Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 566 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Schweitz

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Som mönster framhålles den i Glarus genom en följd av lagar från 1837 till
1860 införda ordningen, vilken sedan lett till efterföljd i andra kantoner.
Sålunda har påbjudits, att skogarna skola avskiljas från betesmarkerna och
ingen rätt meddelas att vare sig släppa djur på bete i skogen eller där hämta
strö. Platser för skörd av vildhö skola avskiljas, om någon delägare så
fordrar. Alla hägnader av virke skola ersättas av murar, gravar eller häckar.
För alla alper skall taxeras, huru många kreatur få släppas på bete å dem,
och antalet korätter skall införas i urbarium, som skall revideras minst vart
20:e år. Alpzähler, valda 2 i varje kommun,
skola övervaka, att ej fler kreatur, än
bestämt är, få beta på alpen. Medlemmarna
i samfällighet skola deltaga i arbetet med
alpernas vård med ett antal dagsverken i
förhållande till deras korätter. Betningen
å alperna får ej fortsättas efter viss dag.
På varje alp skall byggas stall tillräckligt
att rymma alla alpens kor.[1]

Fig. 115. Rudolf Schatzmann.

För alphushållningens förbättring har
den ovan nämnda Alpwirthschaftliche
Verein och enskilda personer, bland dem
främst R. Schatzmann verkat. Försök
rörande alphushållning ha anordnats,
ambulerande lärare anställts, premiering av
välskötta alper anordnats. Enligt lag av år
1884, förnyad 1893, lämnar staten genom
den nämnda föreningen understöd till
förbättring av alperna.

FRUKT- och VINODLING hava
alltjämt bibehållit sin stora betydelse som
inkomstkälla för Schweiz, men bedrives där i regel ej som odlarens enda eller
huvudsakliga näring utan i regel i förening med jordbruk och
boskapsskötsel, vilket giver större ekonomisk trygghet. I Schweiz norr om alperna är
fruktodlingen mest omfattande i de östra kantonerna. Där odlas
huvudsakligen äpple-, päron- och körsbärsträd, och de förras frukt användes till större
delen till beredande av fruktvin, »most», och därnäst till torkning. Därför
ägnas ej vidare uppmärksamhet åt anskaffning eller förökning av ädlare
sorter, och på det hela taget har föga åtgjorts för sortförädling.

Det förnämsta vinodlingsdistriktet är kantonen Vaud i Genèvesjöns soliga
kustland. I bygderna på alpernas södra sluttningar odlas även oranger,
mandel och persikor, samt liksom även norr om alperna valnötter. Till
fruktskörden hör också kastanjerna från de södra alpsluttningarnas skogar. För
främjande av trädgårdsodlingen har bildats lokala föreningar, vilka
sammanslutit sig till ett förbund för det tyska och ett för det franska Schweiz.

Först i senare tid har från det allmännas sida åtgärder vidtagits för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>