Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Tyskland och Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VINODLING har bibehållit ungefär samma omfattning, som den nått
under 1700-talet, och sin stora ekonomiska betydelse för mellersta
Rhendalen och Sydtysklands kuperade trakter.
Vinlusen och mjöldaggen ha jämförelsevis lätt bekämpats i de nordligare
vinodlande trakterna, men i Sydtyskland och Österrike har detta lyckats
endast genom användning av amerikanska stockar och årlig behandling
med svampdödande medel. I Ungern, där vinskörden beräknades ha
nedgått till 1/6 av dess tidigare mängd, har den tack vare dessa medel åter stigit
men ej ännu nått sin förra höjd.
TRÄDGÅRDSODLINGEN i Tyskland har under senare delen av det
nittonde århundradet nått en storartad utveckling såväl i tekniskt avseende och
teoretisk behandling, som i omfattning och utbredning till alla jordbruk och
bostadslägenheter och som en särskild näringsgren för försäljning av frön,
†rädskolalster och andra trädgårdsprodukter.
Denna framgång är till väsentlig del frukten av de föreningars
verksamhet, som i alla landsdelar bildats under det gångna århundradet. Det första
av detta var det år 1809 stiftade pomologiska sällskapet i Altenburg, och som
särskilt verksamma nämnas bland de senare bildade Verein zur Beförderung
des Gartenbaus im Preiissischen Staate (1822), Flora i Dresden (1828) samt
Deutscher Pomologenverein (1860) senare kallad Deutsche
Obstbaugesellschaft. Dessa och andra föreningars årsskrifter utgöra en framstående del
av den oerhört rikhaltiga tyska trädgårdslitteraturen.
Under det att förut nya sorter av blom-, köks- och fruktväxter mestadels
hämtades från Frankrike och Nederländerna, har under 1800-talets senare
del frambringandet av nya sorter fått en stor omfattning i Tyskland.
Fruktodling bedrives i alla rikets delar, särdeles i Sydtyskland och där
i största omfattning i Wurtemberg liksom i Tyrolen, och har mångenstädes
utsträckts till odling på åker, ängs- och betesmarker. Den redan av
Fredrik den store påbjudna odlingen av fruktträd utefter de allmänna
vägarna har utsträckts och lämnar mångenstädes kommunerna avsevärda
inkomster. Till spridningen av framstående fruktträdsorter ha de stora och
högt uppdrivna trädskolor bidragit, vilka började anläggas redan under
1800-talets första fjärdedel (vid Herrenhausen i Niedersachsen, Podiebrad
i Böhmen, Hohenheim och Reutlingen i Wurtemberg), och i senare tid fått
en stor omfattning (L. Späth i Berlin, H. A. Hesse i Weener m. fl.).
I Österrike, Böhmen och Ungern har jämte äpplen, sviskon blivit en
viktig odlingsprodukt, och endast för alptrakterna uppgavs antalet trädskolor
år 1868 till 1,643.
Bland framstående författare på fruktodlingens område märkas läkaren A.
F. A. Diel i Ems (1756—1839), som uppställde en systematisk indelning av
kärnfrukter, vilken använts intill nuvarande tid, Georg Liegel i Braunau
i Österrike (1777—1818), vilken kritiskt undersökte och systematiserade
plommonsorter, samt Eduard Lucas (1816—82), vilken inrättade det
berömda pomologiska institutet vid Reutlingen i Württemberg och genom
sina skrifter blivit en auktoritet på pomologiens område.
Köksväxtodlingen bedrives allmänt, och särskilt i Nordtyskland har den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
