Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 558 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Schweitz

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

	1789				1905
	1.000 ha	% av prod. mark			1,000 ha	% av prod. mark
Åker	550.8	32.7		Öppen åker	244.7	11.7
Köksträdgård	6.4	0.3		Vall	274.0	13.2
Vinodling	16.0	0.9		Trädgård	10.5	0.5
Fruktodling	16.0	0.9		Vinodling	24.8	1.2
Äng	291.6	17.2		Äng o. vall	592.5	28.3
Kärr	324.0	19.1		Betesmark	687.0	32.9
Skog	486.0	28.9		Kärr	53.4	2.6
				Skog	200.9	9.6
Summa	1,690.8	100.0		Summa	2,088.4	100.0

Av dessa statistiska siffror synes, trots att de ej äro fullt jämförliga,
framgå, att odlingens utvidgning varit jämförelsevis liten och huvudsakligen
skett genom ökning av äng och betesmark, varjämte vin- och
trädgårdsodlingen procentiskt räknat avsevärt ökats.

Odlingens ringa ökning beror naturligtvis huvudsakligen därpå, att den
odlingsbara marken till största del redan tagits i bruk, men jordbrukets
framsteg hindrades också i hög grad genom jordens långt drivna styckning och
tegblandningen. Bytvånget, d. v. s. tvånget för delägare i samfälligheten att
följas åt i de blandade ägornas brukning, och den gemensamma betningen
å inägorna hade börjat avskaffas redan under föregående period, men
fullständig frihet i jordens brukning kunde ej genomföras, förr än de
sammanblandade ägorna skiftats. Endast några kantoner, Vaud 1805, Lucern 1808,
Ticino 1852 och Aargau 1875 hade under 1800-talet antagit lagar om
sammanförande av egendomars spridda ägor, med mycket ringa framgång i de
tre förra, men större i den sistnämnda, tack vare det understöd staten där
lämnat till omkostnadernas bestridande. Däremot har reglering och
sammanförande av ägorna i stor omfattning skett i samband med upprättandet
av kataster, vattenreglerings-, torrläggningsföretag och vägomläggningar.
För beslut om dylika företag eller blott de blandade ägornas sammanförande
har i edsförbundets nya code civil liksom i åtskilliga kantonlagar satts som
villkor ²/₃ majoritet av ägare till minst ¹/₃ av samfällighetens jordegendom.
(Jfr Frankrike sid. 495.) I några kantonlagar fordras blott enkel majoritet.

Trots de skiften, som hittills utförts, är jordegendomen fortfarande i
ytterlig grad styckad, såsom framgår av 1905 års statistiska siffror,[1] enligt vilka ej
mindre än 7.8 procent av jordbruksjorden tillhörde jordegendomar å högst
3 hektar och 35.2 proc. sådan à högst 10 hektar, under det att 39.2 proc. av
jorden tillhörde gårdar på över 30 hektar. Därtill kommer att egendomarna,
särdeles de smärre bestå av ett flertal, de under 30 ha jord i medeltal omkring
15 ägostycken.

För att hindra en ny splittring av genom skifte sammanförda egendomar,
har i några kantoner bestämts en lägsta gräns för jordegendomarnas styck
ning, 5,000—10,000 m2 åker och äng samt 20,000 m² skog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>