som i andra länder, blivit allmänt spridda. Bland
de förra omtalas den sedan århundraden i distriktet kring Mans
hemmahörande la Flèche, och Houdon i Seine et Oise, utmärkta för sin storlek och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
