Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Tyskland och Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fonder upplagts för dylika egendomar. För att bereda sina obligationer
tillträde på den internationella penningemarknaden, bildade de preussiska
Landschaften år 1873 en central sammanslutning, die Centrallandschaft i
Berlin, så att obligationer utfärdas både av detta och av provinsföreningarna.
Även i några av de övriga tyska staterna och i Österrike har bildats
kreditföreningar av landschaften-typen.
Spar- och kreditkasseföreningar ha under senare tid fått en oerhört stor
verksamhet för den korta kreditgivningen särskilt för det mindre jordbruket.
Dessas uppkomst går tillbaka till av Fr. Wilh. Raiffeissen och Fr. H.
Schultze i Delitsch omkring århundradets mitt bildade föreningar för
att skaffa småfolk kredit och råvaror. Av dessa hade dock de Delitschska
föreningarna sin verksamhetskrets huvudsakligen bland hantverkarna, under
det att Raiffeissen-föreningarna uteslutande voro avsedda för jordbrukare.
Den förre bildade år 1849 Hjälpföreningen i Flammersdorf och 1854
Välgörenhetsföreningen i Heddersdorf, vilka voro avsedda att bringa genom
fattigdom och skuldsättning betryckta lantmän hjälp med lån och
anskaffning av förnödenheter genom gemensamma inköp. Även de övriga
föreningar, som bildades efter dessas mönster, hade till en början flera
uppgifter, men snart övergick man till att bilda särskilda föreningar för de olika
ändamålen, och bland dessa blevo spar- och lånekassorna (Spar- und
Darlehnskassen) de mest bemärkta och inflytelserika. Under det att de första
föreningarna understötts av personer, som anslöto sig på grund av önskan att
hjälpa, ingick sedan i kassornas principer att åstadkomma självhjälp genom
låntagarnas gemensamma ansvarighet. Lånekapital anskaffades dels genom
sparmedel från insättare inom eller utom föreningen, dels genom lån, för
vilka medlemmarna solidariskt ansvarade med sin egendom och personliga
borgen. Lånen lämnades för vissa angivna ändamål, varefter användningen
kontrollerades. Lånetiden rättades efter det avsedda ändamålets art, och
för längre än ett års lån fastställdes viss amortering. Stor vikt fästes vid
medlemmarnas pålitlighet och ordentlighet, och därför bildades
föreningarna för så små områden, att man hade noggrann kännedom om de
inträdessökandes karaktär. Vinsten utdelades ej utan skulle bilda fonder för
användning till allmännyttiga ändamål och skulle vid föreningens upplösning
gå till sådana. Föreningarna fordrade till en början inga insatser av kapital
från medlemmarna men fingo senare formen’ av andelsföreningar med små
andelar, å vilka en låg ränta beräknades.
Raiffeissen-föreningar uppstodo i ständigt växande antal särdeles i västra
Tyskland och år 1876 bildade Raiffeissen Die landwirtschaftliche
Central-Darlehnskasse i Neu-Wied (senare flyttad till Berlin) med uppgift att
mottaga kreditkassornas lediga kapital och tillhandahålla sådant åt dessa
och anslutna föreningar för andra ändamål. Från 1899 bedrev Centralkassan
även anskaffning av förnödenheter. Följande år stiftades die
Anwaltschaftsverband ländlicher Genossenschaften i Neu-Wied, som central för
lokalföreningarna och deras provinsiella centralföreningar.
Från omkring år 1860 bildades oberoende av Raiffeissenföreningarnas
organisation kooperativa föreningar i olika delar av riket, och för dessa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
