Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 588 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Nederländerna och Belgien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åkerbrukshästar behövas, även med belgiska och Clydesdalehästar. Landets häststock
har under senaste halvsekel varit i jämn ökning, men införseln har sedan
sekelskiftet allt mer överstigit utförseln. Genom en lag av år 1901 har även här
godkännande av de hingstar, som upplåtas som beskällare blivit obligatorisk
och en statsunderstödd premiering införts med utdelning av bevaringspremier
för hingstar, som visat sig värdefulla för aveln.

Fig. 117. Frisisk ko.

NÖTKREATURSSKÖTSELN utgör numera i så gott som alla delar av
Nederländerna lantbrukarnas förnämsta inkomstkälla, och kreaturens antal
har under hela den tid,
för vilken statistiska
uppgifter finnas, varit stadd
i stark ökning En
betydlig utförsel har
alltjämt fortgått, till stor
del bestående av
avelsdjur. De planmässiga
åtgärderna för boskapens
förbättring gå i Holland
tillbaka till 1840-talet, då
införsel av
korthornsdjur fick avsevärd
omfattning, och man tillika
började tillämpa ett
noggrannare urval av
avelsdjur. Tidigare hade varje landsdel sitt särskilda kreatursslag, som var
stämplat av ortens naturförhållanden, och i de magrare trakterna var av mycket
underhaltig beskaffenhet. Småningom ha de sämre av dessa lokalraser så
gott som fullständigt försvunnit genom att man hämtat sina avelsdjur från
de bästa landsdelarna, och den nederländska boskapen har sålunda samlats
till några få typer, vilka sedan de sista årtiondena av 1800-talet befästats
genom renavel efter strängt fasthållna yttre tecken.

Den år 1875 bildade Vereeniging het nederlandsche Rundveeh-Stamboek
stambokförde först djur från alla landsdelar utan åtskillnad men från 1902
i särskilda klasser för a. svart-vit-brokiga, b. vithuvade (Groningerboskap),
c. röd Ijssel-boskap och d. andra slag.

Mellan dessa olika slag och inom dem finnas skiljaktigheter i avseende på
produktiva egenskaper. Sålunda har den svartbrokiga boskapen i Friesland,
där smörberedning är huvudsaken, utvecklats framför allt till hög
mjölkavkastning med hög fetthalt, under det att den Nordholländska är utmärkt
genom storvuxenhet men något lägre fetthalt i mjölken, vilken huvudsakligen
brukas till beredning av edamerost. De vithuvade, vilka hava större anlag för
gödning och lämna en fet mjölk, ha från sitt stamland Groningen i senare tid
spritts i de delar av Utrecht och Sydholland, där mjölken används till
Goudaost, för vilken en fet mjölk anses särdeles önskvärd. Den röda
Ijsselboskapen, som förekommer i Geldern, Limburg och en del av Nordbrabant och är
närbesläktad med boskapen i angränsande delar av Rhenlandet, har anseende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>